Epilog: Catharina Ruge

Mamma hade bett mig att hjälpa henne att städa uppe på vinden. Hon skurade golvet som var alldeles dammigt, ingen hade varit där uppe på ett långt tag nu. Själv hittade jag en kista inskjuten mot väggen. Kistan intresserade mig, den var brun och hade vackra guldkanter. Jag kände lite på kistan och blev alldeles dammig om fingrarna. Den verkade vara väldigt antik och värdefull. Mamma undrade vad jag gjorde, hon lutade sig mot moppen och kollade mot mig. Hon log och sade, ’’ Visst är den vacker Hertha, den kistan är riktigt värdefull. Det är din gammelfarmors kista. Där hade hon alla sina värdesaker en gång i tiden. Du får kika i den om du vill.’’ Självklart ville jag kika i den, hur spännande och häftigt som helst, tänkte jag. Jag tog försiktigt upp locket som var ganska tungt och fick syn på massa fotografier och smycken och vackra dukar. Jag var så nyfiken så jag tog upp allt i kistan och inspekterade noga. Det var en massa dukar, antagligen hade gammelmormor själv gjort de anständiga broderierna på dem. Under alla dukar, längst ner i kistans hörn låg det en mindre kista som var minst lika vacker som den stora. Jag tog upp den, den hade lås men ingen hade låst den. Jag öppnade kistan och i den låg en dagbok. Jag tog upp dagboken och blåste bort dammet och i det ögonblicket kom pappa och satte sig bredvid mig. ’’ Det är gammelfarmors dagbok, där står det om hela hennes liv från och med mellankrigstiden och ända till hennes död.’’ Mina ögonbryn nådde ända upp till pannan. Gud så spännande tänkte och var alldeles förvånad. Fick man läsa i andras dagböcker? Troligtvis inte men det här var ju länge sedan och helt ärligt talat var jag alldeles för ivrig för att inte läsa. När pappa gick ner bläddrade jag lite i den och gammelfarmor hade verkligen skrivit om allt, om hur Hitler tog makten, om koncentrationslägren och allt som hade hänt under hennes tid. Jag slog upp första sidan och började läsa… Jag kokade inom mig då jag läste sidorna om Hitler och hur han behandlade judarna.

Efter allt jag hade läst tog jag fram min bläckpenna, doppade den i bläcket och började skriva en minnesruna till min gammelfarmor, hon var värd en sådan. Jag skrev om hur hennes liv var och vad som hände i hennes liv, en del händelser intresserade mig mer än andra och därför valde jag att forska lite extra om dem.

Minnesruna

Catharina Ruge, 1902- 1945

Av: Hertha Ruge

Catharina Ruge levde i fattigdom men hon hade en alldeles underbar familj, kärleksfull och hjälpsam. Hon bodde med sin far, lillasyster, storebror och mamma som dog av en sjukdom. Efter sin mammas död hade hon och hennes familj det riktigt svårt och den ekonomiska krisen efter första världskriget förvärrade situationen men de var ändå starka av sig. Catharinas största dröm var att bli läkare, hon verkligen brann för det yrket eftersom allt hon ville var att själv kunna rädda liv. Hennes dröm kom till uppfyllelse, hon blev läkare och träffade sin man på universitet, de var väldigt lyckliga tillsammans. Tillsammans fick de en son. Livet var hårt för familjen under andra världskriget precis som det var för den övriga befolkningen. Catharina var själv aldrig nazist, hon var alltid emot nazisterna och önskade från hela sitt hjärta att eländet, d.v.s. tiden då nazisterna hade makten skulle ta slut. Hon var alltid stark av sig. Hon stod alltid emot det som var fel och stod alltid vi den rättes sida, inget kunde på något sätt påverka henne att stå vid den felas sida. På hennes tid, efter första världskriget var läget i Tyskland oroligt. Hitler fick mycket hjälp för att komma till makten bland annat av de tyska storkapitalisterna som hade kontroll över ekonomiska fonder i den politiska kampen, de stödde honom med stora mängder pengar. Hitler använde bidragen till riksomfattande parti- och propagandamedel. Denna ekonomiska hjälp spelade en stor roll i den tyska politiken. Redan efter ett år, september 1930, då det var riksdagsval i Tyskland fick nazisterna 6,4 miljoner röster! Detta betydde alltså en åttadubbling av röstetalet på två år. Det lilla nazipartiet blev ett stort massparti.  När arbetslösheten hade passerat två miljoner och den ekonomiska och sociala krisen ökade avsevärt. Hitlers hela demagogi blev användbart. Nazisternas val kampanj bestod av stora affischer med Hitlers porträtt och rubriken ’’Hitler skapar arbete och bröd- välj lista 3’’, det var valets huvudpropaganda. Efter valet fortsatte den stora arbetslösheten och nöden i landet. Antalet arbetslösa var 19314 miljoner! Landet utmärktes samtidigt av social oro, stora demonstrationer och bloda strider mellan nazister och kommunister. 1931 bestämde sig flera män i den tyska storfinansen för att också stödja Hitler ekonomiskt. 1932 var det presidentval i Tyskland och Hitler ställde upp mot den dåvarande presidenten von Hindenburg. Två omgångar i valet förlorade Hitler, rösterna han fick var ändå väldigt betydelsefulla, 13,4 miljoner röster som motsvarade 36,8 %. Hindenburg vann presidentvalet med 53% av rösterna i valets andra omgång, han fick stöd av kommunisterna och socialdemokraterna. Det blev aldrig stopp på arbetslösheten utan istället fortsatte den att öka enormt i hela världen. Antalet arbetslösa i Tyskland ökade på bara ett år, från 1931 till 1932, med två miljoner till sex miljoner människor. Paniken började sprida sig i samhället och i affärs- och finanskretsar. Den 31 juli 1932 var det dags för ett nytt riksdagsval.

