Det ser helt hopplöst ut

Heinrich Wenkel

Jag har inte skrivit på ett tag men jag har just anlänt till London.

Det här känns jätte konstigt men jag som aldrig skulle vilja se mitt Tyskland besegras hoppas nu från botten av mitt hjärta att alliansen segrar.

Det ser däremot inte så just ut längre då Frankrike tvingats att kapitulera.

Jag lever nu varje dag som går i skräck. Jag är fast i en tunnelbana pga av de bombningar som sker på marken över våra huvuden. Vi har en radio här som lite då och då får in lite nyheter men förutom det så är det bara brus.

Vi hörde för nån månad sen att bombningarna hade nått flygfälten och något annat men vi hann inte höra resten då bruset tog över.

Vi håller kontakten med de andra civila genom tunnlarna och lite då och då kommer militära ner med mat och vi sprider det vidare till de andra stationerna men igår så har hela västra ledet tappat kontakten med oss då vår närmaste station föll ihop av den senaste bomben.

Innan dess så trodde vi alla att vi skulle oss klara oss så länge vi stannade i tunnlarna men nu är inte ens det här säkert. 

Nu har det gått några dagar sen den närliggande stationen kollapsade och jag tror att bombningarna antingen minskat eller så har jag bara vant mig.

Men vi har fått höra fler saker på radion så jag tror nog att det är bombfallen som minskat.

Bland de nyheter vi hört så har vi hört att Sovjet och Tyskland inte har någon pakt längre men inget mer än så.

Men vi fick även veta att tre av de fem stationer bortom de västra tunnlarna inte kollapsat så vi förbereder nu mat sändningar och jag har anmält mig som frivillig. Men dessa sändningar kommer att ske med tio man och alla måste ta sig till stationerna till fots och ovanför mark då alla tunnlar mellan dessa tre stationer förstörts av bomberna. Några bomber släpps lite då och då men med tiden så försöker jag att intala mig själv att ingen av dessa kommer att träffa mig och att de är för långt borta.

Trots att det ser helt hopplöst ut och jag vet att det här inte kommer ta slut på den kommande tiden så säger mitt hjärta och mitt undermedvetna mig att allt kommer att bli bra och jag kommer att komma levande ur det här.

Jag ska snart hjälpa resten av gänget att ta maten till de andra tunnlarna och om jag inte skriver mer så har jag antagligen dött.

Eller så har jag kanske bara tappat boken…

Dags för mig att lämna Tyskland

Heinrich Wenkel

Mina värsta mardrömmar har besannats. Hitler har nu tagit makten och jag fruktar nu för mitt bageri.

Men något som fått mig att tänka till är att många av SA-medlemmarna i Northeim inte längre är ute och ”skryter” med sina nya positioner och slåss för Hitler.

Jag läste i tidningen att alla SA:s ledare blev kallade och sedan avrättade på plats.

Men varför skulle Hitler göra något sådant? Känner han sig otrygg? Kan det vara så att han börjar bli paranoid och rent utav galen?

Eller är han bara smart nog att göra sig av med allt och alla som kan komma att stå i hans väg och rentav vara för starka för att han ska kunna göra något motstånd.

Det intrycket jag nu fått av Hitler är nu att han är en mycket smartare man en vad jag från början trodde att han var.

Jag trodde att han från början bara var en marionettdocka som skulle ta makten bara för att sedan få skulden om allt gick fel men denna man må vara galen men han är en (trots min avsky) briljant tänkare och framförallt kanske en av vår tids smartaste människa.

Alla som likt mig ogillar honom ser honom som en galen och sinnesjuk man som vill utrota människor som precis som han är gjorda av kött och blod men som har en annan religiös åsikt.

Folk tycker att han bara har lyckats få många efterföljare och kan därför ha sådan makt.

Men det vi alla tycks ha missat är att han praktiskt taget planlagt hela sin framgång centimeter för centimeter.

Och det skulle dessutom inte förvåna mig om det visade sig att Hitler lyckats mörda Hindenburg för att få sig en genväg i sin framgång.

