Epilog: Johann Wieghardt

En kväll i Augusti år 1958. Jag är nu 61 år gammal och bor med min fru i Sverige. Vi satt och pratade efter middagen och helt plötsligt frågade hon:

-          Hur var det i Tyskland under kriget egentligen?

Vi hade ofta pratat om just det här ämnet för att hon var från Finland och hade också upplevt ett krig . Men vi hade aldrig pratat om det mer ingående.

-          Varför undrar du? sa jag.

-          Jag har alltid undrat hur nazisterna kunde ta över makten i Tyskland och leda er in i krig utan att ni kämpade emot.

-          Vissa gjorde motstånd men de tystades snabbt.

-          Du vet vad jag menar.

-          Om du vill veta måste jag berätta om tiden innan nazisterna tog makten. Tyskland var i ruiner efter första världskriget och folk behövde en stark ledare. Jag antar att han var lite för stark. Depressionen var stor och inflationen ökade. Folk var arga efter första världskriget och de behövde någon att skylla på. Hitler använde den här ilskan för att störta regeringen och använde den sen för att kunna döda judar. Det tog lång tid innan han lyckades störta regeringen men han gjorde det gradvis och lyckades till sist.

-          Men hur gick det till?

-          Jag skulle just komma till det. När Hitler väl tagit sig in i riksdagen strävade han efter att ha full makt och om han skulle ha det behövde han folket på sin sida. Han vädjade till folket och gav olika löften till olika personer. Såklart sade han bara vad de ville höra men det visste ju inte dom.

-          Varför var det ingen som märkte det? Varför var det ingen som stoppade honom?

-          Folk ville inte märka det. Han var vad de hade hoppats på, en stark ledare som ville folkets bästa. Han spelade perfekt på deras känslor och tystade de som stog upp mot honom. Andra som märkte att något var konstigt var för rädda för att säga något. Varför ingen stoppade honom var för att ingen ville. Han utlovade att Tyskland än en gång skulle bli stort och mäktigt. Detta gav folk hopp som de saknade.

-          Jag förstår fortfarande inte hur det gick till, nu när man blickar tillbaks var bevisen på att han skulle starta ett krig och döda judar uppenbara.

-          Jag vet inte ricktigt heller men jag antar att man måste varit där för att förstå. Man kan säga vad man vill om Hitler men han var smart. Han gjorde så att mycket blev bättre för Tyskland och det var få som såg förbi detta. Mycket av vad han gjorde var bra men allt han gjorde var bara för att försöka uppnå världsdominans.

-          Men när de väl tagit makten borde väl folk ha sett vad som höll på att hända.

-          Folk var bara glada över att depressionen var över och att de inte skulle behöva leva under Versaillesfredens lagar. De brydde sig inte om riskerna och såg bara allting som positivt. Nazisterna ändrade folks tankar. Det var som om de hade hypnotiserat hela folket till att följa dem blint och gå med i allt de gjorde. Som till exempel alla ungdomsföreningar. De unga fördes bakom kulliserna och utsattes för propaganda sedan de föddes. All propaganda övertygade folk och OS hjälpte till att stärka inställningen till nazismen. Folk vågade fortfarande inte säga något även om de inte tyckte om det, för anhängare angav folk som sade emot till gestapo som i sin tur avrättade dem.

-          Men varför övergav ni inte nazismen när de hotade att starta krig?

-          Jag antar att folk inte riktigt var helt emot idén om ett krig. De var hämdlystna efter första världskriget och som sagt vågade ingen. Så alla följde blint efter och ingen ifrågasatte nazisterna. Hitler ville att alla ”sanna Tyskar” skulle ha mer Lebensraum, vilket betyder att han ville att de skulle kunna leda över alla andra ”raser” och breda ut sig på ett stort område. Detta, hatet för alla som inte var tyskar och drömmen om världsherravälde startade kriget för Tysklands del. Alla som var på Tysklands sida hade drömmen om herravälde men inget av det andra. De allierade var på defensiven efter första världs kriget och ville inte ha något krig över huvud taget. Detta gav Tyskland ett övertag då de inte ville attackera förrän det var absolut nödvändigt.