Denna gång lyckades nazisterna riktigt bra. Från 6,4 miljoner röster 1930 till 13,7 miljoner röster 1932. De blev riksdagens största parti med 37 % av rösterna. Hitler ville sluta ett förbund tillsammans med det näst största högerpartiet, centrumpartiet under ledning av Franz von Papen. Centrumpartiet var ett starkt antikommunistisk kristet parti. Förhandlingarna mellan Hitler och von Papen lyckades inte eftersom Hitler ställde krav på att bli rikskansler och äga all makt själv. Detta misslyckande skapade splittring inom nazistpartiet och som i sin tur skapade en negativ inverkan på partiets valresultat vid nästa i riksdagsval i november samma år. Resultatet blev den att nazisterna förlorade två miljoner röster och fick 11,7 miljoner eller 33%.

I nya regeringsförhandlingar med Franz von Papen och nationalistpartiet fick Hitler igenom kravet som rikskansler. President von Hindenburg utnämnde 30 januari 1933 Hitler till Tysklands rikskansler. Hans nya regering bestod av 10 ministrar. Riksdagspresidenten Herman Göring hade kontroll över den preussiska polisen, och inrikesministern Wilhelm Frick hade kontroll över den nationella polisen. Vice rikskansler blev centrumpartiets Franz von Papen. Nationalpartiets ordförande Alfred Hugenberg blev finansminister. Antalet arbetslösa hade då stigit till 10 miljoner människor. Den nya maktställningen räckte inte för Hitler, han ville inte vara beroende av andra partiers stöd, han ville själv äga den totala makten. Ett nytt riksdagsval bestämdes till 5 mars 1933. Nazisternas mål var att få över 50% av rösterna och egen majoritet i riksdagen. Den 27 februari då det var en vecka före riksdagsvalet tände nazisterna eld på riksdagshuset och anklagade kommunisterna för mordbrand.

Men riksdagsvalet den 5 mars 1933 gick inte enligt Hitlers vilja. Nazisterna ville ha majoritet i riksdagen. 17,3 miljoner röster gav endast 43,9% och var därför inte tillräckligt nog. Nazisterna var fortfarande beroende av stödet från andra partier.

Två dagar senare efter den nya riksdagens första möte, den 23 mars 1933, accepterade riksdagen nazisternas fullmaktslag med stöd av centrumpartiet, nationalpartiet och andra borgerliga småpartier. Denna fullmaktslag var självklart inget bra, den gav Hitler diktatoriska fullmakter med rätt att leda i fyra år utan riksdagens frågande. Undertecknade lagen och gjorde den godkänd, gjorde president von Hindenburg.

Då president Paul von Hindenburg dog den 2 augusti 1934 kom det att ha en riktigt stor betydelse för den absoluta makten till Hitler.  Hitler blev den nya presidenten. Tysklands armé, officerskår och soldaterna tvingades svära en personlig trohetsed till den nya presidenten, führern Hitler.

