Epilog: Hazel Bader

Kära dagbok, nu är det inte Hazel som skriver utan hennes syster

Heidi. Det är med sorg om jag skriver det här. Hazel tog livet av sig. Hon kunde inte stå utlängre. Sorgen efter våran mors bort gång och allt drama runt kriget tog kål på henne långsamt. Jag trodde verkligen att hon skulle klara sig. Att hon var stark nog. Jag har anklagat mig själv för hennes självmord. Jag flyttade och det bidrog nog väldigt mycket till att hon tog livet av sig. Jag var borta i ungefär en månad innan jag kom och hälsade på Hazel. Hon mådde så dåligt då, hon bad mig om en sak, att göra en interjuv med henne om allt som hänt. Så jag gjorde det.

- Hej Hazel, du är nu 41 år gammal och har gått igenom väldigt mycket under en väldigt lång tid. Har du lust att berätta lite om hur du tror att nazisterna kunde få makten i Tyskland?

- Nazsiterna hade väldigt lätt att övertyga folk, så fort en var övertygad så hade dom satt i gång ett mönster. Bara dom fick en påverkad så berättade ju genast den för sina vänner och familj vilket gjorde att väldigt många under en snabb tid blev fast under nazisternas klor. Precis som jag. Jag fastande där, och det tog många år tills jag insåg att Hitler gjorde fel och att han bara lurat oss. Idag ångrar jag att jag betet mig som jag gjort och varit hatisk mot många människor. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för hur jag har tänkt om människors värde. Jag blev som manipluerad av Hitlers tal. Det blev många andra också. Hitler var bra på att övertala folk om att det han sa var rätt. Sen var ju Tyskland väldigt svagt efter första världskriget och Hitler lovade oss att vi skulle bli ett starkt och mäktigt land igen. Folk var desperata så det var inte så mycket att tänka över.

- Hazel du har nu nämnt Nazisterna många gånger hur påverkade nazismen och hitler invånarna i Tyskland och vårat samhälle?

- Nazisterna skapade kaos. Folk flydde, speciellt judarna. Dom gömde sig som små kaniner som blir jagade av rovdjur. Dom som stod på Nazisternas sida blev väldigt våldsamma och hatiska. Många var deprimerade pga hur allt stog till och många förlorade sina nära och kära i sjukdommar och krig. Det var en mörk period för dom flesta. Förutom för nazisterna som verkade ha en väldigt rolig tid med att springa runt och leta efter judar, som en katt som jagar möss. Det var en rolig syn till en början tyckte jag, men det blev bara värre och värre. Eftersom att nazisterna tvingade folk att välja sida så var det inte många som vågade säga emot och gick därför över på nazisternas sida motvilligt.

- Jag var ju själv med om allt du var med om men hur tror du att kriget kunde bryta ut?

- Jag tror att det kunde bryta ut eftersom att Hitler var väldigt hämdlysten och ville hämnas och göra Tyskland till ett stort och mäktigt land igen. Och när Hitler väl kom till makten så visste han inte hur han skulle kontrollera den. Vilket ledde till att han inte hade någon kontroll och då spårade det ur som det gjorde. Det ledde till att alla länder vände sig emot Tyskland igen. När Tyskland hade i stort sätt alla länder emot sig så blev vi svaga igen. Så det blev bara som en ond cirkel. Jag tror att det här kommer att påverka dom tyskar som kommer att leva efter det här kaoset.

　

- Jag förstår vad du menar. Men det är intressant att höra din åsikt Hazel. Det finns alltid flera delar av en historia. Och nu har vi fått höra din.

Jag och Hazel hade inte så bra kontakt efter det här, jag hade mitt liv och mina problem. En månad efter jag träffat henne sist så fick jag ett brev från Hazel granne och det stod:

”Hej Heidi,

Det är med sorg som jag skriver det här, men som du vet så har Hazel mått väldigt dåligt den senaste tiden och till slut orkade inte hon mer. Jag hade inte sett henne på länge så jag bestämde mig för att hälsa på henne och kolla så att allt var bra med henne. Men det var ingen som öppnade så jag gick bort till våran fastighetsskötare och fick nyckel in till eran gamla lägenhet. När jag öppnade dörren så blev jag chockad. Jag vet inte hur jag ska berätta det här, men det är väl lättast att bara säga som det där. Hazel hade hängt sig själv mitt i hallen. Jag är så hemskt ledsen över det här, att jag berättar det såhär. Ville säga det öga mot öga men eftersom att du flyttat så kan jag inte det.