-          Men om Tyskland hade ett sånt stort övertag, varför förlorade ni då kriget?

-          Inga ”ni”, jag var aldrig inblandad i kriget.

-          Förlåt, men du vet att jag inte menade dig.

-          Jag borde inte ha reagerat på det, jag vet vad du menar, det är bara att jag inte vill associeras till det efter vad som hände.

-          Vare sig du vill eller inte så var du där då. Jag menar inte att du på något sätt är skyldig till vad de gjorde men du var ändå där.

-          Jag vet...

Det gick en stund innan någon av de pratade igen.

-          Hursomhelst vad var det du frågade?

-          Jag sade. Om Tyskland hade ett sånt stort övertag, varför förlorade ni då kriget?

-          Vi kunde inte röra England på deras ö. Detta startade en rad händelser som ledde till Tysklands fall. Vi började förlora viktiga slag och trupperna tilläts inte retirera. När vi inte hade väst fritt blev vi tvingade att kriga ett tvåfronts krig. För när Hitler väl vänt sig mot Stalin och brutit den pakt som hade varit konstig från början men som utlovade fred mellan länderna, var England kvar där och väntade. Till slut började allt att falla sönder. Nordafrika förlorades och  nästan samtidigt puttades Tyskland ut ur Ryssland och England anlände tillsammans med Amerika till Frankrike. Tyskland trycktes tillbaks på alla fronter och till slut var det över. Jag var inte ute i krig själv men min bror berättade att moralen började svikta efter ett tag. Jag antar att det kan ha spelat in på hur det slutade.

-          Vad gjorde du efter att allt var slut?

-          Jag kunde inte leva i det land med all den smärta som orsakats av andra världskriget.

-          Du hade ju inte hjälpt till, du hade till och med gömt judiska flyktingar.

-          Jag vet men jag kunde inte stå ut med all förödelse som kriget orsakat.

-          Jag tror att jag kan förstå eftersom jag hade samma känsla om Finland.

-          Jag tänkte väl att du skulle förstå.

-          Vet du vad andra från din stad gjorde?

-          De flesta stannade väl kvar antar jag, men en vän vid namn Moritz Kleinst och en viss Augustina von Kappel bestämde sig för att åka till Madagaskar.

-          Madagaskar!?

-          Jag har ingen aning om varför men det var vad de gjorde. Själv åkte jag till Sverige för jag hade hört att det fanns gott om jobb här och att svenskar hade minst aggresion mot tyskar av de nordiska länderna.

-          Och här träffade du mig.

-          Ja och det är jag glad för.

De satt där en stund och pratade om vad de skulle göra följande dagoch sedan gick de och lade sig.

Fuhrern är död och Tyskland ligger i ruiner

 22 december 1939

Tyskland har nu attackerat Polen även fast Frankrike och Storbritannien sagt att de står på Polens sida. Hitler har blivit helt galen, han har startat vad som ser ut att vara ett nytt världskrig. Jag blir mer och mer orolig för min bror men jag håller kontakten via brev. Som läget ser ut nu har Tyskland överhanden. 

11 april 1940

Kriget har börjat och det märks. Det är färre människor i städerna dessa dagar om man inte räknar militären som väller igenom staden. Min bror är med i anfallet på Danmark och Norge.

Sen Holland och Belgien för att kunna ta sig fram till Frankrike. Jag undrar om vi vinner det här kriget eller hur det kommer bli om vi gör det. Jag hoppas att vi förlorar innan för många oskyldiga dött. Jag vill inte att lika många ska dö i detta krig som i första världskriget.  Om det bara var soldater som stupade vore det inte lika hemskt men nu är det civil befolkningen som också lider. 

