Epilog: Theodor Lewald

Jag är en 32 årig person som bor i sydöstra delen av Tyskland. Jag arbetar inom familjekällor. Jag letar t.ex. upp gamla familje saker. Det kan vara allt ifrån en familjemedlem till en ägodel.

Jag har arbetat med det i nästan 8 år nu. Jag arbetar med sådant eftersom jag tycker att det är kul. Det är väl kul att hitta en persons t.ex. bror?

För ett halvt år sedan så började jag leta upp min egen familjs ägo delar. Jag hittade nyligen en dagbok som skrevs utav min gammel farfars bror.  Den beskrev hans tid under andra världskriget. Den har inte ett riktigt slut, det sista han skrev är att han blev inkallad till ett duschrum med massa andra i auswitch.

Det står även att han inte var så involverad i början men blev det mer mot slutet. Han ägde ett bageri med en nära vän som bär namnet Heinrich Wenkel. Bageriet var stort och det gick bäst för dem i stan under krisen. Det var fortfarande inte tillräckligt.

Det man får veta om Theodor är att han var en omtänksam och snäll person. Han ville inte döda eller skada någon. Han ville att allt och alla skulle må bra. Han kunde t.ex. rädda en person och riskera att han själv dör.

Efter allt detta jag läst från hans dagbok och dem massa kommentarerna jag hittad honom så anser jag att han är en man som bör hyllas.

Han förändrade människors syn på livet och stöttade dem till den rätta vägen. Han gav också ut bröd till de som var extremt fattiga. 

Kortfattat – Han var en underbar person. Ett exempel på hur människan egentligen skall vara.

Jag önska att han vore här och kunde berätta lite mer. Jag kan inte berätta mer eftersom massa sidor är försvunna och de som är kvar är otroligt svåra att läsa.

Han dog med stor sannolikhet i duschrummet i Auswitch. Han skall från och med nu kommas ihåg som en viktig och bra person.

Vila i frid Theodor Lewald

Epilog: Dorothea Lackhausen

28 juli 1956 – Sista dagboksinlägget

Det är 14 år sedan jag skrev sist. Jag hittade nämligen min gamla dagbok när jag städade huset här om dagen. Jag har läst igenom allt och jag är så tacksam för att jag har skrivit dagbok. Det är ju väldigt roligt att läsa såhär i efterhand. Men mycket har hänt på dessa år. Min man Johan har hunnit gå bort. Efter hans amputering fick han en infektion som senare urartade sig till en allvarlig blodförgiftning. Jag saknar honom så. Det har gått 2 år sedan. 

En stor händelse i livet som hänt under tiden jag inte skrivit är att jag har hunnit få 3 barn. Så jag är inte ensam. Dom är alla väldigt uppfostrade och duktiga både i skolan och när det kommer till att hjälpa till i hemmet. Det är viktigt att jag får hjälp hemma nu när flyttat från staden ut på landet. Vi bor nämligen i ett stort hus och vi har både hästar, får, kor och hönor. Jag fick råd med detta efter jag sålt skrädderiaffären i staden. Efter Johans bortgång blev det för tungt att ta hand om 4 barn och samtidigt driva en egen affär helt på egen hand. Och så sålde vi ju lägenheten och de pengarna gick då till att köpa våra djur.

Jag hoppas på att det är här jag får dö. Och att mina barn väljer att ha kvar detta hus när jag inte längre finns kvar. Jag tänker även spara denna dagbok till min äldsta dotter. Kanske hon kan ha glädje av att läsa om hur det var under min uppväxt. För nu är det inte så kul att lyssna på mamma som endast pratar om ointressanta saker, tycker hon. Kanske hon också kommer vilja skriva dagbok i framtiden.

Epilog: Maria Bruyker

Jag har fått äran att intervjua min faster, Maria Bruyker, om hennes kommande bok som utspelar sig under andra världskriget och är baserad på hennes liv. Den är kritikerrosad, mycket efterlängtad och förväntas sälja lika bra som hennes andra böcker, om inte bättre. - Jag har fått privilegiet att läsa några sidor i boken som du har skrivit och de sidorna var skrivna i dagboksform. Många har spekulerat om att det är faktiskt är en dagbok, är den det? Om så är fallet; är det din egen dagbok och varför har du valt att publicera den?- Ja, det är faktiskt en dagbok som jag började skriva i när jag flyttade från Hannover och slutade när kriget var över. Jag vill att folk ska få så mycket insikt och förståelse om krig, dess konsekvenser och om hur människorna levde under kriget så att det bryter ut fler. Dessutom vill jag att folk ska veta hur Hitler kom till makten så att de inte blir hjärntvättade av sina ledare och följer dem utan att ifrågasätta, som en del av det tyska folket gjorde. Jag har valt att redigera några grejer eftersom de är alldeles för personliga eller detaljerade för allmänheten att läsa. Om jag publicerade det jag valt ta bort skulle vissa, som det handlade om, kanske hamna i klistret och det vill jag ju inte! 

- Hur kom nazisterna till makten?

- Efter första världskriget slut var Tyskland tvungen att ge upp och de var tvunga att skriva på Versaillefördraget där det fanns krav som segrarländerna hade ställt för att kriget skulle upphöra. Dessa krav var utan tvekan till för att försvaga Tyskland och generalerna för den tyska armén rådde våra politker att skriva på och de gjorde det. Generalerna var också de som började sprida att Tyskland skulle ha vunnit kriget men att man blivit stabbade i ryggen av de politiker som skrev på Versaillefreden. Nåja, Tyskland fick ge bort land som de ockuperat under kriget och en del som de erövrat några år innan kriget. Det var inga problem förutom att stoltheten sårades men det stora boven här var skadeståndet. Det var en orimligt hög summa som skulle betalas och det gjorde att folket fick leva i en oerhörd fattigdom men snart kunde inte Tyskland betala allt men tyskarna gjorde inte det och då marscherade franska soldater in i Ruhr, ett område med många stålverk och kolgruvor, och krävde pengar. De tog i princip alla pengar de såg och när de tog slut, tog de ut vinsten som industri-grejen fick. I ett försök att stoppa dem, uppmanade politikerna lokalbefolkningen att passivt demonstrera genom att inte arbeta så då fick soldaterna inget. Men för att få demonstranterna att fortsätta demonstrera var politikerna tvungna att betala dem, de tryckte upp ofantligt många nya, större sedlar så till slut förlorade pengarna sina värden och det ledde till inflation och det fortsatte, vilket ledde till hyperinflation. Folk som hade pengar kunde inte köpa mat eftersom värdet på pengarna sjönk för varje dag, folk förlorade jobben, vilket ledde till svält. Men då kom Hitler och co.(nazisterna) och utlovade jobb för alla och att Tysklands storhet skulle återuppstå genom det tredje riket. Folket stödde ju honom då han var en bra talare och att Joseph Goebbels anordnade stora grejer under valkampanjen som liknade konserter och om inte Hitler övertygade alla, så övertygade alla varandra. Dessutom var de som inte stödde honom i princip tvungna att göra det eftersom alla andra var det och man ville liksom inte bli påhoppad av galna nazister för att man inte var med. Andra såg möjlighet att få jobb och brydde sig bara om det. De ville även få tillbaka typ ära som de förlorat efter första världskriget.

- Hur påverkades du och din omgivning när nazisterna kom till makten?

- Nazisterna förstörde mitt liv. Jag har fått se grejer som jag aldrig kommer att glömma; lemlästade ben och armar, inälvor bredvid en död soldat, personer som såg ut som skelett p.g.a svält, judarnas sorgna ögon och en död nazist som brändes på bål... Jag var alltid så rädd, så, så rädd för att bli arresterad för det jag "gjort" och tänkte. Dessutom fick jag ingen chans att förverkliga mina drömmar i mer än trettio år, jag fick vara sjuksköterska före, under och efter kriget, i några år men sedan satte jag mig ner och skrev. Ah, just det, min kusin konverterade till nazist eftersom det fanns ett par bröder i Northeim som han verkligen avgudade, han gjorde precis allt de gjorde. Några år efter att nazisterna varit vid makten hade han arbetat sig upp och blivit en tvättäkta nazist, han hade fått jobb i underrättelsetjänsten för Gestapo, blev befordrad och fick åka utomlands för att arbeta där. Har aldrig hört av honom igen, vet inte om han är död eller fortfarande lever. Ursula, min moster är död och hennes sista ord var att hon förlåter hennes son, så om du fortfarande lever så ska du veta att din mor har förlåtit dig för det du gjort. Min vän som var jude försökte rymma men han blev gasad i Auschwitz.

- Ok, måste dra snart  *gäsp* berätta varför det slutade som det gjorde.

- De allierade kom helt oväntat på en plats där tyskarna inte väntat sig och de kom med över två miljoner soldater och ett mycket stort arsenal. De vann stor mark hela tiden och kom djupare in i Tyskland varje dag. Samtidigt kom Sovjet från andra sidan Europa och marscherade mot Tyskland. Hitler blev rädd och började kalla in sextonåringar i kriget och tog sedan stridsvagnar för att möta fienderna men de var bättre utrustade och vann självklart kriget. Då fick Hitler höra grejer om det och tog självmord med sin nyblivna fru, Eva, det gjorde så att folket gav upp och då slutade kriget i väster.