Heidi, jag vill att du ska veta att Hazel älskade dig så mycket. Hon kämpade, men hon orkade inte mer, jag kunde höra henne skrika att hon saknade dig och eran mor. Ibland vaknade jag av att hon skrek av mardrömmar. Jag önskar verkligen att hon var här igen. Jag saknar henne, men inte alls lika mycket som du kommer göra när du läser det här.

Jag är ledsen. Du är alltid välkommen hem till mig.

Herr Zweidorff ”

Jag grät hela tiden när jag läste brevet, min älskade syster. Hon ville alltid väl om alla andra och satte sig alltid i andra hand och jag tror att det var det som fick henne att lämna oss att hon inte hade tagit itu med sina problem när de kom istället för att låsa in de. Då blri det bara värre. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka henne och min mor. Men tyvärr så går det inte..

Det ända jag kan göra nu är att bearbeta min sorg. Och alltid komma ihåg att minnen vi haft tillsammans.

Jag kommer alltid att älska dig ändå syster!

Ha det bra i himlen nu, och hälsa mamma.

Heidi Bader

Inget kunde rädda oss nu

 22 december 1939

Tyskland attackerar bara fler länder, nu är attackerar dom Polen. Men eftersom att Polen har hela Storbritannien på sin sida, så tror jag att det här bara kommer bli ännu en förlust och Tyskland kommer inte orka mer snart.

 11 april 1940

Det här är en väldigt jobbig dag. Min mor dog i natt. Hon somnade in lugnt utan smärta som tur var. Jag vet att hon känt en väldigt smärta länge. Jag kände nästa på mig att det skulle hända. Min syster är helt förstörd, så jag har inte tid att känna någon sorg nu. Jag måste bygga upp en känslomur och ta hand om min lillasyster. Hon är den ända jag har kvar nu.

3 juni 1940

Storbritannien vägrar att sluta fred och det förstår jag. Efter alla omständigheter skulle jag inte heller göra det. Men jag vill att det här ska ta slut så fort som möjligt. Jag orkar inte se fler folk dö. Folk dör på gatorna. Tyskland är bara massa sorg just nu. Vi som var ett glatt land innan. Och allt är Hitlers fel. Det är Hitlers fel att alla dör. Att min mor dog.

22 juni 1941

Hitler blir bara värre och värre. Jag förstår inte hur jag kunde ha röstat på honom. En man som är så grym att han ställer upp judar och kommunister på och tvingar de att gräva sina egna gravar. Efter de grävt sina gravar blir de upp ställda på rad för att bli avrättade. Jag orkar inte se mer smärta och död. Det är mer än ett år sen min mor dog. Jag har fortfarande inte tillåtit mig själv att känna sorg. Om jag gör det kommer jag nog inte att klara av det. Men jag måste klara av det. Jag måste ta hand om min syster. Mitt allt.

12 januari 1943

Allt blir bara värre. Fler och fler länder blir inblandade i kriget. Hitler har tappat greppet om sin makt. Han har nog fått megalomani. Eller storhetsvansinne som ni nog är mer vana vid att höra det. Hans makt har stigit honom över huvudet. Jag tror att Adolfs plan har blivit förstörd för längesen. Och nu försöker han bara att göra det bästa av situationen men han misslyckas bara mer och mer. Enligt mig själv så har han gått övergränsen. Jag saknar tiden innan Hitler. Innan all död.

30 oktober 1944

Det blir bara fler och fler förluster i det här kriget. Vi förlorade nyss mot Nordafrika. Jag förstår inte hur Hitler inte kan ha gett upp än. Hitler är en envis gubbe han. Ju mer tid som gick ju mer växte mitt hat. Hat mot mig själv mest. Att jag kunde ha trott på honom. En man som bara förstör folks liv. Hitler började täcka sina spår av förintelsen av judarna. Jag vill kunna hjälpa. Hjälpa judarna, och alla andra svaga människor. Men eftersom att det går så dåligt på sjukhuset, vi fick inte in medicin och det vi behövde, så fick jag sparken. Då är det svårt att hjälpa till. Kan ju knappt ge mat till mig själv och min syster. Min ända familjemedlem som är kvar. Jag måste låta henne leva. Jag kan inte låta henne dö.