3 juni 1940

Storbritannien har vägrat att sluta fred och efter allt som hänt skulle jag inte ha gjort det heller. Vi kommer inte kunna röra dem på deras lilla ö och de kan bara sitta där och vänta på bättre tider. Vårat flygvapen misslyckades med att ta sig igenom deras försvar. Jag kan inte titta på medans folk dör för mitt land medans jag inte gör någonting. Jag ska hjälpa alla som behöver min hjälp som jag kan hjälpa. Detta kan jag inte tolerera, personer som min pappa kommer dö i det här kriget också. Jag ska göra allt jag kan för att hindra det.

22 juni 1941

Min bror har skickat mig ett brev som oroar mig. Hitler skickar in Einsatzgrupper för att ”städa upp” bland judar och kommunister samt alla andra som inte håller med om den nazistiska ideologin. De radar upp dem, säger åt dem att gräva sina egna gravar för att sen skjuta dem och gräva igen hålen. Hemska saker händer och ingen sätter stopp för det men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa till här hemma. 

12 januari 1943

Ryssarna har omringat Tyskarna i Stalingrad och vi förlorar nog fästet om öst snart. Att Hitler ens gick in i en pakt med Ryssland förbryllar mig, så det var inte en överraskning när han bröt den. Men vi kommer få ett helvete med att kämpa mot ryssarna, britterna och USA. Men priset för detta krig har redan varit för högt. Min bror skickar brev om de vidriga saker som händer i arbetslägren. Han är just nu i ett arbetsläger i öst och om vi förlorar slaget vid Stalingrad som vi förmodligen kommer göra kommer vi att behöva retirera. De kommer nog skicka min bror till fronten vilket oroar mig väldigt mycket men så länge jag får brev kommer jag inte vara lika orolig. Jag har börjat att ta in flyktingar som antingen söker sig undan nazisterna eller kommer från kriget hemlösa. Jag köpte jätte mycket mat innan kriget började för att förbereda mig så det är ingen brist på det men de får betala vad de kan för sin egen mat. Just nu lever två familjer med mig. En judisk familj och en familj som blivit hemlösa under kriget.

30 oktober 1944

Tyskland retirerar men det borde jag inte veta. Vi har förlorat Nordafrika, och en öppning har öppnats i väst vid Normandie så nu väller det in britter, amerikaner och fransmän som är tillbaks på fötterna. Hitler tvingas skicka resurser till väst och vi kommer förmodligen förlora både väst och öst. Vi trycks tillbaks mot Tyskland och Hitler försöker täcka sina spår av förintelsen av judar. Jag är väldigt orolig för min bror som har slutat skicka brev. Det vore inte konstigt om Hitler blockerat alla brev från armén för att inte sänka moralen. Han har redan förbjudit media att sända nyheter om att vi håller på att förlora. Det enda skälet till att jag vet hur det är, är för att vi kan få in BBC på radion även om det är förbjudet. Därför måste jag sitta under min filt med låg volym och lyssna. Jag är inte orolig för att någon av familjerna jag tar hand om ska ange mig men man kan aldrig vara säker nog. Jag har tagit in två till familjer och min lägenhet är nu full av folk. Vårat matförråd börjar ta slut och jag oroar mig för att behöva sparka ut en judisk familj som kom hit sist. Men detta vore som att döma dem till döden så jag skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag gjorde det. 