- Så där, nu springer jag bort och lycka till med boken :)

Epilog: Trina Thielenhemme

Mitt namn är Dan Thielenhemme och jag har släktforskat sedan min far dog för tre år sedan och jag började studera historia. Jag är från Wales, men min far var tysk och ingen i min familj visste särskilt mycket om hans ursprung. Jag har sökt i Tysklands folkbokföring och jag har rest runt i Northeim och Berlin och pratat med olika släktingar. Många av mina släktingar berättade besviket att deras förfäder verkade stå på nazisternas sida, kanske var det därför min far inte talade om sitt ursprung. Innan andra världskriget var många stolta över att vara tyskar, men nuförtiden känner sig många tyskar sig skyldiga över förintelsen. Dock var det obligatoriskt att vara med i NSDAP så det går inte att säga säkert om mina förfäder trodde på den nazistiska ideologin eller inte.

De flesta av släktingarna härstammade från Northeim, en liten stad nära Hannover. En av släktingarna var lärare och han och hans fru var en av dem som gick med i NSDAP tidigt, när det inte var obligatoriskt. Dock hade de en dotter, Trina Thielenhemme. Jag fick reda på att hon hade bott i en liten lägenhet nära utkanten av staden, och det var också där hon hade hittats mördad 1944, strax efter att hennes far hade dött av bombningarna i Hannover.

Jag tyckte att Trina verkade vara en av de intressanta släktingarna, så jag ringde på utanför lägenheten som hon hade bott i. En gammal dam öppnade dörren och när vi talade så berättade hon att hon hade hittat en dagbok under en golvplanka i lägenheten. Jag fick se på dagboken, men eftersom den var skriven med en gammeldags skrivstil och min tyska var dålig så fick den gamla damen översätta den åt mig.

Trina började skriva i dagboken när hon var 16 år gammal, och hon skrev ca 1-3 gånger per år fram tills hon dog. I början så verkade hon vara en helt vanlig tonåring som klagade på sina föräldrar, var intresserad av musik, ointresserad av politik och hade många vänner. Hennes äldre bror dog i första världskriget och hon ville bli en läkare precis som han hade tänkt bli, men istället så blev hon en sjuksköterska.

Första världskriget ledde till många problem i Tyskland, på grund av fredsavtalen. Det uppstod inflationer, det var hög arbetslöshet och många, även Trina, hade problem med ekonomin. Sedan kom Hitler med nazismen, han lovade arbete och att Tyskland skulle bli starkt igen. Detta skulle lösas på olika sätt, framför allt genom att förinta judar och kommunister. Befolkningen var desperat. Fler och fler tyskar anslöt sig till NSDAP. Många anslöt sig bara för att deras vänner och familj gjorde det, troligen var de rädda. Trina trodde inte på den nazistiska ideologin, och undvek därför sina vänner och sin familj eftersom de trodde på den. Hon försökte konvertera sig själv till nazismen genom att läsa Mein Kampf, men det gjorde bara saken värre. Hon var en av de få personerna som förstod hur ologisk nazismen var, många tänkte inte på det utan blev påverkade av Hitlers tal och hans självsäkerhet.

Trina höll för det mesta sina känslor inom sig, men hon råkade en dag försäga sig om sina åsikter, dock hade hon tur och kvinnan som hörde, Eva Tannberg, var också emot nazismen. Trina hade även en kollega, Maria Bruyker, som hon misstänkte var på samma sida.

Trina och Maria blev flera gånger tvungna att åka ut i krig och hjälpa de tyska soldaterna. De var i Polen en kort tid under 1939, och sedan i Frankrike 1940. Trina var en hjälpsam person, hon hjälpte till exempel en familj som gömde sig från Gestapo i hennes källare. Hon ville gärna göra något slags motstånd mot nazisterna så därför arbetade hon lite som hon ville och hjälpte ibland soldater på motståndarnas sida. En dag struntade hon i att ta hand om en man som var högt befäl på ett koncentrationsläger, denna handling ledde till att mannen dog.

Nazismen och kriget förändrade många människor. Jag tror att många mådde dåligt efter kriget, efter att de förlorat familjemedlemmar och arbete. Många var besvikna eftersom de förlorat kriget. De såg nazismen som en räddning, deras nya mening med livet och de gjorde vad som helst för NSDAP. De kunde till och med anmäla sina familjemedlemmar till Gestapo. Goda människor blev onda som torterade eller dödade andra. Vänner kunde bli till fiender, bara för att en av dem var jude. Vissa människor var emot nazismen och gömde sig från världen för att de inte kunde lita på någon längre. Trina var en väldigt god människa, men när hon såg hur kriget förändrade människor, och hur det förändrade henne själv, så fylldes hon med hat och sorg.

Ingen vet vem som mördade Trina. Troligen så var det personen som hotade henne genom att lämna en lapp till henne om att hon måste lämna Northeim. Kanske hade personen hört hennes konversation med Eva Tannberg, eller så var det hennes förre detta vän som var bror till befälet som hon lät dö.
Trina mindes mellankrigstiden, och hon ville inte att hennes land skulle gå igenom dessa svåra saker igen, men hon ville verkligen inte att Tyskland skulle vinna kriget, eftersom hon visste att världen inte skulle bli en trevlig plats att leva på då. Trina blev alltså mestadels lättad när det började gå utför för Tyskland i kriget. Det gick inte bra för Italien och Japan, och Tyskland fick ännu en gång alla länder emot sig, och även USA, som var en väldigt mäktig fiende. Alla förstod att kriget snart var över. Dock önskar jag att Trina hade fått leva lite längre och fått uppleva freden.

Epilog: Hazel Bader

Kära dagbok, nu är det inte Hazel som skriver utan hennes syster

Heidi. Det är med sorg om jag skriver det här. Hazel tog livet av sig. Hon kunde inte stå utlängre. Sorgen efter våran mors bort gång och allt drama runt kriget tog kål på henne långsamt. Jag trodde verkligen att hon skulle klara sig. Att hon var stark nog. Jag har anklagat mig själv för hennes självmord. Jag flyttade och det bidrog nog väldigt mycket till att hon tog livet av sig. Jag var borta i ungefär en månad innan jag kom och hälsade på Hazel. Hon mådde så dåligt då, hon bad mig om en sak, att göra en interjuv med henne om allt som hänt. Så jag gjorde det.

- Hej Hazel, du är nu 41 år gammal och har gått igenom väldigt mycket under en väldigt lång tid. Har du lust att berätta lite om hur du tror att nazisterna kunde få makten i Tyskland?

- Nazsiterna hade väldigt lätt att övertyga folk, så fort en var övertygad så hade dom satt i gång ett mönster. Bara dom fick en påverkad så berättade ju genast den för sina vänner och familj vilket gjorde att väldigt många under en snabb tid blev fast under nazisternas klor. Precis som jag. Jag fastande där, och det tog många år tills jag insåg att Hitler gjorde fel och att han bara lurat oss. Idag ångrar jag att jag betet mig som jag gjort och varit hatisk mot många människor. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för hur jag har tänkt om människors värde. Jag blev som manipluerad av Hitlers tal. Det blev många andra också. Hitler var bra på att övertala folk om att det han sa var rätt. Sen var ju Tyskland väldigt svagt efter första världskriget och Hitler lovade oss att vi skulle bli ett starkt och mäktigt land igen. Folk var desperata så det var inte så mycket att tänka över.

- Hazel du har nu nämnt Nazisterna många gånger hur påverkade nazismen och hitler invånarna i Tyskland och vårat samhälle?

- Nazisterna skapade kaos. Folk flydde, speciellt judarna. Dom gömde sig som små kaniner som blir jagade av rovdjur. Dom som stod på Nazisternas sida blev väldigt våldsamma och hatiska. Många var deprimerade pga hur allt stog till och många förlorade sina nära och kära i sjukdommar och krig. Det var en mörk period för dom flesta. Förutom för nazisterna som verkade ha en väldigt rolig tid med att springa runt och leta efter judar, som en katt som jagar möss. Det var en rolig syn till en början tyckte jag, men det blev bara värre och värre. Eftersom att nazisterna tvingade folk att välja sida så var det inte många som vågade säga emot och gick därför över på nazisternas sida motvilligt.

- Jag var ju själv med om allt du var med om men hur tror du att kriget kunde bryta ut?

- Jag tror att det kunde bryta ut eftersom att Hitler var väldigt hämdlysten och ville hämnas och göra Tyskland till ett stort och mäktigt land igen. Och när Hitler väl kom till makten så visste han inte hur han skulle kontrollera den. Vilket ledde till att han inte hade någon kontroll och då spårade det ur som det gjorde. Det ledde till att alla länder vände sig emot Tyskland igen. När Tyskland hade i stort sätt alla länder emot sig så blev vi svaga igen. Så det blev bara som en ond cirkel. Jag tror att det här kommer att påverka dom tyskar som kommer att leva efter det här kaoset.