2 Maj 1945

Nu är han död. Vår Führer. Vår ledare som tog livet av sig när han insåg att det var slut. Kriget hade varit förgäves. Hitler borde ha insett det mycket tidigare, innan det var för sent. Men nu var det verkligen för sent. För sent för att rädda något. För sent för att stoppa all död. Nu fanns det bara ruiner kvar av Tyskland. Inget kunde rädda oss nu. Vi har fått massa kostnader i skadestånd av Frankrike och andra länder. Dom kostnaderna var sky höga. Ingenting som vårat land skulle klara av. Jag tror ingen i vårat land såg ljuset bland alla ruiner. Det ända som var skönt nu var att Hitler var död. Hitler är död! Han som varit vår diktator i nästan tio år. Han som styrt vårat land i helt fel riktning. Och hans riktning var döden. Där han var nu. Hitler dödade för många människor. Snart orkar jag inte mer heller. Jag har börjat tänka allt mer på min mor. Jag saknar henne så mycket. Hon var mitt allt. Min lillasyster har bestämt sig för att flytta också. Nej jag vill inte vara ensam. Ensam helt ensam jag kommer inte klara av det.

Det fanns ingen som kunde stoppa Hitler nu

Hazel Bader

1934

Det var en helt vanlig morgon och jag var på väg till sjukhuset för att arbeta. Ute på gatan såg jag skyltar och lappar om att Hitler hade blivit president. 30 april blev helt plötsligt lyckas dag. Från att ha varit en helt vanlig dag blev den 30 april något mycket mer än så. Jag var så glad. Men det var ingenting jag visade. Jag tror att det var många som inte blev så överraskade. Eftersom att Hitler inte fick så mycket motstånd. Det var som att tyskarna lät Hitler bli president. Vilket jag inte har något emot. Jag gillar att ha Adolf Hitler som Führer. Medans Hitler hade sin chans så tog han den, han ändrade lagar till sitt bättre. Han bestämde också att inga andra partier var tillåtna i riksdagen. Med sin makt bestämde han att han inte kan röstas ner av någon. Vilket jag blev glad av. Men man vet aldrig hur långt Hitler kan dra det, vilket oroade mig lite.

Det fanns ingen som kunde stoppa Hitler nu. Alla SA-ledare har blivit avrättade av SS och Gestapo.
Hitler anhängare såg en ljus framtid nu. Även om vi inte visste vart den framtiden skulle leda…  1935
Allt var som vanligt, jag och min syster satt vid köksbordet och pratade. Hon berättade att hon hade märkt att antalet nazister hade ökat. Och att judarna blev allt mer särbehandlade. Min syster hade märkt när hon var på sjukhuset att det hade suttit blödande judar med nästan livshotande skador som ändå fick gå efter tyskar som kanske bara hade en lätt förkylning. Det är ju inte rätt inte någonstans, även om jag tror på Hitler och hans idéer så är det här den dummaste någonsin. Man ska ha rätt till den vård man behöver oavsett om man är jude eller tysk.

Jag tänkte mycket över judarnas situation och hur dom verkligen har det. Även om jag tycker om Hitlers idéer så är det fel att han behandlar judarna såhär. Det är en tanke som slog mig när min syster berättade om det på sjukhuset. Inte okej.

1938

4 februari, idag tog Hitler befälet om tyskland krigsmakten. Och det kommer nog leda till ännu mer krig och elände. Men han har nog alltid en plan bakom sina handlingar, Hitler vill ändå bara Tysklands bästa. Annars skulle han väl inte vara Führer? Ibland undrar jag hur det kommer sluta för detta land. Hur våran framtid ser ut… Vilka dör och vilka överlever…Den som lever får se, länge leve tyskland!

Adolf Hitler kan ändra på det här

Hazel Bader

Den 30 januari 1933

På morgonen efter jag hade tagit en bit bröd och satt på mig kläderna, gick jag ut och skulle ta en promenad. Men jag kom inte så långt, när jag kom utanför min dörr möttes jag av massa folk. Vissa av glada, andra var väldigt upprörda. Själv hade jag ingen aning om vad som hade hänt. Jag var väldigt nyfiken, jag antog att det vara något politiskt som hade hänt. Så jag bestämde mig för att gå till Lackhausens livsmedelsaffär och frågade vad som hänt. Herr Lackhausen svarade att Adolf Hitler hade blivit utsedd till rikskansler för Tyskland. Jag vågade inte visa min glädje inför Herr Lackhausen eftersom jag inte visste vad han tyckte om detta.