2 Maj 1945

Fuhrern är död och Tyskland ligger i ruiner. Kriget är förlorat och Ryssarna har intagit Berlin. Hitler har tagit självmord och hittades död i sin bunker. Det kommer inte ta lång tid innan vi kapitulerar. Mina förhoppningar om ett kort krig med lite döda har helt krossats. Med miljoner döda och förintelsen av judar som ägt rum kan jag inte längre se på mitt land eller världen med stolthet. Hur kunde vi låta något sånt här hända. Jag kommer lämna detta land för jag kommer aldrig kunna titta på dessa gator utan att komma ihåg kriget. Northeim var inte ett stort mål för bomberna men det fälldes några bomber även där. Dresden har jämnats med marken och även fast jag inte tycker alla civila där förtjänade att dö kan jag förstå varför de allierade gjorde det. De ville ha hämnd för allt Tyskland gjort. Själv kommer jag flytta till Sverige för jag har hört att det finns mycket jobb där. Min bror har inte återvänt ännu och jag förmodar det värsta, jag har inte fått brev på år. Jag ska åka till min mor för att säga hejdå innan jag åker till Sverige. Hon kanske har hört något om min bror. Jag kommer att åka så fort det är möjligt men det kommer nog att ta ett tag innan saker lugnar sig.

24 Maj 1945

Idag är dagen som jag åker till Sverige. Jag har stannat i Kiel för att hälsa på mor och ska åka vidare senare idag. Jag ser huset som min mor bor i. Det är skadat men ändå i ganska gott skick med tanke på att det varit ett stort krig. Jag knackar på dörren och till min förvåning är det min bror som öppnar dörren. Jag omfamnar honom och känner en stor lättnad över att se honom igen. Han välkomnar mig in och jag undrar varför han inte skickat brev om att han skulle vara här. Det kanske kom fram när jag hade åkt. Det visar sig att vår mor är svårt sjuk så jag får tänka om angående mitt beslut att resa.

Jag funderar över om jag ska stanna istället och hjälpa henne så länge jag kan och skippa att åka till Sverige tills hon kanske blir bättre. Jag bestämmer mig för att avvakta min resa. Sverige kan vänta lite.

Det syns att de är rädda för att ett nytt krig

24 November 1935

Hitler har tagit över, inte genom att vinna majoriteten av rösterna utan genom terror och hot. Han har nu sagt att fredsbestämmelserna inte längre gäller. Han riskerar allas säkerhet genom att bryta mot fredsbestämmelsen. Han skulle kunna starta ett till krig. Det är inte det värsta, han börjar även rusta upp och införa allmän värnplikt. Det kom ett brev i brevlådan om att jag och min bror båda måste gå med i armén. Jag vet inte vad jag ska svara på det för jag vill offra mitt liv för Tyskland men inte för det Tyskland som håller på att skapas. Min far dog för sitt land men jag tror inte att han dog för detta land. Jag vill inte gå med i armén men jag fruktar vad som kommer hända om jag inte gör det. Något som är bra är att Tyskland har fått tillbaks Saar området. Men nästan alla judar har lämnat det för att leva i Frankrike eller Belgien. Jag kan inte beskylla dem för det, situationen här i Tyskland är hemsk. All propaganda och fientlighet emot judar. Men denna fientlighet har tonats ner inför OS som kommer hållas av Tyskland. Jag antar att de bara gjorde detta för att undvika bojkott eller liknande. Jag har funnit människor som delar mina åsikter om Hitler som tex Eva Tannberg, Adam Zimmerman och Klaus Kreidl.

6 September 1936

Storvinst för Tyskland i OS. Vi lyckades ta hem 33 guldmedaljer 26 silvermedaljer och trettio bronsmedaljer. Det var däremot skamligt med all propaganda som pågick. Allt som allt blev det ett lyckat OS för Tyskland och en ännu större vinst för Hitler. En annan vinst för Tyskland är att våran militär nu ockuperar Rhenlandet och varken Frankrike eller Storbritannien har svarat. Jag antar att de är rädda för ett till krig medans Hitler verkar vilja skapa ett. Är han helt galen eller tror han verkligen att provokationerna kan pågå utan att starta ett krig. Min bror måste nu gå med i Tyska armén. Han ska skickas dit om ca två månader och jag hoppas bara han kan klara sig om ett krig bryter ut. Själv slipper jag för att jag är en ingenjör som nu gått med i NSDAP. Jag är inte stolt över det men jag måste om jag ska ha en chans att få jobb nu när Hitler satsar stort på nya byggen och industrin. Jag tror att min ekonomi snabbt kommer att förbättras och då kan jag kanske lämna partiet. Men som det är nu kan jag inte göra något åt det.