　

- Jag förstår vad du menar. Men det är intressant att höra din åsikt Hazel. Det finns alltid flera delar av en historia. Och nu har vi fått höra din.

Jag och Hazel hade inte så bra kontakt efter det här, jag hade mitt liv och mina problem. En månad efter jag träffat henne sist så fick jag ett brev från Hazel granne och det stod:

”Hej Heidi,

Det är med sorg som jag skriver det här, men som du vet så har Hazel mått väldigt dåligt den senaste tiden och till slut orkade inte hon mer. Jag hade inte sett henne på länge så jag bestämde mig för att hälsa på henne och kolla så att allt var bra med henne. Men det var ingen som öppnade så jag gick bort till våran fastighetsskötare och fick nyckel in till eran gamla lägenhet. När jag öppnade dörren så blev jag chockad. Jag vet inte hur jag ska berätta det här, men det är väl lättast att bara säga som det där. Hazel hade hängt sig själv mitt i hallen. Jag är så hemskt ledsen över det här, att jag berättar det såhär. Ville säga det öga mot öga men eftersom att du flyttat så kan jag inte det.

Heidi, jag vill att du ska veta att Hazel älskade dig så mycket. Hon kämpade, men hon orkade inte mer, jag kunde höra henne skrika att hon saknade dig och eran mor. Ibland vaknade jag av att hon skrek av mardrömmar. Jag önskar verkligen att hon var här igen. Jag saknar henne, men inte alls lika mycket som du kommer göra när du läser det här.

Jag är ledsen. Du är alltid välkommen hem till mig.

Herr Zweidorff ”

Jag grät hela tiden när jag läste brevet, min älskade syster. Hon ville alltid väl om alla andra och satte sig alltid i andra hand och jag tror att det var det som fick henne att lämna oss att hon inte hade tagit itu med sina problem när de kom istället för att låsa in de. Då blri det bara värre. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka henne och min mor. Men tyvärr så går det inte..

Det ända jag kan göra nu är att bearbeta min sorg. Och alltid komma ihåg att minnen vi haft tillsammans.

Jag kommer alltid att älska dig ändå syster!

Ha det bra i himlen nu, och hälsa mamma.

Heidi Bader

Epilog: Klaus Kreidl

Under andra världskriget så var Klaus Kreidl som vilken annan person som helst. Han hade absolut inte en fenomenal relation med det tyska rikets folk vilket ledde till att han var tvungen och vara försiktig. Efter en viss tid så märkte han att det inte bara var han som tyckte/var sådan, i själva verket så tänkte många människor nästan likadant som honom, att för många följde den massiva folkströmmen och tillslut gick in i "nazist fällan" där de blev fångade. Nazisterna hade redan sin lilla finurliga plan där de visste exakt vad de skulle göra för att sätta igång sitt rike. Genom att satsa på de som inte visste vilket parti de skulle välja och extremisterna fick de över mer och mer folk till sitt parti. År 1933 när NSDAP tog över makten framstod det som ett gudalikt parti där inget kunde gå fel med en lovande stadigt växande ekonomi och helt problemfritt i huvud taget. Men som vanligt så var detta bara massa trams som skulle hjärntvätta folket, men det visste ju inte människorna, så de tog den enklaste utvägen och gick med i partiet utan någon aning om vad som väntade de. Folket hade blivit övertygat av nazisternas högerextremistiska tankar och hitler hade gett de hopp, hopp om ett tredje rike, ett hopp som egentligen aldrig fanns.

Det var inte bara nazisternas plan som fick detta att fungera. Det var Tysklands stora behov av ekonomi överlag samt växande industrialiseringar och det var ju precis det här som NSDAP hade lovat! Detta gjorde så att folket inte riktig letade efter de negativa faktorerna, de ville bara att allting skulle bli bättre och att en ny gyllene tid skulle komma för Tyskland. Det var just här Klaus Kreidl gav upp. Han gick med i partiet som många andra för att få ett bättre liv och för att ständigt inte behöva oroa sig om att gå i konkurs, utan pengar fanns det liksom inget att göra. Människorna hade fått nog av de dristiga tiderna och de ville ha förändringar, mycket snabba förändringar och Klaus Kreidl ansåg att detta var en av de viktigaste bakåtliggande faktorerna till varför det blev som det blev. Alla partierna förändrade landet så långsamt, det vill säga, sakta men säkert men just NSDAP ville förändra landet hastigt och konstant vilket många personer tyckte var bra eftersom att de inte orkade vänta för det "perfekta livet". Det var heller inte så svårt att värva anhängare bland de unga. Den outbildade ungdomen formades dessvärre efter Nazisternas tankar och fick lära sig om den "Ultimata ideologin" som handlade om att det bara fanns en sann väg att ta i livet, att bli nazist och Klaus var en av de.
Om ni frågar Klaus Kreidl så ansåg han att det andra världskriget var oundvikligt med Hitler som ledare. Han hade skapat så mycket hat mot andra länder när han började bryta mot fredsavtalets regler som gällde för det tidigare kriget. Det var ett Tyskland som bara för ca 15 år sedan hade förlorat första världskriget. Många tyskar var upprörda för den sakens skull. De hade tillbringar flera år i krig bara för att sen inte vinna någonting alls på det, Tyskland förlorade bara land. I det fredsavtal som skrevs under när första världskriget tog slut så stod det att Tyskland bara fick ha 100 000 man rustade för krig, och de fick inte ha några man i Rhenlandet, en plats som låg på gränsen till Tyskland.

Redan bara ett par år efter att Hitler tagit makten så började han bryta mot fredsavtalets regler. Han lät alla pengar gå till upprustning av krigsmakten, och 1936 så tågade han in i Rhenlandet. Även fast han gjorde detta så mötte han inget som helst motstånd från stormakterna eller från FN. Det var kanske här människorna märkte att han ville ha mer än bara ett rikt Tyskland men samtidigt så märkte de att han var ganska mäktig pga av ingen stoppade honom, det var i alla fall det Klaus tänkte då han märkte att Hitler väjde på reglerna. I mars 1938 så tågade han in i Österrike, fortfarande utan att möta något som helst motstånd från de andra länderna. Och i september 1938 så kunde han också gå in i Tjeckoslovakien utan några problem alls, efter att ha rådgivit med de andra stormakterna. Han lovade dem att han inte skulle ta mer än den västra delen av Tjeckoslovakien. Men i mars 1939 så tog han även resten av landet. Nu började Hitler rikta siktet mot Polen. Polackerna gick inte med på detta, och därför så hotade Hitler med krig, ett krig som sedan skulle kallas för andra världskriget eftersom att stormakterna inte kunde sitta och titta på längre, de förklarade att Polen skulle få hjälp vid ett angrepp, hjälp av andra länder. Klaus Kreidl som vid denna tid inte var särskilt utbildad blev tvungen att gå med i armén. Det var vid denna tidpunkt Klaus ångrade att han aldrig hade utbildat sig, de utbildade ansågs viktigare och fördes därför inte in i kriget, de fick tillverka saker och stanna i landet. Efter bara 14 dagar i armén var Klaus enligt Nazisterna redo för sin första strid. Det gick snabbt och när han minst anade det stod han där mitt i fältet och skjöt ner människor han inte ens kände, personer som han absolut inte hade något emot. Striden varade inte särskilt länge den här gången, efter ca 2 och en halv timme slutade alla skjuta och tusentals kroppar låg i leran, Tyskland hade vunnit, igen. Nu var det dags för Klaus att samla upp kropparna i en hög. Han kollade alltid i deras fickor innan han la de i högen. Han letade efter pengar och andra saker han kunde bevara men han hittade också saker som han inte ville hitta, bilder på de dödas barn, familjer i huvud taget. Han böjde sig ner för att ta upp kroppen och hörde plötsligt ett skarpt ljud. Han försökte kolla bak men ramlade genast ner på marken, Klaus hade blivit skjuten. Soldaten kom fram till Klaus och sa något som inte han förstod sedan skjöt han honom i huvudet tre gånger, andra världskriget var slut för Klaus del.

Tyskland fortsatte kriga på flera fronter men tillslut kom tiden då de var tvungna att backa, de höll långsamt på att förlora. Alla länder som var emot Tyskland lade för stor press på landet och när man minst anade det var Tyskland helt omringat, som sylten i en munk. Hitler visste nu att han hade förlorat och han ville inte att motståndarna skulle få äran att döda honom så han begick självmord. Tysklands hopp om ett tredje rike dog med honom. Hoppet som Hitler hade byggt upp hos tyskarna, hoppet som fick människor att dyrka honom var nu nerbränt som Hitler han själv.

