Hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet

Enoch Hoffman

När jag var ute och gick så såg jag en gammal man som tvingades att springa i cirklar och det var några ungdomar som hade tvingat honom. Jag hade blivit less på att se judar behandlat på det sättet, så jag sa emot. Det var då ungarna kallade mig för en jude älskare och sköt både mig och den gamla manen på plats. Trots att jag inte dog direkt som den gamla manen så blev jag väldigt skadad. Det här är kanske den sista dagboken som jag skriver så det enda jag vill säga är innan jag avgår är bli inte frestad tänk på framtiden först, Och hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet.

Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig

Enoch Hoffman

Hitler är nu presidenten över Tyskland. Jag tror inte att det är nu längre inte möjligt att stoppa honom. Det bli värre och värre för varje dag för judarna, de kan inte ens gå på gatan utan att bli misshandlade eller ut skämda av så kallade poliser. Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig. Trots att ja själv var emot Versailles fred avtala så är det här inte värt det. Men Hitlers följare är för dumma för att inse att det här kan skada Tyskland i framtiden, och jag tror faktiskt att de flesta vet det. 

Men det är frestelsen som leder Tyskland åt fel håll.

Är jag så svag?

Enoch Hoffman

12 oktober 1929

Jag blev påhoppad alldeles efter mitt eftermiddagspass idag av ett gäng ynglingar, högst 18 år gamla, som behandlade mig synnerligen hårdhänt. De kallade mig ”Judeälskare”. Jag undrade vad de pratade om. De informerade mig att Herr Sherman, vars butik jag arbetade i var Jude, och eftersom jag jobbade i hans butik var jag de facto en som stödde Judarna och deras konspirationer: ”De har skapat alla våra problem!”, ”Din lilla medlöpare, jag borde banka in din skalle omedelbart!”

Jag kontrollerade mig själv, jag skulle trots allt bli rejält nerbultad av detta fanatiska gäng om jag ens försökte säga emot, så jag berättade att jag faktiskt var emot Versaillesfreden och dess utveckling, vem var inte det, men det fanns ingen bevisning att det hela var en ond komplott av judarna. Jag arbetade också endast hos herr Sherman. Jag var även tvungen att insistera att han alltid är endast lite grann sträng, och att han alltid betalar min lön.

Detta var inte godtagbart nog, utan dessa ungar fortskred med att hoppa på mig, efter en signal från den brunklädde ledare, samtidigt som jag ursinnigt sprattlade som en fisk. Tydligen trodde ett gäng kommunistarbetare att jag var en av dem, för de hoppade in i bråket och det hela eskalerade. I villervallan kunde jag kravla mig ut, och stoppa blödningen i tandköttet, nu med nyvunnet hat för allt som förknippas med Arbetarparti överhuvudtaget.

Dessa ungdomar, är detta det Nationalsocialistiska partiet vilket så många talar gott om här i Northeim? Allt fler låter sig hotas av dem och deras hårdföra metoder.

Jag har inte följt med i inrikespolitiken så nämnvärt, det behövs inte så som Puben ljuder av allt prat hit och dit med Hitler. Jag har märkt att många aldrig pressar vidare sina argument mot Hitler, som om hänvisningarna till ”Mein Kampf” är någon sorts obestridlig sanning. Nationalsocialisterna fortsätter sedan att citera de bästa bitarna ur Hitlers bok tills jag utrymmer lokalen i irritation.

30 januari 1931

Man ser fler och fler ”brunskjortor” i staden nu för tiden. De går hårdare på Kommunisterna också, senast slogs de både gula och blå. Jag hatar att erkänna det, men jag har blivit rädd för att gå ut på kvällarna, dessa personer provocerar med flit folk till bråk.

Fler och fler förlorade jobb. Många blir frustrerade över arbetslösheten, och vissa drivna av den till att gå med i NSDAP. Jag har haft den förmånen att ha kvar mitt jobb, men jag vet ej hur länge detta kan pågå innan även jag förlorar allt.