Nu när Hitler hade blivit rikskansler innebär det att snart hade han makten runt hela Tyskland. Men dock vet jag att många tycker att det var konstigt eftersom att Hitler satt fängslad ett tag efter att ha utfört ölkällarkuppen i München i November 1923. Jag har alltid trott på Hitler men det är ingenting jag är öppen med. Jag vill ju inte förlora mina vänner och familj på grund av min politiska åsikt. Jag hade hört att det har hänt många i Tyskland, att familj och vänner dragit på grund av den andra partens politiska åsikt. Det är bara sjukt. Skulle aldrig överge min familj eller mina vänner på grund av att dom inte håller på samma parti som mig. Eller jo möjligtvis om de var kommunister eller judar. Judarna har invaderat Tyskland med smuts. Dom måste bort. Förgöras.

I början var det många som inte trodde alls på Hitler, de hånade honom och skrattade åt honom. Men efter att Hitler släppte sin första bok '' Mein kampf' ''. Fick han massa läsare, boken var både rasistisk och ondskefull. Hitler hade en förmåga att få folk att lyssna, han hade ett bra sätt att tala på. Vilket ledde till att han i stort sätt hjärntvättade tyska befolkningen. Adolf övertygade många att gå med i hans parti och det var många som följde allt som han sa.

Min mor har blivit sjuk. Hon har fått lunginflammation. Medans mor låg i sin säng och hostade för fullt så var jag på väg till jobbet. Jag har nämligen fått ett jobb som sjuksköterska på sjukhusmottagningen. Det verkligen roligt. Men det är hemskt också, att inte kunna hjälpa vissa människor så att de dör. Det är något som skär på psyket men det hör till jobbet.

　

Det ryktas om att Theodor Lewald är jude. Det är ingenting man vill ha här i Northeim. Hoppas att han inte stannar länge. Inte bara i Northeim, han ska ut ur landet. Judesvin.

Hela den politiska världen har gått upp och ner men inte först nu ser jag en framtid för Tyskland. Adolf Hitler kan ändra på det här.

Sieg Heil. Länge leve Tyskland!

Att man kan älska sitt land så mycket är fascinerande

Hazel Bader

22 september 1923

Inflationen börjar dra igång ordentligt nu. Vilket är inget positivt i min situation, priserna på mat bara stiger och stiger. Här om dagen när min mor var på väg hem och tänkte köpa en limpa så kostade den hela 35000 riksmark. Riksmarken tappar sitt värde efter varje dag som går. Livet är inte det bästa just nu. Men det kommer alltid bättre tider. Efter regn kommer solsken brukar man säga. Hoppas att det är så nu när det gäller Tyskland och det Tyska folket.

Sist jag skrev så var studerade jag till sjuksköterska. Nu 5 år senare så har jag klarat min utbildning och söker jobb. Eftersom att det är svåra tider för hela landet så är det inte många som vill anställa folk. Vilket är väldigt synd tror att det kan bli bättre om man får folk att börja arbeta så att de tjärnar pengar och då kan dom köpa mat och sånt också. Då tjärnar ju affärerna på det också. Men nu är det som det är och det är ingenting jag som sjuksköterska kan ändra på.

Oavsett vad som händer i vårat älskade land kommer jag alltid så det troget.

27 september 1923

Vår rikskansler, Gustav Streesemann, avslutade igår det passiva motståndet mot fransmännen i Ruhrområdet. Människorna här i Northeim pratar mycket om vad som händer i landet just nu, inflationen och den politiska ostabiliteten i Tyskland.

Jag har hört folk prata om Adolf Hitler och hans parti. Jag gillar vad Hitler har att säga, Tyskland ska vara renblodigt, dvs bara tyskar alla andra har ingenting att göra här enligt mig. Det kan låt väldigt grovt, men dom har ju ett eget land, vad ska dom då göra här?