Många vet inte ens att Klaus dog och det kan bero på att han inte skilde sig så mycket ifrån de andra soldaterna som dog. Men skillnaden mellan Klaus och andras död var att jag ändå tror att han dog lycklig, han ville bara bort från kriget och om han skulle ha överlevt tillsammans med kriget skulle han ändå ta sitt liv efter ett tag, det var bara för mycket för honom. Klaus som älskade sitt land men inte det de höll på med dog helt enkelt med hoppet om ett bättre Tyskland i behåll. Att han trodde på gud gjorde det bara enklare för honom att dö och återförenas med det han älskade mest, skaparn, gud.

Epilog: Thomas Carstens

NU sitter jag här 30 år efter andra världskriget började, kom ihåg den som om det var igår. Fick ett mail av ett tv bolag som ville komma och intervjuva mig om det jag var med om i andra världskriget. Det kommer sändas som en dokumäntär. Igentligen ville jag inte ställa upp för skäms över att jag har varit nazist, kan inte fatta att jag tänkter så, men det var inte mitt fel Hitler manipulerade oss han lurade unte bara mig utan hela landet och folket, han var en hemsk människa. Jag hade blivit följd till ett rum på ett hotell i stan flyttade till Berlin, vill inte flytta från tyskland har för mycket histora kvar här dålig men ändå bra, och vill inte lämmna kvar en massa minnen. Så nu bor jag i berlin med min fru och mina två barn. Och hoppas att mina barn inte kommer få gå igenom det som jag har gjort, vaknar fortfarande kallsvettig vissa nätter från mardrömmer av andra världskriget.
Dörren öppnades och in kom, en ung tjej och ett kamerateam, dom kom fram och hälsade på mig, kände mig genast obekväm med kameran, hon såg det på mig och sa att man snabbt vänjer sig. Helena hette hon, vi pratade inte så mycket utan satte igång interjuven direkt.
- Så Tomas carstens, du var en av dom överlede andra världskriget berätta om hur det var att leva på den tiden?

-Det var en jätte jobbig tid inte ens ord kan beskriva hur det var. Men jag var en av dom som blev manipulerad av hitler och hans propaganda, skäms över det nu men jag var rädd och vilsen, och visste inte vad jag skulle göra, men drog mig ut när jag märkte att han hade blivit maktgalen tror jag förstod det när jag fick höra hur många oskyldiga människor, hitler redan då hade dödat. Och jag märkte att Hitler hade förlorat en massa krig men inte gav upp, han var så himla envis, en vidrig person så att säga. Jag var redan fattig då, fattar inte hur vissa judar kunde överleva, det var jätte svårt att få tag i mat vissa dagar, men hade en liten stuga i northeim en liten tysk by, där jag bodde med min mor, men tyckte vi ändå hade bra i jämförelse till andra vissa sov utomhus mitt i vintern, och den ändå dom hade var kanske bara en skorta om ens det. Det var hemskt att vittna.

-Förstår det, det måste ha varit hemskt men varför tror du Hitler fick  en sån makt över Tyskland och övriga världen?

-För att vi inte hade någon anning om vad som skulle hända, han lät så himla trovärdig, han sa att han skulle få tillbacks Tyskland, och vem vill inte göra sitt land starkare så att säga, och folk ville ha något nytt, hans propagande lät så himla trovärdig, och när han väll började få med sig folk så slutade det inte. Och sen han visste vad han ville, han kunde göra allt för få makten och när han väll fick makt så ville han ha mer.  Och tack vare hans maktgalenhet så blev det krig han nöjde sig inte med bara Tyskland han ville ha så mycket mer och innan vi visste om det var det för sent för att kunna stoppa allt.

- Varför tror du det slutade som det gjorde att han tog livet av sig?
För att han visste att han hade förlorat, en dålig förlorare, nej men det är den största anledningen i slutet så fick han en massa länder i mot sig. Tror inte det fanns någon större anledning, så han lämmande sårade Tyskland efter sig när han lovade det bästa för sitt land.
-Det var alla frågor, om det inte är något du vill tillägga,
-nej har redan sagt allt
-okej, tack så mycket för att du var med och berättade din historia. Vi skakade händer och sa hejdå. Nu stod jag ensam kvar i rummet, forfarande så kan ingen inse hur det var på den tiden, man måste ha upplevt det med egna ögon för att se hur det var, men nu har jag berättade min historia men det finns tusentals som hade det värre en mig så fattar inte varför dom valde mig? men det är mycket man inte kommer få reda på här i världen.

Epilog: Samuel Raab

Året är 1960 och jag känner att jag inte har så mycket kvar att göra i livet. Jag fyllde 81 år förra veckan och är mycket väl medveten om att mina dagar är räknade. Jag har varken fru eller barn. Ända sedan andra världskriget tog slut så har jag oavbrutet fått berätta min historia för tidningar, författare, släktingar och många andra vilket jag inte har något problem med. Jag har inte så mycket annat att leva för så att berätta någonting intressant för intresserade personer är en helt okej livsuppgift för min del.

För en vecka sedan fick jag en förfrågan av en journalist att intervjuas om hur det är att ha överlevt andra världskriget. Jag tackade ja då jag kände att jag borde ta vara på min sista tid här på jorden och detta var en utmärkt chans att hjälpa någon annan vilket jag alltid har gillat att göra. Nu när jag har berättat om detta får jag väl berätta om intervjun också. Nåväl, så här gick det till.

Jag satt vid matbordet och avnjöt en kopp kaffe när journalisten som jag avtalat tid med ringde på dörrklockan. Jag ropade ”Kom in!” så högt jag kunde, vilket inte var särskilt högt, och hon öppnade dörren och steg in i mitt hus. Det var en kvinna i 20-årsåldern som såg väldigt upprymd ut över att få chansen att intervjua mig. Vi hälsade och hon slog sig ner vid matbordet på en stol mittemot mig. Hon var väldigt ivrig att börja och började fråga mig sina förberedda frågar på en gång.

-          Så, herr Raab...

-          Snälla, kalla mig Samuel.

-          Okej. Samuel, min första fråga till dig är följande; hur kom nazisterna till makten i Tyskland? De tyska medborgarna måste väl förstått att NSDAP inte ville väl?

-          Efter den hemska förlusten i första världskriget så var Tyskland i en stor depressionsperiod. Ekonomin var så hemsk så att den i stort sett var oexisterande. Tyskland hade nästan inga pengar överhuvudtaget och det lilla vi hade gick till att betala krigsskadeståndet som var en astronomisk summa. Än idag har Tyskland inte betalat det fulla beloppet*. (*Den sista utbetalningen skedde år 2010 och denna text utspelar sig år 1960) De tyska medborgarna var deprimerade och kände sig orättvist behandlade. När man känner sig orättvist behandlad så ligger det i människans natur att vilja skylla på någon annan för situationen de befinner sig i. NSDAP var det enda partiet som gav en tydlig instruktion vilkas fel det var att läget i Tyskland var så pass hemskt. De skyllde på en folkgrupp som inte kunde göra något tillbaks på grund av deras religion. Han gav också det tyska folket tomma löften om en bättre framtid och en overklig plan om hur han skulle genomföra dessa löften. Vid denna tidpunkt så trodde det tyska folket på vad som helst som lovade mat och/eller pengar. Det låter antagligen väldigt märkligt för dig men människans överlevnadsvilja slår ut allt annat. I hemska situationer som denna så gör alla vad som helst för att överleva.

-         Intressant.  Det här går mycket bättre än vad jag förväntade mig, du är ovanligt frisk och pigg för att vara... så... eh...

-         Gammal? Det är okej, det är inget jag skäms över. Tvärtom, efter att ha upplevt så mycket död vid såna tidiga åldrar i mitt liv så är jag väldigt glad över att ha levt såhär länge.

En pinsam tystnad bröt ut. Hon bläddrade i sina anteckningar och bröt till slut tystnaden med en till fråga.

-          Hur skulle du säga att nazismen påverkade dig och människor i din omgivning?

-          Jag har alltid haft en väldigt neutral position när det gäller politik. Eller nja, när det gäller det mesta nu när jag tänker på det. Nazismen påverkade mig på det sättet att jag för första gången i mitt liv valde en sida i en politisk fråga. Jag försöker att alltid ha förståelse och acceptera andras åsikter men det nazismen var lite för mycket för mig. Det fanns ingen logik i deras åsikter och de var otroligt fientliga mot en folkgrupp som inte gjort något för att göra dem arga. Sen hur det påverkade de andra är ganska simpelt igentligen, det fanns de som höll med Hitler och de som inte gjorde det. Det baserades dels på människornas personlighet men mestadels på hur orättvist behandlad man kände sig. Nazismen tvingade alla medborgare i Tyskland, eller hela världen igentligen, till att välja sida. Antingen så trodde man på att judarna är roten till all ondska och att Hitler kommer ge dig gratis mat eller så gjorde man det bästa av situationen och sakta men säkert hjälpa till att bygga upp den tyska ekonomin igen så att nästa generation får ett bättre liv. Jag behövde inte ens fundera på vilken av sidorna som jag skulle välja men de flesta andra var desperata nog för att tro på Hitler. Så nazismen påverkade det tyska samhället på det sättet att det förvandlade de flesta tyska medborgare till zombies.