En kommunistisk arbetslös man i 30 årsåldern vände sig mot mig i puben och undrade om jag ville gå med i partiet. Han såg utmärglad ut. Jag är nog lite rädd att ta ställning, jag vill definitivt inte bli misshandlad av nazisterna, men samtidigt har jag inget till övers med just kommunisterna, det är deras politik jag har svårt för.

Jag har kollat lite i ett upphittat exemplar av ”Mein Kampf” jag hittade på en trottoarkant, förmodligen slängd av någon stackars nyfiken person. Det är verkligen dynga. All detta blatanta hat mot judar, totalt idiotiskt. Ingen verkar tänka efter i nazistleden, eller tycker de verkligen så?

När jag kallade boken för skräp i puben när en gammal man höll på att predika, hoppade genast ett par, tre män upp med knytnävar uppe. Jag satte mig ned.

Är jag så svag?

2 februari 1932

Jag hade ett samtal med herr Sherman igen, som var synnerligen nervös.

Han sa att han absolut vill lämna Tyskland, alla dessa oroligheter och vandalismen i staden är för mycket. Hans fru var däremot stenhård på att flytta, så det slutar med att de stannar kvar i deras lägenhet ovanför butiken. Jag kände mig illa till mods när jag fick reda på ännu mer nyheter om massarbetslöshet, Sherman behöver det här jobbet.

Och jag själv? Jag får vara glad om jag inte blir avskedad innan sommaren, och vad händer sedan?

Vi behöver en förändring

Enoch Hoffman

10 december 1923

Det är en skandal hur Tyska politiker har låtit denna situation skena iväg så totalt som nu, ekonomikrisen har lamslagit Tyskland med hejdlös inflation. Alla talar om NSDAP och Hitlers misslyckade kupp, huruvida det var något planerat ur desperation eller om det helt enkelt var en plan att ta över Tyskland politik.

Vilket som, måste det sägas, behöver vi en ledare som tar oss ur denna djävulska inflation, och inte några mesproppar i Riksdagen som käbblar om vad som ska betalas och var. Om inte våra ”ärade” politiker löser problemet kommer det garanterat att dyka upp fler uppstickare som Hitler och hans anhang, inte minst bland Kommunistpartierna.

15 november 1923

Nyss pratade jag med min arbetsgivare herr Sherman om situationen, som oroade sig om de ökande priserna på kålhuvuden. Han har sålt väldigt lite den senaste månaden, och de ökande priserna i allt möjligt gör att han tyvärr måste sänka min lön. Jag som knappt tar mig fram på det jag har! Och han sitter och tänker på kålhuvuden… Vi behöver en förändring.

Jag sa till Sherman att NSDAPs kupp i München visade exakt var Hitler står, han är en man som kan ge Tyskland en förändring! Sherman stirrade, och sade sedan något i stil med att de var våldsförande praktidioter, som inte skulle kunna leda sig själva genom sina egna byxor.

Där har man en som vet vad han tycker. Jag tycker detta Arbetarparti låter tämligen lockande själv. Huruvida de kan ändra något återstår att se.

Vem är Enoch Hoffman?

Mitt namn är Enoch Hoffman. Jag är en 31-årig man som kommer från en väldig rik familj som bor i Frankfurt . Men trots det så lever jag som en medelklass människa och detta beror på att jag rymde från min familj som tonåring på grund av en fejd inom familjen.

Jag jobbar numera som fabriksarbetare för ett telefonbolag. Jag bor i centrala Northeim med min fru Heidi. Heidi kommer från en fattig familj som också bor i Frankfurt. Vi har inga barn trots att vi har varit gifta i 3 år.

Jag tycker att förstavärldskriget skadade Tyskland allvarligt och tycker också att Tyskland inte borde ha gett upp så lätt, men det håller inte min fru med om eftersom hon tycker att krig inte orsakar något annat än skräck och förödelse.

         

Jag är ganska känd där jag bor eftersom jag brukar reparera mina grannars telefoner och andra elektroniska saker. Förut så jobbade Jag som uppfinnare, men jag kunde inte fortsätta med det p.g.a. förstavärldskriget och det är också anledningen till varför jag flyttade till Northeim dvs. för att börja om.