1 november 1923

Det var slagsmål utanför Lehmanns järnaffär idag. Jag och min syster var på en promenad genom staden. Det var slagsmål mellan en grupp demonstrerande nationalister och mot demonstranter. Jag och Heidi stannade upp och tittade. Heidi förstod inte varför de gjorde så, enligt henne så löser våld ingenting. Men om det här är det enda sättet för politikerna att se oss medborgare så är det lämpligt tycker jag.

Sen har alla rätt att lyttra sin åsikt men det finns bara en som vinner i slut ändan.

　

12 november 1923

Jag och min familj satt hemma och åt lite, när mor sa att det hade hänt massa drama i München och att Hitler var inbladad. Han hade blivit arresterad men för vad hade mor inte hört. Det var troligtvis ett långt fängelsestraff som väntade Hitler. Vilket tyngde ner mig, för att jag kände att med honom skulle Tyskland haft en framtid men det är ingenting jag säger högt till någon i min familj eftersom att de fortfarande sörjer våran far, vilket jag också självklart gör men jag ser upp till honom på ett annat sätt om min syster. Hon ser honom mer som en väldigt stark fadersfigur som gjorde allt för sin familj. I mina ögon var han en helt annan man, en man som vågade stå upp för sitt land. Till och med dö för det. Det är kärlek. Att man kan älska sitt land så mycket är fascinerande.

Vart jag än flyttar, gör eller inte gör kommer jag alltid vara Tyskland troget.

Vem är Hazel Bader?

Kära dagbok, Mitt namn är Hazel och jag är 19 år gammal. Jag bor i östra Northeim i en liten lägenhet med min lillasyster Heidi som är 16 år och med min ensamstående mor. Våran lägenhet är i perfekt storlek nu. Ett kök och ett rum. Mor sover i köket och jag och Heidi delar rum. När våran far levde så fick jag, Heidi och mor sova i mitt och Heidis rum och våran far sov i köket.

Vi har levt i Northeim hela vårat liv. Mor och Far var födda här. Mor vill inte dö någon annanstans än här i hennes säng. Oavsett hur sjuk hon är. Jag förstår henne. Hon har alltid älskat våran stad och Tyskland, det gör jag också.

Far dog under kriget. Han gjorde allting för sitt land. Men någon dag precis efter skyttegravskriget brytit ut blir han skjuten av några fransmänn. Han dog på en gång sägs det. När far dog blev hela familjen deprimerad. Men min mor blev mest tagen av hans död. Hon blev väldigt tystlåten av sig och vi som alltid pratat om allting. Men sedan far dog har inte viljat prata alls om honom eller tiden då han levde. Jag och Heidi har i storsätt alltid pratat om allt vi också. Men nu har hon sitt och jag mitt. Jag läser till sjuksköterska och Heidi går i skolan hon med.

Eftersom att jag och min syster är upptagna med våra studier så är det våran mor som får ta hand om införskaffning av mat och andra nödvändigheter. Hon hjälper till på ett av stadens bageri, där hon städar eller hjälper till att baka. För det får hon lite pengar och mat så vi klarar oss för dagen. Maten vi får är oftast bröd som har blivit brända så de inte får att sälja eller eventuella rester från gäster. Men det funkar för våran familj eftersom att ingen av oss har särskillt stor aptit.

Många frågar mig varför jag vill bli sjukskötera då det tycker att det verkar var ett jobbig jobb med mycket stress. Men jag vet vad jag vill bli sjukskötera för att jag vill hjälpa folk som är sjuka och skadade. Hjälpa dom att få en bättre framtid. Det är något jag alltid tyckt om att göra enligt mor. Hon sa alltid att jag var så hjälpsam när jag ville hjälpa henne med att laga mat eller städa. Men jag antar att det bara är jag, att jag är sån som person. Det har jag ingenting emot.

Det som jag verkligen vill med liv är att hjälpa människor. Jag vill hjälpa män som är med i krig och försöka få de skadade att överleva. Eftersom att min far dog i kriget känns det extra viktigt att hjälpa de som offrar sina liv för vårat älskade Tyskland. Jag skulle faktiskt kunna dö för Tyskland precis som min far. Han är och kommer nog alltid vara min förebild. Att våga offra sitt liv för sitt land är så stor för mig.

Nu måste jag sluta skriva klockan är ungefär åtta på kvällen och det är söndag så måste hjälpa till med söndagsstädningen. 

Skriver snart igen!