-          Okej. Jag tycker att vi går direkt till nästa fråga. Varför tror du andra världskriget bröt ut?

-          Den frågan skulle jag säga är sammanlänkad med den första. Ett desperat och nerstämt folk behövde någonting att tro på och Hitler var där för att hjälpa dom med just det. Så då är väl frågan egentligen vad som fick folket att bli desperat och nedstämt. Och svaret till andra världskrigets början är ironiskt nog första världskrigets slut, Versaillesfreden. Det enorma krigsskadeståndet som var alldeles för mycket. Det fanns inte en chans att Tyskland skulle kunna betala den summan på den bestämda tidsperioden (senast år 1984 skulle det vara betalat). Såklart att det skulle få människor att ställa frågor och känna sig orättvist behandlade, med all rätt också. Krig slutar nästan alltid i ekonomisk vinst också för de flesta inblandade, vilket fick många länder att vilja starta krig enbart för det. Då Tyskland inte hade något att förlora så kunde de bara satsa det lilla de hade på att vinna storpotten. Och de lyckades nästan.

-          Då har vi kommit till min sista fråga här på pappret. Det var många vändningar i kriget och det var tider då Tyskland såg ut att faktiskt vinna kriget. Varför slutade kriget som det gjorde?

Hitler var ett as. Men han var ett intelligent as. Han visste att han inte skulle kunna vinna ett krig mot hela världen så han räckte ut sin hand till de som ville ha den, vilket var främst Italien och Japan. Och i början så var även Ryssland på Tysklands sida. Men det var bland annat där som Hitler gjorde fel; han förnedrade Ryssland på ett sätt som han fick ångra senare i kriget. Han förrådde ett väldigt farligt land vilket var ett dumt misstag. Och han blev också vän med fel länder. Italien klantade till sig gång på gång vilket krävde att Tyskland var tvungna att hjälpa dem. Efter att Tyskland hade blivit fiender med Ryssland efter att ha förrått dem och fått USA att förklara krig mot dem på grund av tyskarnas ubåtskrig mot storbrittanien hade gått fel och råkat dra in USA i det genom att sänka ett av deras skepp. Hitler hade för många bollar i luften och i slutet så hade nästan alla delar av hans plan gått helt åt skogen.

Epilog: Adam Zimmermann

Nu är det nästan 70 år sedan som Raoul Wallenberg hjälpte judar att fly ut ur Ungern, men idag har man gjort en häpnadsveckande upptäckt nämligen att han troligtvis inte var ensam utan kan haft hjälp av Adam Zimmermann som han hade hamnat i kontakt med tack vare sin far. Nyligen upptäckta dokument funna under en golvplanka i Raouls hus visar på hur han kan haft mycket hjälp tack vare denna man som levde i den tyska staden Northeim under sitt liv som bagare hans brev kontakt slutar abrupt vintern 1943 man fann även hans namn bland dem som anlänt till Auschwitz samma vinter, så mycket tyder att han blev utrensad i nazisternas försök att skapa sitt perfekta rike. Man har funnit inte bara brev utan också dagboksanteckningar som visar att Adam kan ha spelat en större roll i detta än var någon kunnat ha trott.

Adam Zimmermann levde i förtryck under nazitysklands regler men tack vare en man som endast refereras som ”herr Stein” lyckades han leva bättre än vad de flesta förtryckta folkslagen och det tog tills 1943 innan han blev skickad till Auschwitz på grund av hans politiska ställning som kommunist. Trots att den största delen av förintelsen involverade judar så var de långt ifrån dem enda, uppskattningsvis var det 50 procent judar och då bestod andra halvan av allt från homosexuella, kommunister och andra människor som nazisterna behövde bli av med.

När nazisterna tog makten i tyskland hade Adam inte besvärat sig med att rösta i valet som nazisterna tog makten med, men därifrån gick det bara utför med fler förföljningar och hot mot Hitlers fiender, när andra världskriget började så var Adam nästan helt isolerad från omvärlden och svalt på den lilla mat som han och herr Stein hade tillgång till, när herr Stein gick bort så var Adam lämnad kvar i en värld ockuperad av nazismen och det skulle ta lite mer än ett år tills han skulle bli mer systematiskt behandlad av nazisterna och skickad till Auschwitz där hans historia slutar.

Vi uppmärksammar idag denna man som kan räddat fler liv än han själv kan ha fattat och låt honom bli ihågkommen inte som ett offer i förintelsen utan som en god man som hjälpte en av vår tids störta hjältar.

Vila i frid Adam Zimmermann.

Epilog: Sara Kelling

Mirella Whites perspektiv

Jag går en runda genom Oxford Street, funderar över om det alltid är så många människor som befinner sig här. De flesta ser allmänt glada ut, de flesta kvinnor jag går förbi går med högklackade skor och förvånansvärt många bär hatt. Lustigt nog passar nästan alla i det tycker jag. Jag undrar hur det skulle vara att bo här på Oxford Street, kanske skulle man aldrig känna sig ensam? Sedan funderar jag också på hur det var här, mitt under kriget. Då var det väl inte särskilt många som gick runt här med ett leende på läpparna? Jag önskar att jag visste mer om hur det verkligen var under andra världskriget, hur människorna härdade ut, om de ens gjorde det. Men många måste ändå ha varit väldigt starka som faktiskt klarat sig ur kriget, och lyckligtvis kommer jag få reda på en hel del idag. Jag ska nämligen få träffa en äldre dam vid namn Sara Kelling, som levt mitt i kriget. Jag känner mig en aning nervös, hur ska jag på bästa sätt kunna få träffen med henne att bli bra och speciell? Hursomhelst har jag förberett mig en hel del och vi ska träffas på ett litet kafé här på Oxford Street, det var Saras val då detta fik bär på ett speciellt minne som jag ännu inte vet men som jag förhoppningsvis ska få reda på. Jag kollar på klockan och inser att det bara är tio minuter kvar innan jag ska befinna mig på kafét.

Sara Kellings perspektiv

Det är så mysigt här, nästan alltid trevliga människor befinner sig här. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på detta kafé, kan det möjligtvis vara min 73e gång? Då slår det mig att jag har med mig anteckningsboken, där jag faktiskt skrivit upp alla mina vistelser här. Datum och tid står också med. Jag kommer ihåg hur en man frågade vad jag skrev och då svarade jag ärligt och han började glatt skratta och frågade om han fick göra mig sällskap under min 49e gång. Det fick han och faktum är att han var en mycket intressant och behaglig man. Stellan Collin hette han, konstigt nog har jag inte sett honom något mer.

Jag har inte riktigt förstått att den här dagen faktiskt är en speciell dag, jag ska åter igen berätta om min tid som utspelade sig under andra världskriget. Men första gången för en främling. Det kommer säkerligen bli tungt emellan åt men samtidigt tror jag att det kan vara bra, att ha någon som lyssnar koncentrerat och nyfiket på vad jag har att säga. Det är bara tre ynka minuter kvar innan min intervjuare ska vara här, om det går som planerat vill säga. Hon vet inte hur jag ser ut men hon vet att jag är iklädd en cerisefärgad kofta. Med ens börjar jag se framemot det här mötet, väldigt mycket faktiskt. Tillslut avbryts mina tankar av en kvinnlig röst.

''Sara Kelling är det va?''

Jag kollar upp och möts av en relativt lång kvinna och jag iakttar henne. Hon har klackar på sig och sedan kollar jag på hennes långa bruna hår som vilar fint över hennes beiga jacka. Sedan kollar jag in i hennes gröna ögon och nickar vänligt.

''Mitt namn är Mirella White och… ja du vet ju varför jag är här. Jag hoppas att det ska bli en mycket intressant träff och jag är väldigt glad över att du orkade komma och träffa mig. Får jag bjuda dig på kaffe?

''Tack så mycket, jag föredrar hellre te. Citron te, tack.''

Mirella nickar vänligt och beger sig sedan mot disken. Det här kan nog bli väldigt trevligt och intressant, hon gav mig ett positivt intryck. Jag kommer ihåg att jag berättade för Mirella varför jag just ville att vi skulle mötas på detta fik, att det bar på ett speciellt minne. Men vad det var för minne sa jag inte men det ska jag se till att hon får reda på, så att vi inte skiljs åt med att hon tror att jag är en förvirrad gammal dam. Även om jag ibland är det. Jag tittar upp och ser hur Mirella serverar mig teet. Mm, det luktar himmelskt. Jag tror då inte att något annat fik kan göra så här gott te faktiskt. Sedan lägger hon fram en brownie till mig och sedan en till henne.

''Kafét bjöd, du är ju deras stammis sa de så något ville de bjuda på''

Jag kunde inte hålla mig för skratt och sedan kollade jag hyggligt mot flickorna bakom disken.

''Om det är okej för dig skulle jag vilja börja med första frågan, jag ska ta fram mitt anteckningsblock. Men bara om det är okej för dig''

''Jo du kan ställa första frågan till mig nu.''

'' Ja först skulle jag gärna vilja veta var du bodde, med  vilka och om du trivdes där.''