Catharina var med hela vägen, hon fick uppleva Hitlers väg till makten. Hitler var en man som aldrig hade fallit henne i smaken och när han lyckades ta makten i Tyskland visste hon att det förr eller senare skulle uppstå krig, hon såg det i hans ögon, de var fulla av hat och ondska. Hon visste någonstans att detta inte skulle vara bra för Tyskland. Många människor skulle få det sämre än vad det redan var. Catharina hade rätt. Hitlers mål var att utrota alla judar, alla funktionshindrade och alla kronisk sjuka människor. Enligt nazismen skulle detta vara bra för Tyskland, sådana människor som han ville utrota ansågs vara onödiga för Tyskland och för det tyska folket. De hade ingen nytta utan var istället dåliga för landet. Nazisternas ideologi är i grunden att folket, nationen har ett högre värde än den enskilde. En del tyskar var inte lika starka som Catharina, de var egoistiska och tänkte bara på sig själva, huvudsaken var att de hade det bra, det spelade ingen roll om Hitler och nazisterna tog livet av människorna, huvudsaken var att de fick leva gott. Nazisterna var bra för det tyska folket, det tyska och friska folket. De som kunde bidra med något till landet, det som själva inte hade behov av bidrag. Dessa människor skulle skapa ett bättre Tyskland genom t.ex. arbetskraft. Friska tyska kvinnor skulle föda barn som var friska och starka, som skulle vara framtiden för Tyskland. Det tyska folket påverkades mycket av nazisterna propaganda, de ville ha jobb och leva i välstånd och detta lovade Hitler. Jobb och välstånd tänkte folket, det kunde inte bli bättre och valde då Hitlers parti. Hitler påverkade alltså det tyska folket med sin propaganda. Hur kunde folket vara så känslokalla och tillåta sig följa Hitlers spår, tänkte Catharina. En sådan var hon Catharina, en känslofull kvinna. Hon hade sitt samvete och sin stolthet, ingenting var viktigare.  Nazisterna däremot, de hade inga känslor gentemot alla människor, förutom äldre och medelålders judar tog de också livet av barn, små barn, bara för att de var judar. De behandlade djuren mycket bättre än vad de behandlade judarna, judarna var inte människor enligt dem, de var inte ens lika värda djuren.

Hitler var en maktgalen führer. Vad han än fick blev han aldrig nöjd, han ville alltid ha mer. Men länderna ville inte bli maktlösa och ge all makt till Hitler och Tyskland. De ville själva ha makt och därför förklarade de krig mot Tyskland. De tänkte inte tillåta Hitler ta makt över allt och alla. De andra länderna gjorde hårda motstånd mot Hitler och lyckades störta honom.

Utbrotten av andra världskriget var som en fortsättning av första världskriget. De hårda villkoren i Versaillesfreden som avslutade första världskriget bidrog till att Hitler fick stort stöd och på så sätt lyckades han komma till makten.

Efter kriget dog Catharina av en förkylning, hon var en underbar människa.

Må Gud vaka över henne. Må hon leva i frid.

När tar dessa hemskheter slut?

Catharina Ruge

1939

En vecka senare jag skrev i denna dagbok dog mor. Hon klarade inte av den kraftiga hostan och den hemska sjukdomen som vi fortfarande inte vet vad det är för sjukdom. Allting, precis allting förändrades efter hennes död. Mor var familjens hjälte, hon var den största anledningen till att vi i familjen mådde bra i den svåra fattigdomen vi levde i. Vi försöker trösta- och stötta varandra så gott det gick. Vi alla bröt ihop rejält efter mors död och far var nog den som var den starkaste av oss, i all sorg hade han ett ansvar också, ansvaret att få sina barn att komma på fötter igen. Men efter cirka en månad efter mors död, dog far också. Det var morgon och han låg i sängen, vi trodde att han låg och sov lite längre bara den dagen, men det visade sig att han hade somnat för alltid.

Jag har flyttat hemifrån för några år sedan, anledningen till varför jag flyttar hemifrån så sent är att jag har tagit hand om mina föräldrar, studerat och inte riktigt haft möjlighet helt enkelt men sedan kände jag för att flytta eftersom jag träffat en man, Frans heter han. Han är två år äldre än mig. Vi träffades på universitet. Ja, min dröm gick i uppfyllelse jag lyckades bli läkare och Frans är också det. Vi jobbar på samma klinik och kommer väldigt bra överens faktiskt, han stöttade oss alltid då mor var sjuk och även efter hennes död. Jag mår bra när han finns vid min sida. Jag har även fått en son, Alwin heter han. Han är mitt allt. Tack vare honom blir jag världens starkaste mor, tack vare honom kan jag klara av all sorg och smärta.

RSHA (Reichssicherheitshauptamt – Rikssäkerhetsöverstyrelsen) har bildats. Ledaren är Reinhard Heydrich. Mina ögon fångar verkligen inte honom, han verkar vara en hemsk typ.  RHSA: s avdelningar har en viss respekt för SS och avdelning fyra inkluderar Gestapo och på avdelning ett ges det order till insatsgrupperna som har till uppgift att ’’ta hand om’’ oönskade personer bakom frontlinjerna.

Det är stora känslor jag bär inom mig, det är så mycket som händer i Tyskland hela tiden och ju större diktatur landet är desto större problem leder det oss till. Jag mår ju dåligt efter mors död och när det då samtidigt händer så mycket hemskt runt omkring mig känns det som om jag är fängslad i ett litet rum och allting bara är svart, jag får svårt att andas i det lilla rummet och vill bara komma ut någon gång. Dagen då Tyskland blir ett demokratiskt land kommer vi alla att släppas ut från det lilla fängelset och komma ut till den friska luften och friheten.  England, Frankrike, Australien, Nya Zeeland och Kanada alla dessa länder har förklarat krig mot Tyskland.  USA har tagit en position som neutrala. Jag känner att det bara blir fel hela tiden, jag känner att jag börjar gå miste om hoppet till ett demokratiskt Tyskland. Istället för att freden ska växa, växer endast hatet hela tiden. Det lilla fröet som de planterar bör vara “fredsfröet” men är istället ’’hat fröet’’.