Förutom att han är en sådan bra talare så måste det ju ha vart något som fått folk att gå över den enorma tröskeln som leder till att de är redo att dräpa sina egna medmänniskor.

Han vet vilka knappar han ska trycka på och han vet vad han vill ha. 

Men alla mina tankar i världen kommer inte att hjälpa mig nu jag lyckades sälja både bageriet och min lägenhet innan det tog ifrån mig med våld och jag bor nu på gatan med riktigt mycket kontanter på mig. Jag ser varje dag folk som blir bortförda av Gestapo och vågar knappt sova om nätterna. Jag lyckades få en plats att sova en gång men vaknade på morgonen upp av tunga slag på dörren och det tog mig ingen vidare lång tid att klura ut att de ”snälla” paret hade angivit mig. Det var knappt att jag kom undan. Jag förlorade en stor summa pengar då jag tappade en av mina väskor när jag hoppade ut från fönstret och jag tror att jag även brutit benet.

Men det får jag nog aldrig reda på för när jag väl gått till sjukhuset vägrade de att ta emot mig.

Den ena doktorn försökte att i smyg hjälpa mig men det tog ingen längre tid innan vi fick veta att en av hans medarbetare kontaktat Gestapo och jag han ta mig ut ur sjukhuset men var kvar i gränden som jag gömde mig i tillräckligt länge för att se att den vänliga doktorn blev bortförd av Gestapo.

Det var då som det slog mig och jag förstod varför ingen gick emot Hitler när de kunde. Gjorde man det så fördes man till koncentrationsläger och anklagades antagligen även för förädlelse av det Tredje Riket. Och bara det var tillräckligt för att statuera ett exempel.

Nu förstod jag. Förutom att sätta mitt eget liv i fara så utsatte jag även folk i min närhet för det och jag kan inte låta andra dö på grund av mig. det var dags för mig att åka. Dags för mig att lämna Tyskland.

Den kommunistiska revolutionen är ju strax runt hörnet

Heinrich Wenkel

1924

Trots den stora krisen i landet är folk enormt mycket gladare på gatorna fastän lite rädda (om man ska säga så) på den politiska osäkerheten som råder i Tyskland.

Borgmästaren har bestämt sig för att gå med i NSDAP som, om inte jag uppfattat det fel, har förbjudits som parti i Tyskland och det kommer antagligen att ha någon form av påverkan på vår stad. Förutom borgmästaren så har jag hört att allt fler i Northeim håller på NSDAP vilket också gör mig mer och mer osäker på min framtid då jag fått veta från flera andra att Hitler den andra utgåvan av sin bok Mein Kampf att Hitler skyllde alla Tyskland problem på kommunisterna; som jag inte ens tyckte om; var skapade av oss. Judarna.

Och som troende jude så blir jag ju orolig över vad som kan hända mig i den nära framtiden.

Och värt av allt är ju faktum att Hitler vart med under världskriget men jag vet ju inte men han har ju antagligen stridit sida vid sida med många judar som gav allt för att rädda Tyskland och det vet jag ju då min far själv stred och gav sitt liv åt Tyskland.

Men det är inte mer än förståeligt att det ska dyka upp någon som säger säg rädda tyskland och som alltid så ska denne person ha någon att skylla på men varför han i detta fall ska skylla på judarna är det som jag inte förstår.

Men jag är heller inte så förvånad över att många i staden föredrar att gå med i Nazisternas parti över de andra partierna då de praktiskt taget köper sina medlemmar med sina lyxiga lokaler och festmåltider och lovar ett fritt och oproblematiskt Tyskland som härskar över hela världen. Men sen så går samma personer till kommunisternas lokaler som är fyllda av gamla män som bara pratar om att alla är lika värda osv.

 1933

Arbetslösheten blev skyhög på den sista tiden och det har lett till att Hitler tagit makten i Tyskland men det skummaste av allt är att det är de som redan har arbeten som har gått med i NSDAP och det tror jag är för att folk blir allt desperatare vilket även gör de allt mer själviska.

Men jag kan inte anklaga de.

Den kommunistiska revolutionen är ju strax runt hörnet.