'' Jag föddes i Northeim, en relativt liten by i Tyskland. Jag bodde tillsammans med min mamma, storasyster, storebror och pappa. Där bodde jag ända tills jag reste till England. I överlag trivdes jag att bo där, i och med att jag är uppväxt där kändes det liksom som mitt lilla älskade hem. Men när hemskheterna började sätta igång, var det något helt nytt som uppstod.''

Jag iakttar henne, hon verkar lite nervös på något sätt. Kanske funderar hon över hur hennes frågor kommer påverka mig. Jag bör nog ge henne något lugnande intryck och visa att jag är beredd att besvara frågorna, även om de säkert kan vara rätt svåra.

'' Vi kan ta fråga två med detsamma''

''Absolut. Hur märkte du att saker började förändras i Northeim, hela Tyskland? Hur påverkade det dig?''

''Även om det är länge sedan nu så kommer jag ihåg det så klart, hur Tyskland mer och mer började förändras. Just när jag befann mig i det förstod jag nog inte att ett krig så småningom skulle komma. Men nu i efterhand, någonstans började det med ekonomin. Den bara rasade, det blev en riktig inflation, bröden kostade en förmögenhet. Franska soldater hade trängt in i Ruhrområdet, det ekonomiska hjärtat i Tyskland. Men efter ett tag återgick ekonomin till det vanliga, alltså relativt bra. Det kändes ju väldigt bra då, stabilt på något sätt. Men sedan när det började skymtas män iklädda SA uniformer började ett obehag spridas i mig. Hitler släppte också sin bok som b.la. min far läste och strax därefter var han också iklädd en SA uniform. Självklart blev jag påverkad och negativt dessutom men samtidigt ville jag försöka leva som jag tidigare hade gjort. Jag försökte på något sätt att ignorera det som försiggick. ''

''Okej, det låter verkligen jobbigt. Det är svårt att kunna sätta sig in men jag försöker ändå bygga upp bilder i huvudet av hur det ungefär såg ut. Får jag fråga hur din relation med din far var?''

''Ja vad ska man säga egentligen. Försiktig på något sätt. Jag har alltid varit försiktig i hans närvaro, försiktig i och med att inte säga eller göra fel saker. jag har nog t.ex aldrig sagt ifrån om jag ansett att han haft fel. Just för att det troligen skulle skapas en stor konflikt då. Samtidigt tror jag inte att det var ovanligt att männen bestämde allt i princip och kunde härja bäst de ville.''

''Det lät inte så roligt, jobbigt att inte kunna prata hur man vill. Men som du säger, tror jag att det var relativt vanligt att männen hade makten. Ja jag tänkte gå över till nästa fråga, varför tror du att andra världskriget egentligen uppkom?''

''Detta är nog en fråga där det finns många teorier om varför det blev som det blev. Men om jag tänker, det tog ju inte jätte lång tid efter att första världskriget hade avslutats, som andra världskriget drog igång. Så mycket måste ligga i det. Tyskland behandlades ju inte särskilt bra då precis efter första världskriget. Versaillesfreden gav ju Tyskland väldigt stränga villkor. De var t.ex. tvungna att betala ett rejält krigsskadestånd och fick inte behålla några kolonier. Villkoren påverkade Tyskland väldigt negativt och det var ständigt beroende av andras hjälp. Det blev ju verkligen inte bra för Tyskland, på något sätt kändes det som att det bara skulle haverera. Men någonstans där fanns det faktiskt personer som ville få Tyskland starkt igen. Dessa människor råkade då vara nazisterna och jag misstänker ju att de hade ett mycket stort begär på att hämnas. Men det var det väl inte många människor i början som såg, utan de blev väl fascinerade och såg nazisterna som några slags hjältar. Några som ville få vårt älskade land på fötter igen.''

''Så då var ju i princip konsekvenserna efter första världskriget startskottet för andra världskriget?''

''Ja det tycker jag man kan säga, i alla fall en av de största anledningarna. Tyskland blev nog helt enkelt för förödmjukat.''

Mirella Whites perspektiv

Än så länge har det gått rätt bra faktiskt. Det känns så verkligt, när jag sitter här mitt emot Sara som har varit med om något så stort och samtidigt så tragiskt. Visst har jag läst i böcker men det har aldrig givit mig ett så bra perspektiv att tänka utifrån. Men nu när jag sitter här med Sara, märker jag att jag tar in varje ord hon säger och funderar sedan på hur det kan ha känts. Jag kollar på mitt anteckningsblock och inser att jag inte skrivit särskilt mycket, jag har slarvat lite men det kan bero på att jag bara suttit och lyssnat. Kaffekoppen är nästan full så jag lyfter upp den och tar några klunkar. Sedan bestämmer jag mig för att fortsätta med intervjun.

'' Nazisterna var ju väldigt fientliga mot judarna, ansåg att de i princip inte hade något värde, varför tror du att det var så?''

''Hitler främst, ansåg att judarna var den stora orsaken varför det gick så dåligt i Tyskland, ekonomin t.ex. Att de bara spred olycka runt omkring sig. Men samtidigt strävade han ju efter ett ariskt samhälle och där passade inte judarna in. Det finns också en teori om att när Hitler sökte in till konstskolan som han inte kom in, var det judar i juryn. Så efter det ska han alltså ha hatat judar. Jag tror inte riktigt att det finns något riktigt svar på denna fråga, i alla fall så har inte jag något specifikt svar''

'' Nej jag förstår att det kan vara svårt att finna ett svar på det då det säkerligen fanns flera anledningar. Du berättade ju hur det började skymtas allt mer män iklädda SA uniformer. Varför tror du att så många gick med i det nazistiska partiet? Och hur förändrades din far?''

'' Nazisterna hade uppenbarligen många lockande saker att komma med. Deras propaganda fanns överallt kändes det som. De började också ha väldigt många möten och var väldigt övertygande angående deras åsikter. En av Hitlers medhjälpare, Joseph Goebbels såg till att så många som möjligt kunde höra Hitler tala och såg ständigt till att folket fick höra den nazistiska ideologin. Självklart var det väl spännande på något sätt, något nytt. Nazisterna betraktades väl också som synnerligt starka och många såg dem nog som en trygghet. Många män trodde väl att de kunde hjälpa sin familj om de gick med i nazistpartiet. För nazisterna lovade många att de skulle få jobb t.ex.''

Sara tar en paus, tar en bit på sin kaka och dricker sedan lite te. Jag känner att vi har all tid i världen, jag vill att hon också ska känna det. Därför dricker jag också lite kaffe och tar några tuggor av kakan och ler mot henne.

''Jag vet inte riktigt vad det var som min far att gå med i NSDAP. Men jag kommer ihåg att när jag och Evy hade köpt Hitlers bok Mein Kampf, försvann den nästan omedelbart. Far blev på något sätt uppslukad av den, han tyckte om det Hitler skrev och han tyckte också att det var väldigt tappert av Hitler att kunna skriva en sådan bok medan han satt i fängelset. Så småningom började far alltmer prata om Hitler och nazisterna, på ett mycket bra sätt. Och sedan en kväll, såg jag en SA jacka hägnades på en krok i hallen. Någonstans där började far vara hemma allt mer sällan.''

''Du frågade honom aldrig vad det var som fascinerade honom?''

''Nej det gjorde jag faktiskt inte, även om han faktiskt ville hålla en liten konversation angående det med mig och Evy. Men ingen av oss ville det så det rann liksom ut i sanden efter ett tag. Vi fruktade väl båda två ungefär vad han skulle säga.''

''Vad tror du att han skulle säga?''

''De vet vad de gör, de är på väg att ställa Tyskland till rätta, vår familj mår bra av det här och ni borde fundera på att också gå med. Något sådant tror jag i alla fall.''

''Okej, pratade han med din mamma om partiet?''

''Nej faktiskt inte. Jag tror inte heller han tyckte att hon behövde blanda sig i det på något sätt. De pratade inte särskilt mycket med varandra och på något sätt verkade det som att far inte ville dela med sig av sin glädje med mor.''

Sara Kellings perspektiv

Intervjun går rätt bra men jag märker att det blir lite jobbigt när jag pratar om mor och far. Mor för att jag saknar henne så mycket och far för att jag helt enkelt blir förbannad på honom. Varför var han tvungen att vara så egoistisk och omogen? Han passade nog helt enkelt inte att vara någons far. I alla fall tycker jag att frågorna har varit intressanta att svara på och det gläder mig att se Mirella så koncentrerad när jag berättar. Stackarn glömmer nästan bort sitt kaffe och kakan. Jag kollar på klockan och inser att vi suttit här i snart en och en halv timme. Det går fort när det är intressant, eller så beror det på att jag också berättar i en relativt långsam takt.

Jag undrar hur det är att ha vuxit upp i ett tryggt samhälle, där inga särskilt läskiga saker försiggår. Skönt säkerligen. Mirella frågar mig om vi kan börja på nästa fråga och jag nickar.