Frans berättade för mig att Hitler och Stalin har undertecknat en ickeangreppspakt där de har kommit överens om att dela upp Polen mellan sig. Han sade att nazisterna har utövat terror mot den polska lokalbefolkningen. Tusentals människor har förts till koncentrationsläger. Det jag mest påverkades av var ändå när han sade att 50 000 polska barn med “ariskt” utseende har kidnappats och skickats till fosterhem i tyska familjer.  Jag själv har haft en bra barndom, jag har alltid haft mina föräldrar och syskon nära mig och när mor dog var jag och mina syskon vuxna ändå men det påverkade oss riktigt mycket, vi mådde riktigt dåligt och när jag tänker mig själv i dessa oskyldiga barns situation gör det ont där inne, de är ändå bara barn. Inte nog med det så berättade Frans också att polska judar har förts från landsbygden till städerna och där har de placerats i stadsdelar (ghetton). Alla polska judar över tio år är tvungna till att bära gula davidsstjärnor på sina kläder. Detta måste vara en fördjävlig kränkning mot barnen. De är som att nazisterna markerar att barnen är judar och därmed mindre värda. När man är i tioårsåldern blir man ännu mer ledsen än om man är vuxen. Om jag var ett judebarn och var tvungen att bära en sådan stjärna skulle jag må riktigt dåligt, speciellt då de “vanliga” tyska barnen inte bar på den. Jag skulle helt enkelt känna mig mindre värd, vilket också nazisterna vill.

När jag och Frans var på väg hem från sjukhuset satt det några medelålders kvinnor på gatorna och pratade med varandra. Både jag och Frans hörde av kvinnorna att sedan i oktober har arbetsoförmögna, handikappade och utvecklingsstörda i Polen gasats till döds i skåpvagnar med hjälp av koldioxid. Vi stannade och frågade kvinnorna om vi hade hört rätt, en kvinna i rött sjal sade ’’ Jo, så har vi hört i alla fall och det vi hör är oftast alltid sant.’’ Jag ville inte tro på kvinnan. Hur kunde de kämpa för att ta livet av människor på det sättet medan vi här kämpar för att rädda livet på människor. När man tänker som mig så är det inte konstigt att man blir så hysterisk som mig också.

Jag hörde av Johannes Haffner att något som kallas för aktion T4 har börjat nu. Det innebär att handikappade och psykiskt sjuka människor avlivas genom gas, giftinjektioner och systematiskt svält till döds.

1940

De första polska judarna har skickats till koncentrationsläger och det har redan byggts ett i Polen, Stutthof heter den. Det planeras att byggas fler, till exempel ett utanför Oswiecim.

Jag läste i tidningen att både Danmark och Norge har ockuperats av tyska trupper. När Hitler har så stor makt så blir jag inte förvånad om dessa länder slutar göra motstånd snart. Hitler är ju mannen med den största makten, vem vågar kämpa mot honom?

Hitler är ju girig han vill ha makten över allt och alla. Nu har han anfallit Frankrike, Belgien och Holland också.

Alla länder har lagt ner och gett upp kampen mot Hitler. Detta gör ju självklart Hitler nöjd och stolt. Jag har alltid det i huvudet, det som far sade till mig när jag var yngre ’’ Människan är girig Catharina.’’ Även folket som inte är nazister är stolta över det Hitler har bidragit med. Han har tagit bort arbetslösheten och satt igång ekonomin, han gjorde Tyskland stort och mäktigt igen och tog revansch på Frankrike.  Människan är inte bara girig utan också egoistisk så länge det inte drabbar en själv är det bra, man tänker inte på människorna runt omkring en.

Brittiska öar har attackerats av tyska flygplan. London har bombats. Bomber överallt! Man bara spränger och dödar och förstör hela tiden.

Tyskland, Italien och Japan står på samma sida.

Frans vill inte att jag ska gå ut så mycket nu när kriget har startat och gatorna är helt kaos. När det är något ärende som bör göras vill han alltid offra sig och själv gå ut och göra det. Det saknades lite ingredienser till middagen så han gick och köpte de. Då hade han stött på Trina Thielenhemme som berättade honom om att livet i Warszawas ghetto är helt katastrofal. Införseln av livsmedel har minskat och befolkningen lider av svält, köld och sjukdomar samtidigt som de trängs i överbefolkade kåkar och dödstalen stiger hela tiden.  När Frans berättade detta för mig satt jag och stirrade på honom bara, jag var alldeles stum. Jag var bara i mina egna tankar och funderingar och det jag hade i hjärtat var att jag skämdes så mycket över landet jag är född och uppvuxen i skapar så mycket elände och sorg. Varför kan vi inte bara hålla i varandras händer och hjälpa varandra i nöden istället för att skapa hat?