Jag personligen är rädd för att mista mitt bageri som har haft en sådan framgång på den senaste tiden.

Men jag tjänar inte så värt mycket på någon av de partierna då jag förlorar mitt bageri om kommunisterna lyckas och ännu värre kanske även mister mitt liv om NSDAP får makten.

Men det var allt för mig den här gången.

Heinrich Wenkel

Läget höll på att bli värre för Tyskland

Heinrich Wenkel

Det första som jag märkte dagen då våra soldater återvänt från kriget var att gatorna var fulla med människor och blev till en början glad för att det betydde att vi inte behövde oroa oss för kriget mer och dessutom en bättre försäljning av bröd och bakelser.

Jag gick till jobbet och möttes av den stora folkmassan som köade utanför mitt bageri. Till en början blev jag glad och tänkte att detta skulle vara en stor framgång för både bageriet men också för mig och Theodor ekonomiskt. Men jag fick till min stora besvikelse veta att hälften av de som var där var och sökte arbete och jag ville verkligen ge några ett jobb så att de fick ett ekonomiskt stöd att försörja familjen med men jag var själv inte i det tillståndet att kunna ge bort mina pengar så lite då och då smög jag med de ett litet bröd att ha.

 

Jag fick även till min stora förvåning veta att alla i stan tidigare hade varit hos stadens andra bagare men sen kommit till vårt för att det andra bageriet höjt sina priser rejält. Först så tyckte jag bara att det var onödigt och girigt att göra så nu när kriget var slut och folk var skadade och arbetslösa men senare när min leverantör av mjölk och mjöl dök upp så förstod jag vad som var på gång. De hade nämligen höjt priset från nio riks marker per liter till hela 49 000. Jag lät Theodor stanna kvar på bageriet när jag tog en sväng till banken och fick veta att regeringen trycker mer sedlar för att betala tillbaka de arbetare som strejkar under tiden som Frankrike ockuperar vårt industriområde i Ruhr.

Jag började nu förstå att läget höll på att bli värre för Tyskland och det såg inte ut att bli bättre när ett gäng ”soldater" rusade in i bageriet och krävde att jag skulle ge de bröd då de kämpade för oss, folket i Tyskland, och att de behövde föda för att kunna försvara landet mot de (som de tyckte) korrupta kommunisterna. Jag blev så rörd över de förvirrade soldaternas blickar att jag faktiskt skänkte de lite bröd men strax efter att de gått anade jag att jag var på väg att få huvudvärk och jag stängde bageriet bad Theodor gå hem och gick mot stadens apotek, Apotek Schenk. På vägen dit märker jag att det har börjat många byggen trots det just nu katastrofala läget i landet.

Jag hoppas verkligen på att det inte blir värre och folk på gatan säger att det är på väg att bli bättre men vi får vänta och se.

Vem är Heinrich Wenkel?

Jag är en 23 årig man som nyligen har öppnat ett bageri i centrala Northeim. Wenkel und Lewald. Bageriet äger jag med min närmaste vän Theodor och jag är lika nära som bröder och den enda familj vi hade dog i slutändan av världskriget. Av de pengar vi ärvde har vi nu öppnat bageriet som är väldigt framgångsrikt.

Jag älskar att baka så även när bageriet inte är öppet så brukar jag vara där och baka nya bakelser.

Förutom det så är jag troende jude så när jag inte är i bageriet så brukar jag träffa de andra judarna i staden och lära ut om judendomen till de yngre.

När jag var yngre så levde jag och min familj inget vidare rikt liv men ändå så brukade min far skänka pengar och mat till behövande så jag är uppväxt med att dela med mig av det jag har så på söndagar brukar jag fylla en säck med bröd och gå ut på stan och dela ut lite till alla som behöver och resten brukar jag ge till stadens kyrka.

Jag har aldrig tyckt om krig och kriget har bara varit negativt oavsett vilket land man bor i men nu blev Tyskland värre drabbat än de andra länderna men det är bara att försöka bygga upp landet och som jag blev uppfostrad av min far så kommer jag alltid att hjälpa till för att göra livet bättre för andra.