21 Mars 1938

Österrike har nu tagits över av Tyskland utan att ett enda skott avlossades. Jag finner detta svårt att tro men det var vad som hände. Jag förstår fortfarande inte att varken Storbritannien eller Frankrike har reagerat på den Tyska framryckningen. Hur som helst är min bror tillbaks i Northeim. Jag hoppas att det får förbli så.

4 Oktober 1938

Hitler uttalade att Tjeckoslovakien skulle överlämna stora områden av sitt land där ca 3 milj tyskar bor. Nu började för första gången Storbritannien gå emellan och försöka förhandla. Det syns att de är rädda för att ett nytt krig för när förhandlingarna var slut hade Tyskland växt i storlek.

7 Juli 1939

Hitler gick över gränsen och helvetet har brutit löst. Hitler har nu tagit över resten av Tjeckoslovakien och Storbritannien samt Frankrike reagerade. När Hitler nu begär bitar av Polen har de ställt sig på Polens sida och helvetet har brutit löst. Ett krig har startat och det ser ut att bli ett stort ett Storbritannien och Frankrike ser nu Tyskland som ett för stort hot för att ignorera och har till slut tagit ställning. Hitler som vägrar erkänna sig slagen kommer inte ge upp. Jag kan inte säga att jag är förvånad, bara arg och rädd. Jag visste att det skulle leda till det här. Jag oroar mig för min bror som måste ut i kriget igen och jag är osäker om min egen framtid också.

De äter ur hans händer och tillber honom nästan som en gud

Johann Wieghardt

30 September 1924

Saker har blivit värre och det har blivit svårare att skaffa jobb. Just nu jobbar jag på ett bygge men får inte bra betalt. Jag ser fler och fler som blir arbetslösa och det verkar inte som om det kommer bli bättre. Saker måste ändras och det snabbt men jag vet inte vad. Jag vill att saker ska bli bättre men som det är nu klarar vi oss och det räcker för tillfället.

13 Mars 1928

Jag har ändrat åsikt om politik. Jag vill inte längre ha ett system som inte påverkar mig, för jag är inte nöjd med min situation. Situationen som vi har nu är otolererbar. Arbetslösheten är outhärdlig, den har gått upp mycket sedan jag senast skrev. Många jag känner är arbetslösa och mitt jobb har just tagit slut. Jag vet inte hur vi ska kunna leva vidare såhär. Dock tror jag inte att något kommunistiskt uppror kommer ske, men man kan aldrig vara säker. Jag vill ännu inte gå med i någon politisk rörelse men om jag måste välja skulle jag nog gå med i NSDAP. Än är det inte någon kris för jag har pengar sparade men de behövs när vi ska åka till Kiel. Min bror har ett år kvar i universitetet. Han studerar ekonomi vilket jag antar behövs om vi ska klara oss. Han har hittills hjälpt till mycket med att hålla våran ekonomi igång. Det är inget enkelt jobb då jag inte har haft ett jobb på ett par månader. Jag försöker att inte spendera för mycket men ibland går jag och Kleinst ut på en bar eller liknande. En väldigt trevlig man men med stora problem. Hans raffinaderi räddades av ett anonymt bidrag men hans ekonomi är lika dålig som många andras.