Under sin ledning har General Erwin Rommel sänt tyska trupper till Nordafrika.

Bulgarien, Jugoslavien och Grekland har gett upp för den tyska krigsmaskinen. Det är väl ändå inte så konstigt när deras motståndare är Hitler.

Hitlers ställföreträdare och vän till Führern, Rudolf Hess har flugit till Storbritannien och ingen vet varför.
 

Tyskland bara krigar och anfaller hela tiden. Hitler har beslutat att bryta sitt löfte och attackerat Sovjetunionen. En operation som kallas för Barbarossa har startat. RHSA har fått anvisningar om att ’’utrota alla fientliga element’’ för att skapa Hitler Lebensraum (livsrummet) för det tyska folket. Men det är endast i de vänstra delarna av Sovjetunionen bor cirka tre och en halv miljon judar.

I Ukraina handlar insatsgrupperna bakom stridslinjerna, de är som rörliga dödspatruller. De har i uppgift att skjuta judar, funktionärer i det sovjetiska kommunistpartiet, partisaner och romer som bor på de erövrade områdena. I alla byar och städer samlas dessa människor ihop, de räknas och sedan dödas de. Det är inte bara i Tyskland det är ett stort kaos utan det har spridit sig till andra delar av världen, jag anser att Hitler är en anledning till spridningen eftersom han är ju ändå den allsmäktige.

Usch vad hemskt. Jag får rysningar i hela kroppen bara jag tänker på det. En dag var Frans kvar på jobbet lite senare så därför fick jag gå ut och köpa lite grönsaker till maten. Det var fruktansvärt ute. Jag såg till och med ett lik, det var ett litet barn. Det var svårt att tolka om det var en flicka eller pojke men barnet var i alla fall helt förstört, alldeles svart och sliten i hela kroppen. Stackars barn han får inte chansen att växa och bli stor och dessutom ligger liket bara på gatan. Då jag såg barnet började jag må illa, jag stannade en stund och tog djupa andetag. Då såg Sara Kelling mig och förstod att det var pga. liket som jag mådde så. Hon försökte lugna ner mig genom att säga ’’ Catharina, ditt jobb är att rädda liv och du själv vet att ibland dör patienten och ibland överlever den. Kriget är också så, vissa dör andra överlever.’’ Jo så är det ju självklart men det är skillnad på att dö när någon annan tar ditt liv än då folk istället kämpar för ditt liv men Gud ger order om att ta dig till sig.

Vid middagsbordet berättade Frans för mig att fyra insatsgrupper opererar från Estland i norr till Ukraina i söder. Oftast skjuter de människorna vid någon ravin i ett skogsparti eller i närheten av byn eller staden.  Offren får till och med gräva sina egna grav och för att det ska vara lätt för beskjutarna får offren ställa sig vid randen av sina gravar och när skottet lossas faller offret ner i massgraven. Det finns också de som bränns levande, till exempel i Minsk, andra dränks bland annat Svarta havet. När Frans berättade detta för mig satt jag bara och lyssnade, jag kommenterade inte ens något av det han sade. Det var som en enda röra i mitt huvud, jag blev alldeles stressad och arg och ledsen och det kändes som om jag var den enda i världen som kunde ändra på detta men att jag istället vara satt där med armarna i kors och inte gjorde något.  Men så är det ju inte, men så känns det då man verkligen vill mest av allt göra en bra förändring men tyvärr inte kan göra det.

Det är ju såklart inte nog med detta. Insektsmedlet Zyklon B har beställts från SS företaget Degesch. Detta medel ska testas i Auschwitz på fångar för att avlusa de på ett mer effektivt sätt.  Själv skulle jag nog hellre vilja bli förgiftad och dö dessa hålor än att “leva” och lida, om jag skulle vara säker på att jag inte kommer undan dessa hålor för evigt vill säga.

Den sjunde september inleddes den stora utvisningen av tyska judar till koncentrationslägren.

De tar livet av människor som om de rensar smuts och skräp. Eller det är ju så de tänker om judarna, att de är smuts och skräp som måste rensas bort från landet. I slutet av september avrättades över 33 000 judar från Kievområdet i Babij Jar nära Kiev i Sovjetunionen. Judarna fick ställa sig vid kanten av ravinen och sedan avrättade soldaterna dem med skott i nacken. Alla dödades, det spelade ingen roll om de var män, kvinnor eller barn.

19 000 judar i Odessa i Sovjetunionen har också mördats.