''Ja det här är den näst sista frågan till dig. Varför tror du att andra världskriget slutade som det gjorde egentligen?

''Detta är ytterligare en rätt svår fråga att svara på. Men Tyskland blev tillslut besegrat. I flera år gick det väldigt bra för dem och de vann ju många strider. Men sedan där i slutet, runt 1944 gick det bara sämre och sämre. Jag kommer ihåg när jag läste om slaget i Normandie, mellan tyskarna, amerikanarna och engelsmännen. Det gick bara utför för Tyskland och framför allt de tyska soldaterna. Jag vet inte riktigt vad det kan ha berott på men kanske började de blir trötta för ungefär i samband med det tog de inte massor av 16 årliga tyska soldater. Hitler började ju på något sätt också förstå att Tyskland faktiskt snart är besegrade och någonstans där begick han ju självmord. Att USA gick in i kriget påverkade också mycket då de både var en ekonomisk och militär stormakt. Tyskland hade i princip ingen chans mot dem. Första världskriget hade ju som sagt kostat Tyskland en förmögenhet och de låg ju därför i underläge mot USA.''

''Så Tyskland fick i princip ge upp tillslut? För det fanns ju inget mer de kunde göra, det bästa var väl förmodligen att ge upp och försöka skapa någon sorts fred.''

''Ja precis så var det, men någon fred skapades inte eftersom segrarmakterna i princip aldrig kunde komma överens.''

''Okej det var så det blev, men på något sätt blev det ändå någon slags fred eftersom kriget avslutades.''

''Jo iförsig, det kan man väl säga.''

''Jag tänkte ta sista frågan nu, vad hände med dig och dina nära efter kriget?''

''Ja vad hände? Efter någon dryg månad började jag och Evy planera att resa någonstans, vi ville se något nytt. Mor ville inte åka med, hon kände att Tyskland var hennes hem och hon hade dessutom Maya att ta hand om. Maya har jag inte nämnt! Hon blev kidnappad från Polen och kom först till en äldre familj men sedan kom hon till oss. Jag tror att hon var åtta när hon kom till oss men jag kommer inte ihåg säkert. Hon och mor blev i alla fall väldigt fästa i varandra. Maya bor kvar i Tyskland och har skaffat sig en familj där. Hon kommer till mig om ett halvår, det ska bli trevligt. Om jag fortfarande är vid livet.''

Jag tar en kort paus för att dricka lite te, väldans vad snabbt torr man blir i halsen nu för tiden.

'' Men i alla fall. Jag och Evy bestämde oss för att åka till London och det gick förvånansvärt fort innan vi fick en fin lägenhet på Kensington Street. Den var inte särskilt stor men vad kunde vi förvänta oss? Det räckte med att läget var helt makalöst fint. Evy fick så småningom ett jobb som sjuksköterska som hon också var utbildad till. Jag hade lite olika jobb under en tid, jag satt barnvakt, städade hemma hos andra och handlade mat åt äldre människor. Men sedan en dag, fick jag börjat min egen måleributik i en lokal på Oxford Street som jag hade gått förbi ett flertal gånger och sedan ringt om. Den var nämligen ledig för att hyras ut. Det gick faktiskt väldigt bra och när det gick som bäst arbetade tre andra tjejer hos mig. Men nu är den stängd, numera är det ett litet kafé där. Men min dröm om att få hålla min egna måleributik gick i alla fall i uppfyllelse och jag är väldigt glad för det.''

''Det låter ju strålande! Bara så synd att den inte finns kvar, hade varit kul att kika in där någon dag. Juste, du sa tidigare idag en sak om varför du ville träffas på det här kafét, att det bar på ett speciellt minne. Vill du förmedla vilket minne det är?''

''Ja det vill jag hemskt gärna göra, tack för att du kom ihåg det! Jo, den dagen mamma och Maya kom och besökte mig och Evy här i London ville vi fira det på något sätt. Vi visste bara inte var. Då såg jag en äldre dam och jag bestämde mig för att fråga henne om hon möjligtvis kände till något trevligt ställe. Då sa hon det här kaféet och hon sa också att vi inte skulle ångra oss! Det gjorde vi inte heller, för deras bröd och te var något av det godaste jag smakat!''

Mirella Whites perspektiv

Nu förstår ännu mer varför historia är ett så viktigt ämne. Det är viktigt att kunna se konsekvenserna av sådant som hänt. Om andra världskriget inte hade varit hade det kanske inte sett ut som det gör nu. Det hade både kunnat vara sämre och bättre. Sämre på det sättet att människor kanske inte skulle respektera varandra mer, för det är det jag känner att de gör nu. Försöker vara trevliga mot varandra och skapa ett bra samhälle så att inget mer krig drar igång. Men samtidigt skulle det kunnat vara bättre för under de åren som kriget härjade, hade människor kunnat bygga upp ett större samhälle.

Epilog: Hannes Lutze

Hej mitt namn är Sven Lutze, jag är 47 år gammal och bor i Manchester i England. Jag jobbar som egenföretagare i bil branschen. När jag fyllde 45 bestämde jag mig för att börja släkt forska för jag hade mycket fri tid för det gick mycket bra för företaget. Jag har nu spenderat 2 år på släkt forskningen. Jag har inte gjort det varje dag det senaste två åren men jag har gjort det lite då och då när jag har fått lust.

Forskandet har gott bättre en förväntat. Under dessa två år av forskande så har en sak fascinerat mig. En man vid namn Hannes Lutze. Han var en SS soldat i andra världskriget. När jag var hos min farmor så pratade jag om min forskning. Då berättade hon för mig om andra världskriget. Hannes Lutze var min farmors kusin. Min farmor berättade allt om honom. Hon hade till och med hans självmords brev. Jag fick ta hem det och läsa det. Jag fick också ta med hans dag bok

På brevet stod det om varför han tog självmord. Det var väldigt intressant och läsa hur det var för en SS soldat. Hannes Lutze hade från början varit en trogen Nazist men när kriget bröt ut och saker inom den nazistiska ideologin började ändra så fick Hannes Lutze andra tankar om Nazismen. Det helade slutade med att Hannes gjorde en terroristattack i Auschwitz. Han tog sitt liv och runt 15 andra SS ledares.

Det fascinerade mig hur han vågade göra något så intensivt. Hannes var en riktig rebell och det skulle vara mer som han under andra världskriget.

Jag ska nu fortsätta mig familj forskning och vi får se vart den leder mig.

Adjö     

Epilog: Catharina Ruge

Mamma hade bett mig att hjälpa henne att städa uppe på vinden. Hon skurade golvet som var alldeles dammigt, ingen hade varit där uppe på ett långt tag nu. Själv hittade jag en kista inskjuten mot väggen. Kistan intresserade mig, den var brun och hade vackra guldkanter. Jag kände lite på kistan och blev alldeles dammig om fingrarna. Den verkade vara väldigt antik och värdefull. Mamma undrade vad jag gjorde, hon lutade sig mot moppen och kollade mot mig. Hon log och sade, ’’ Visst är den vacker Hertha, den kistan är riktigt värdefull. Det är din gammelfarmors kista. Där hade hon alla sina värdesaker en gång i tiden. Du får kika i den om du vill.’’ Självklart ville jag kika i den, hur spännande och häftigt som helst, tänkte jag. Jag tog försiktigt upp locket som var ganska tungt och fick syn på massa fotografier och smycken och vackra dukar. Jag var så nyfiken så jag tog upp allt i kistan och inspekterade noga. Det var en massa dukar, antagligen hade gammelmormor själv gjort de anständiga broderierna på dem. Under alla dukar, längst ner i kistans hörn låg det en mindre kista som var minst lika vacker som den stora. Jag tog upp den, den hade lås men ingen hade låst den. Jag öppnade kistan och i den låg en dagbok. Jag tog upp dagboken och blåste bort dammet och i det ögonblicket kom pappa och satte sig bredvid mig. ’’ Det är gammelfarmors dagbok, där står det om hela hennes liv från och med mellankrigstiden och ända till hennes död.’’ Mina ögonbryn nådde ända upp till pannan. Gud så spännande tänkte och var alldeles förvånad. Fick man läsa i andras dagböcker? Troligtvis inte men det här var ju länge sedan och helt ärligt talat var jag alldeles för ivrig för att inte läsa. När pappa gick ner bläddrade jag lite i den och gammelfarmor hade verkligen skrivit om allt, om hur Hitler tog makten, om koncentrationslägren och allt som hade hänt under hennes tid. Jag slog upp första sidan och började läsa… Jag kokade inom mig då jag läste sidorna om Hitler och hur han behandlade judarna.

Efter allt jag hade läst tog jag fram min bläckpenna, doppade den i bläcket och började skriva en minnesruna till min gammelfarmor, hon var värd en sådan. Jag skrev om hur hennes liv var och vad som hände i hennes liv, en del händelser intresserade mig mer än andra och därför valde jag att forska lite extra om dem.