17 Augusti 1932

Hitler var och talade i Northeim  och nästan alla hade gått dit för att lyssna. Jag antar att hoppet om jobb är för stort för att folk inte ska lyssna. Underbar talare den där mannen, men det är något hos honom som jag inte gillar. Det är svårt att tänka på det när han pratar om Tysklands ära och storhet. Det diskuteras mycket om hans tal efter men jag hör bara positiv kritik. Jag tror inte någon vågar klaga med SA som går runt i sina uniformer. Jag tror att vad som skrämmer mig mest är Hitlers aggresivitet och inställning till hur landet ska styras. Om han tar makten undrar man hur det blir med det.. Om jag får gissa skulle jag säga att han blir en sträng ledare, han har SA och SS och han har redan börjat med en upprustning som bryter mot Versaille freden och även fast jag inte håller med om att villkoren för den är bra så finns det fortfarande en risk för straff från England och Frankrike. Arbetslösheten är värre än någonsin och vi har inte längre nog med pengar för att åka till Kiel och hälsa på mor. Vi borde ha nog om ca ett år men inget är säkert. Det kan gå nu när både min bror och jag jobbar.

7 Juni 1933

Hitler har valts till rikskansler och jag vill inte att han ska bli något mer. Hans väljare ökar bara och det vore ödesdigert om han fick 50% av rösterna. Det skulle göra att de kan föra igenom vad som helst, hur dumt det än är. Även om han har bra argument ser jag nu tydligt att det är något fel med den mannen. Hans parti har en väldigt konstig valkampanj då de lovar alla allt och på sättet jag ser det är det bara inte möjligt. De måste ha något annat i kikaren om de väljer att göra så här. Varför utlyser han annars nyval direkt när han blir rikskansler, han är desperat efter makt och det skrämmer mig. Det här är tecken på en diktator och jag förstår inte hur andra inte kan se det. De äter ur hans händer och tillber honom nästan som en gud som kommer frälsa oss. Det enda jag nu håller med om är att saker måste ändras, men inte på sättet han anser vara rätt. Jag vågar dock inte säga något rakt ut och det är få andra som gör det då de genast slås ner av SA. Arbetslösheten är hemsk men den är inte hemsk nog för att vi ska rösta på en galning. Jag ser folk som tex Hannes Lutze eller Tannberg som har gått med i SS och Urs Walter som leder en grupp SA. Det är löjligt vad som håller på att hända. Jag kanske bara är paranoid som tänker såhär men om man tittar på helhetsbilden står det ganska klart att det kan bli en katastrof. Om en månad ska jag och min bror till våran mor i Kiel. Vi har nästan samlat ihop nog med pengar och vi har skickat brev för att säga att vi ska komma . Vi har fått svar att vår mor mår bra men att vi borde skynda oss på då hon är gammal och kanske inte har så långt kvar.

16 Juli 1933

Jag sitter nu i en bil påväg ifrån Kiel. Vi var och hälsade på mor och såg att hon mådde bra men hon säger själv att hon inte orkar längre. Det tynger mig att hon sade det men jag kan inte  sluta kämpa nu. Min bror valde att stanna kvar hos henne ett tag till men själv måste jag tillbaks till Northeim för att jobba då vi nästan har slut på pengar. Hade tänkt se om jag kan få något extra jobb i staden men jag tvivlar.

Men Tyskland är svagt och vi behöver vara starka

Johann Wieghardt

11 januari 1920

Jag har haft lite pengar ett tag men det ska bli bättre nu för jag har blivit anställd av Moritz Kleinst, ägaren av sockerraffinaderiet, för att konstruera en fabrik åt honom. Herr Kleinst har erbjudit mig en stor summa pengar för han är säker på att han kan dra in mycket pengar på att expandera sitt raffinaderi. Särskilt nu när många som kommit hem från kriget och är arbetslösa och gör vad som helst för ett jobb. Jag vet inte hur han ska ha råd med att ge lön till alla men det är hans problem.

23 september 1921

Konstruktionen av utbyggnaden av raffinaderiet har börjat och mitt jobb är inte alls så svårt som jag trodde det skulle bli. Att konstruera utbyggnaden var ett enkelt jobb då man bara behövde bygga på det som redan fanns. Byggtakten saktas ner av alla konflikter då vissa vägar ibland är avstängda så att material och arbetare inte kommer fram i tid. Jag vet inte vad jag ska tro om alla konflikter. Jag vill helst hålla mig långt borta från alla dessa parter. Det är för tidigt att säga något men som det verkar nu ser det ut som att vi behöver en stark ledare som kan ta oss ur depressionen och skapa ett starkt Tyskland.