Jag och Frans bjöd hem några arbetskollegor från kliniken på middag och vi pratade mest om situationen i Tyskland, om nazistyret och deras sätt att behandla människor. Alla vi är ju läkare och därmed blev alla riktigt upprörda när vi diskuterade om hur de mördar människor och hur de behandlar dem. Själv blev jag alldeles stum igen och bara lyssnade, jag kom in i den egna världen. Frans blev orolig över mig och försökte få kontakt med mig men det gick inte så han gav mig en smäll på kinden och jag vaknade till. Så fort jag hamnar i en diskussion som handlar om morden och behandlingen av människor hamnar jag i min egen värld och bara tänker och tänker. Såhär har det varit de senaste tiderna och värre blev det då jag med egna ögon såg den stackars pojken ligga död på gatan. En av mina kollegor Ida berättade för oss att hon hade hört att försöket att erövra Moskva hade misslyckat och att det nu är tyska trupper som pressas tillbaka.

Häromdagen läste jag i tidningen at japanska stridsplan har bombat den amerikanska flottbasen Pearl Harbor. USA blir ju självklart vansinniga och tillsammans med England förklarar de krig mot Japan. På tal om krig så är även Tyskland i krig med USA.

SS- Obergruppenführer (General) Heydrich, är död. Han sköts av tjeckiska motståndsmän i Prag. För att ta hämnd utplånades byn Lidice, 172 män och pojkar över 16 år mördades, kvinnor och barn fördes till lägren och andra ska adopteras bort. Det räcker tydligen inte med allt detta utan SS tänker utplåna en annan by också men har inte bestämt sig för vilken by det blir ännu.

Många koncentrationsläger har öppnats och det senaste är Treblinka i Polen. 300 000 judar från ghettot i Warszawa ska sändas dit. Jag blir längre inte så förvånad över hur situationen i Tyskland är, saker och ting blir längre inte svåra att förstå att de är sanna eftersom det länge har varit en katastrof och elände. Så länge Hitler har makten blir jag inte förvånad över någonting.

1943
Jag jobbar för fullt, och det hemska med mitt yrke är att varje dag se sjuka människor men det allra hemskaste är att se folk dö framför ögonen på mig. Men sådant är livet ’’den enes bröd den andres död’’.

1944
Sovjetiska trupper är nu vid gränsen till Polen.

Hannover har bombats. De allierande bombplanen har även exploderat här i närheten av Northeim. Jag är glad att det inte hände något med mig, Felix eller framförallt Alwin. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något hände honom. Han är meningen med mitt liv, det finns ingen mening, ingen anledning för mig att leva längre om inte han finns. Dagen då jag själv blev mor var dagen då jag förstod hur alla mödrar känner och mår då deras barn dödas och behandlas. Stackars alla judemödrar. Det är en obeskrivlig hemsk känsla, man kan inte förklara smärtan av att se ens barn lida eller dö. Alwin är min ögonsten, händer det något med honom dör jag.

Kriget är i full gång såklart. Britterna skjuter bomber hela tiden. Tusentals människor har dött eller begravts levande. Begravts levande? Herregud, vad hemskt. Hellre får jag en bomb på mig än att blir begravd levande. Människan som blir begravd levandes måste bli helt galen och lida riktigt mycket, stackarn. Men vem bryr sig eller hur? Det är ju bara bra att människor dör och mår så dåligt som möjligt. Det är ju det som är meningen med kriget. Jag får inte ens rysningar längre när jag tänker på hur de behandlar människor och hur många liv de tar. Ja, det är som om jag har vant mig vid detta hemskheter nuförtiden. Usch, hur kan man ens vänja sig vid det?

Stora mängder allierade styrkor har landsatts vid den franska kusten i Normandie, detta tyder på att Tyskland snart är trängt från två håll.

Meine Güte! Folk säger att Hitler är död!

1945
Frans berättade för mig att den tyska motoffensiven i Ardennerna verkar ha misslyckats. Jag känner på mig att det snart är Berlins tur. Från öster närmar sig de sovjetiska trupperna och från väster de allierade. Flyktingar som tar sig till Berlin undan fronterna berättar fruktansvärda scener. Hitler förlorar, han har förlorat. Man kommer ingenstans med diktatur och girighet, förr eller senare förlorar man allt.

Enda gångerna jag blir rädd är när jag ser att Alwin blir rädd. Häromdagen hörde vi en bomb sprängas och hans ögon glänste av tårar. Det var då det gjorde som ondast i mig, det stack så fruktansvärt mycket i hjärtat. Han är stor nu, 17 år men i mina ögon är han alltid den lilla Alwin. Jag vill hela tiden hålla om honom för att jag är så rädd att något ska hända honom.  Vi kämpar för överlevnad, precis som alla andra. vi har bara varandra, jag Alwin och Frans, därför är det viktigt att vi tar hand om varandra. Efter mors och fars död har jag lärt mig att man ska älska varandra och förstå varandras värden när man lever och inte när man har dött.

Man vet aldrig hur länge till man lever. Allt kan bara slockna helt plötsligt, slockna och ta slut…

Diktatorer överallt, landet behöver en hjälte!

Catharina Ruge

1934- 1939

’’Mor snälla dö inte, snälla mor lev. Det är för tidigt ännu, du har en massa ärenden att göra.’’