Minnesruna

Catharina Ruge, 1902- 1945

Av: Hertha Ruge

Catharina Ruge levde i fattigdom men hon hade en alldeles underbar familj, kärleksfull och hjälpsam. Hon bodde med sin far, lillasyster, storebror och mamma som dog av en sjukdom. Efter sin mammas död hade hon och hennes familj det riktigt svårt och den ekonomiska krisen efter första världskriget förvärrade situationen men de var ändå starka av sig. Catharinas största dröm var att bli läkare, hon verkligen brann för det yrket eftersom allt hon ville var att själv kunna rädda liv. Hennes dröm kom till uppfyllelse, hon blev läkare och träffade sin man på universitet, de var väldigt lyckliga tillsammans. Tillsammans fick de en son. Livet var hårt för familjen under andra världskriget precis som det var för den övriga befolkningen. Catharina var själv aldrig nazist, hon var alltid emot nazisterna och önskade från hela sitt hjärta att eländet, d.v.s. tiden då nazisterna hade makten skulle ta slut. Hon var alltid stark av sig. Hon stod alltid emot det som var fel och stod alltid vi den rättes sida, inget kunde på något sätt påverka henne att stå vid den felas sida. På hennes tid, efter första världskriget var läget i Tyskland oroligt. Hitler fick mycket hjälp för att komma till makten bland annat av de tyska storkapitalisterna som hade kontroll över ekonomiska fonder i den politiska kampen, de stödde honom med stora mängder pengar. Hitler använde bidragen till riksomfattande parti- och propagandamedel. Denna ekonomiska hjälp spelade en stor roll i den tyska politiken. Redan efter ett år, september 1930, då det var riksdagsval i Tyskland fick nazisterna 6,4 miljoner röster! Detta betydde alltså en åttadubbling av röstetalet på två år. Det lilla nazipartiet blev ett stort massparti.  När arbetslösheten hade passerat två miljoner och den ekonomiska och sociala krisen ökade avsevärt. Hitlers hela demagogi blev användbart. Nazisternas val kampanj bestod av stora affischer med Hitlers porträtt och rubriken ’’Hitler skapar arbete och bröd- välj lista 3’’, det var valets huvudpropaganda. Efter valet fortsatte den stora arbetslösheten och nöden i landet. Antalet arbetslösa var 19314 miljoner! Landet utmärktes samtidigt av social oro, stora demonstrationer och bloda strider mellan nazister och kommunister. 1931 bestämde sig flera män i den tyska storfinansen för att också stödja Hitler ekonomiskt. 1932 var det presidentval i Tyskland och Hitler ställde upp mot den dåvarande presidenten von Hindenburg. Två omgångar i valet förlorade Hitler, rösterna han fick var ändå väldigt betydelsefulla, 13,4 miljoner röster som motsvarade 36,8 %. Hindenburg vann presidentvalet med 53% av rösterna i valets andra omgång, han fick stöd av kommunisterna och socialdemokraterna. Det blev aldrig stopp på arbetslösheten utan istället fortsatte den att öka enormt i hela världen. Antalet arbetslösa i Tyskland ökade på bara ett år, från 1931 till 1932, med två miljoner till sex miljoner människor. Paniken började sprida sig i samhället och i affärs- och finanskretsar. Den 31 juli 1932 var det dags för ett nytt riksdagsval.

Denna gång lyckades nazisterna riktigt bra. Från 6,4 miljoner röster 1930 till 13,7 miljoner röster 1932. De blev riksdagens största parti med 37 % av rösterna. Hitler ville sluta ett förbund tillsammans med det näst största högerpartiet, centrumpartiet under ledning av Franz von Papen. Centrumpartiet var ett starkt antikommunistisk kristet parti. Förhandlingarna mellan Hitler och von Papen lyckades inte eftersom Hitler ställde krav på att bli rikskansler och äga all makt själv. Detta misslyckande skapade splittring inom nazistpartiet och som i sin tur skapade en negativ inverkan på partiets valresultat vid nästa i riksdagsval i november samma år. Resultatet blev den att nazisterna förlorade två miljoner röster och fick 11,7 miljoner eller 33%.

I nya regeringsförhandlingar med Franz von Papen och nationalistpartiet fick Hitler igenom kravet som rikskansler. President von Hindenburg utnämnde 30 januari 1933 Hitler till Tysklands rikskansler. Hans nya regering bestod av 10 ministrar. Riksdagspresidenten Herman Göring hade kontroll över den preussiska polisen, och inrikesministern Wilhelm Frick hade kontroll över den nationella polisen. Vice rikskansler blev centrumpartiets Franz von Papen. Nationalpartiets ordförande Alfred Hugenberg blev finansminister. Antalet arbetslösa hade då stigit till 10 miljoner människor. Den nya maktställningen räckte inte för Hitler, han ville inte vara beroende av andra partiers stöd, han ville själv äga den totala makten. Ett nytt riksdagsval bestämdes till 5 mars 1933. Nazisternas mål var att få över 50% av rösterna och egen majoritet i riksdagen. Den 27 februari då det var en vecka före riksdagsvalet tände nazisterna eld på riksdagshuset och anklagade kommunisterna för mordbrand.

Men riksdagsvalet den 5 mars 1933 gick inte enligt Hitlers vilja. Nazisterna ville ha majoritet i riksdagen. 17,3 miljoner röster gav endast 43,9% och var därför inte tillräckligt nog. Nazisterna var fortfarande beroende av stödet från andra partier.

Två dagar senare efter den nya riksdagens första möte, den 23 mars 1933, accepterade riksdagen nazisternas fullmaktslag med stöd av centrumpartiet, nationalpartiet och andra borgerliga småpartier. Denna fullmaktslag var självklart inget bra, den gav Hitler diktatoriska fullmakter med rätt att leda i fyra år utan riksdagens frågande. Undertecknade lagen och gjorde den godkänd, gjorde president von Hindenburg.

Då president Paul von Hindenburg dog den 2 augusti 1934 kom det att ha en riktigt stor betydelse för den absoluta makten till Hitler.  Hitler blev den nya presidenten. Tysklands armé, officerskår och soldaterna tvingades svära en personlig trohetsed till den nya presidenten, führern Hitler.

Catharina var med hela vägen, hon fick uppleva Hitlers väg till makten. Hitler var en man som aldrig hade fallit henne i smaken och när han lyckades ta makten i Tyskland visste hon att det förr eller senare skulle uppstå krig, hon såg det i hans ögon, de var fulla av hat och ondska. Hon visste någonstans att detta inte skulle vara bra för Tyskland. Många människor skulle få det sämre än vad det redan var. Catharina hade rätt. Hitlers mål var att utrota alla judar, alla funktionshindrade och alla kronisk sjuka människor. Enligt nazismen skulle detta vara bra för Tyskland, sådana människor som han ville utrota ansågs vara onödiga för Tyskland och för det tyska folket. De hade ingen nytta utan var istället dåliga för landet. Nazisternas ideologi är i grunden att folket, nationen har ett högre värde än den enskilde. En del tyskar var inte lika starka som Catharina, de var egoistiska och tänkte bara på sig själva, huvudsaken var att de hade det bra, det spelade ingen roll om Hitler och nazisterna tog livet av människorna, huvudsaken var att de fick leva gott. Nazisterna var bra för det tyska folket, det tyska och friska folket. De som kunde bidra med något till landet, det som själva inte hade behov av bidrag. Dessa människor skulle skapa ett bättre Tyskland genom t.ex. arbetskraft. Friska tyska kvinnor skulle föda barn som var friska och starka, som skulle vara framtiden för Tyskland. Det tyska folket påverkades mycket av nazisterna propaganda, de ville ha jobb och leva i välstånd och detta lovade Hitler. Jobb och välstånd tänkte folket, det kunde inte bli bättre och valde då Hitlers parti. Hitler påverkade alltså det tyska folket med sin propaganda. Hur kunde folket vara så känslokalla och tillåta sig följa Hitlers spår, tänkte Catharina. En sådan var hon Catharina, en känslofull kvinna. Hon hade sitt samvete och sin stolthet, ingenting var viktigare.  Nazisterna däremot, de hade inga känslor gentemot alla människor, förutom äldre och medelålders judar tog de också livet av barn, små barn, bara för att de var judar. De behandlade djuren mycket bättre än vad de behandlade judarna, judarna var inte människor enligt dem, de var inte ens lika värda djuren.

Hitler var en maktgalen führer. Vad han än fick blev han aldrig nöjd, han ville alltid ha mer. Men länderna ville inte bli maktlösa och ge all makt till Hitler och Tyskland. De ville själva ha makt och därför förklarade de krig mot Tyskland. De tänkte inte tillåta Hitler ta makt över allt och alla. De andra länderna gjorde hårda motstånd mot Hitler och lyckades störta honom.

Utbrotten av andra världskriget var som en fortsättning av första världskriget. De hårda villkoren i Versaillesfreden som avslutade första världskriget bidrog till att Hitler fick stort stöd och på så sätt lyckades han komma till makten.

Efter kriget dog Catharina av en förkylning, hon var en underbar människa.

Må Gud vaka över henne. Må hon leva i frid.