31 november 1921

Jag trodde att det skulle vara enkelt att konstruera raffinaderiet men med alla förseningar visar det sig svårt. Konstruktionerna borde vara klara inom ett halvår. Jag har inte mycket tid över men jag hade tid att höra ett av Hitlers tal. Han är en väldigt bra talare och folk köper allt han säger. Till och med jag blev uppslukad av ögonblicket.

14 maj 1922

Bygget är klart och jag har fått min fulla betalning, det var jobbigt och vi hade många problem men det gick bra till slut. Min bror är inne på sitt sista år i högskolan och ska snart  ska han börja gymnasium. Efter det borde vi kunna flytta ut från Northeim och till vår mor i Kiel.

19 november 1923

Börserna rasar människor förlorar jobb och krisen ökar. Inflationen har varit hemsk och jag vet inte om vi kommer kunna klara oss i två år framåt. Pengarna som jag fick från mitt jobb för raffinaderiet borde räcka ett tag. Det som är synd är att byggbolaget nästan gick i konkurs, så jag kommer nog inte få något mer jobb därifrån. Fascismen i Spanien är intressant och jag ser många som tycker att det verkar rätt. Även fast jag inte helt håller med om vad de står för så tycker jag att det vore bra för Tyskland. Vi behöver en stark ledare som kan föra oss ur depressionen. Men det jag verkligen vill ha är en politik som gör så att inget för ändras för mig. Det kan ibland vara kämpigt men trots allt så lever jag bättre än den vanliga arbetarklassen. Vi behöver göra så att det inte går sämre och jag har inget emot om det blir bättre än vad det är nu. Det skulle faktiskt uppskattas, men man kan inte be om för mycket. Jag vill bara leva vidare utan att behöva ha det sämre än jag har det nu. Ruhrområdet kan inte göras mycket åt för tillfället enligt mig. Det är otroligt sorgligt med tanke på att vi kommer få det sämre här utan lika mycket varor från industrin där. Men Tyskland är svagt och vi behöver vara starka om vi ska kunna göra något.

Vem är Johann Wieghardt?

Mitt namn  är Johann Wieghardt. Jag är 22 år gammal, född och uppväxt i Berlin och jag är en utbildad ingenjör. Min familj är liten och splittrad, min mor bor i Kiel och min far dog i kriget, jag har aldrig förstått varför han behövde dö för landet. Efter att vi fick hem besked om att far dött blev mor aldrig likadan. Hon blev deprimerad och slutade bry ta hand om sig själv.

Vi var en familj med goda ekonomiska resurser men jag och min bror fick hjälpa varandra och när vi till slut inte hade mycket pengar kvar fick vi skicka mor till en klinik i Kiel. Jag och min bror fick flytta till Northeim då det fanns boende där hos avlägsen släkting till min far som bor där, jag kunde även avsluta mina studier där. Vi fick bo hos honom tills jag var klar med mina studier mot en liten summa i månaden. Det blev bättre efter ett tag när jag väl avslutat mina studier och skaffat jobb så att jag kunde försörja min yngre bror. Vi fick nyligen nyheter om att vår mor blivit utskriven från kliniken och att hon nu bor ensam i Kiel. Mitt största mål är att se min bror växa upp och göra klart sina studier samt återförenas med vår mor.

Jag ägnar min dag åt att jobba vidare och när jag väl slutat går jag och handlar för att senare gå ut för en promenad.  Och gör allmänt inte mycket annat. Dagarna flyter förbi som de gör och inte mycket har hänt, jag undviker allt som har med politik att göra och om något händer går jag bara någon annanstans. Allt som allt går det bra och min bror har två år kvar på högskolan.