Jag fryser, det är mörkt och en massa tankar far runt i mitt huvud. Det är kväll och man hör ljud från gatorna. En del skrik och en del sorg. Men vart finns glädjen? Har den gömt sig, kanske försvunnit helt? Javisst ja, mor har en massa ärenden att göra, vilka är de då, städa hemmet, laga maten, arbeta på gården, tvätta kläder, kan dessa vara några få av hennes ärenden? I alla dessa år har kvinnan varit som en slav i vårt samhälle, men endast alla fattiga kvinnor. De har inga val, de gör allt för att deras barn ska kunna överleva. Kvinnan är alltid familjens stam, stammen som bygger upp trädet och bildar familjen, om man sågar bort stammen, faller hela trädet omkull. Jag älskar mor, mina syskon och far älskar henne, vad tar vi oss till om hon lämnar oss i denna svåra värld? Bredvid mig ligger en blodig näsduk, mor har börjat hosta upp blod. Häromdagen sade hon till mig ’’ Catharina, du är mitt yngsta barn och det är dig jag mest av allt är orolig för. Jag vet att du är en duktig och stark tjej, vad som en händer med mig, ge aldrig upp. Håll ihop med dina syskon och far och kämpa alla tillsammans, ni är mina stolt heter älskling.’’ 

Jag gråter men ingen ser, jag gråter men ingen hör för jag där inne. Landet är hela tiden aktivt med ondska, jag förstår inte vad människorna vill varandra. Den 30 juni har Hitler slagit ner ett försök till statskupp från SA med hjälp av SS och Gestapo. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är som om den här mannen kallad Hitler skär över min handled med ett vasst blad.  Han har vållat till att avrätta 61 personer ’’ i självförsvar’’, de flesta var höga SA-ledare men även andra människor och för att inte tala om de ytterligare 13 personer som de var tvungna att skjuta för att de hade försökt göra motstånd.

SA- avdelningen har hållit sig lite vid sidan om och knappt synts till början av månaden. Jag antar att de var livrädda att även de stod på SS- listor över medlemmar av SA som skulle hämtas för att fängslas eller avrättas.

Men far berättade att de klarade sig.

President Hindenburg har dött! Detta innebär att Hitler blir vår nya führer, rikskansler och president i Tyskland. Det bara brinner inombords. Inte nog med sorgerna som finns hemma med mor och allt så händer också detta. ’’ Vi och vårt samhälle sjunker för varje dag som går, snart drunknar vi.’’ Detta var vad min syster Marlene sade häromdagen till mig.  Så, sant som det var sagt, Hitler har tagit makten och detta innebär att vårt samhälle snart drunknar helt.

Tyskland har gått från att vara en parlamentarisk demokrati till en enväldig stat.

1935

Vår nya tyska säkerhetspolis, Gestapo som har ansvaret för koncentrationslägren.

Det har skapats en förening för tyska flickor, så kallad Bund Deutscher Mädel. Där fostrar man flickorna, från tioåringar och uppåt, till små pålitliga partimedlemmar. Dessa flickor är redo att lämna sina föräldrar om det krävs.

Pojkarnas förening heter Hitlerjugend. Pojkarna spenderar mycket tid i naturen och blir undervisade i den nazistiska ideologin och förbereds på ett framtida krig genom olika lek och övningar.

Jag själv som brinner för att bli läkare får en stickande känsla i kroppen när jag på något sätt blir påmind om de nya lagarna. En lag som tillåter läkarna att utföra tvångsaborter för att förhindra att ärftliga sjukdomar förs vidare och att endast en liten misstanke om homosexualitet är grund för arrestering.

Nu har också Nürnberglagarna satt i gång här i Tyskland. De tyska judarna är andra klassens medborgare. Man måste vara av ’’tyskt blod’’ för att kunna vara riksmedborgare. De saknar rösträtt och äktenskap mellan judar och “arier”. Enligt nazisterna anses man som jude oavsett vilken religion man bestämmer att tillhöra om man har minst en mor- eller farförälder som är judisk.  

En dag gick jag till den lilla affären på samma gata där vi bor, jag skulle köpa mjölk. I affären såg jag herr Walter och han sade ’’ God dag Catharina, har du sett den nya filmen som går på biografen Leni Riefenstahls film, Triumph des Willens (Viljans triumf). Det är en nazifilm.’’ ’’ Nej, herr Walter jag har inte sett den och vill verkligen inte göra det.’’ Jag hade lite småmynt i fickan som jag betalade mjölken med och sedan lämnade jag affären.

Jag förstår inte hur folk kan gå och se en sådan film, förstår verkligen inte. Jag antar att jag skulle spy i biografsalongen om jag så den. Många människor blir påverkade av sådant, de blir så hjärntvättade att de lockas till nazisternas ideologi, vilket nazisterna också vill.

Tyskland har börjat med allmän värnplikt igen och även med ett avtal som ger Hitler chansen att upprusta den tyska armén. Jag förstår inte hur de andra europeiska ländernas ledare kan vara så blinda och inte se detta, hur kan de gå med på allt som Hitler vill?

1936

Jag hör en massa ljud från gatorna, undrar vad det är som händer igen och går och ställer mig vid fönstret. Far kommer och lägger handen på min högra axel. ’’ Det är de Tyska trupperna som marscherar västerut, de ska ta sig över floden Rhen till en zon som enligt Versaillesfördraget ska hållas fri från soldater. Frankrike och England låter bli att hindra det som sker. Jag har också hört av Herr Haffner att en fest ska äga rum på Wagnersaal. Nationalisterna här i Northeim anser att detta är något som ska firas. De inser att Tyskland börjar samla ihop sig igen, så är det min dotter.’’ sade far. Själv tycker jag inte att Tyskland på något sätt har förbättrats utan jag anser att det bara blir värre och värre nu när Hitler har den största makten.

De hemska koncentrationslägren i Tyskland är nu mera övertagna av SS. De ska “fixas” och “planeras” om. Det ska byggas flera av de och det ska också bli effektivare att plåga de oskyldiga människorna som hamnar i dem. Usch, vad det sticker till i hela kroppen, från topp till tå när jag nämner om koncentrationslägren. När jag sätter mig in på de stackars människornas situation svartnar det till framför ögonen och jag blir alldeles kall i hela kroppen. Det påverkar en väldigt mycket, att leva i ett samhälle där demokrati inte finns och man inte klarar av att göra så mycket åt saken påverkar en mycket, man känner sig fängslad på något sätt pga. man inte kan göra så mycket åt saken.

I morse läste jag i tidningen att ett inbördeskrig har brutit ut i Spanien. Jag förstår verkligen inte. ’’ Far, vad är det människorna inte kan dela på, varför kan man inte bara hjälpa och tycka om varandra istället för att hata.’’ frågade jag far när jag läst klart artikeln. ’’Människan är girig Catharina, han vill alltid ha mer och för att få sin vilja igenom använder han hat och våld.’’ svarade far mig. Det stämmer tänkte jag, girighet skapar krig. Folk är maktgalna och jag är säker på att denna girighet alltid kommer att finnas hos människan.

Fascisten Francisco Franco i Spanien försökte ta makten genom en statskupp men denna verkar ha misslyckats. Det som är det absolut tragiska är att både Hitler och Italiens diktator är beredda att vilja stödja Francos sida i kriget som verkar starta snart. Diktatorer, egoister som är helt maktgalna… hur ska vårt samhälle bli fredfullt och hur ska vårt samhälle kunna utvecklas när dessa finns? För att ett land ska ha den rättvisa makten och vara så bra som möjligt bör demokrati finnas, det säger jag i alla fall.

Det är aktivt med de olympiska spelen i Berlin och Hitler tillsammans med andra nazister tar varje tillfälle i akt för att visa sin bästa sida. Den här mannen tror att han kan få oss som lever i Tyskland att glömma vad som sker i landet genom att ge order om att montera ner alla antijudiska skyltar från husväggar. Nej, nej så enkelt är det inte och vi som lever här inte så korkade. Detta sätt han utför är inte endast till oss medborgare utan också för att lura utländska besökare, för att de inte ska se Hitlers elände. Jag anser att detta är riktigt fegt eftersom Hitler är så feg att han inte vågar stå för det han gör och att han ger sig på svagare människor då det gäller fysiskt och ekonomiskt m.m.

Hitler har kommit på ett nytt sätt att öka antalet födda tyska barn, för att främja ’’den ariska rasens varaktighet’’. Myndigheten ska ta bort homosexualitet och förhindra att friska kvinnor från att göra abort. 

Det är inte klokt hur nazisterna behandlar människor, hur kan man döma en person efter hälsa, sexualitet eller ursprung? Elise Oldenburg går också på kvällsskola som jag och Marlene. Vi tar samma väg hem enda till en korsning som skiljer gatan åt. På vägen till korsningen berättade hon för mig och Marlene att ett rashygieniskt institut har skapats. Det ska utforska alla romer och bestämma om de är ’’rasligt rena’’. Men det verkar inte som att de anser att den romerska befolkningen är rasren, eftersom i en mängd i städer i Tyskland har massarresteringar av romer fullbordats. Jag och Marlene blev faktiskt inte alls förvånade, den här mannen kallad Hitler har ju inget hjärta och därmed inga känslor. ’’Vad är detta för samhälle som vi lever i?’’ sade Marlene med högra handen fastknuten. ’’ Ett helvete, syster ett HELVETE!!!’’ var mitt svar.

Hädan efter är det inte ett val att gå med i Hitlerjugend och BDM utan det är obligatoriskt för alla barn och ungdomar, alla måste gå med. Tysklands barn och ungdomar är Tysklands framtid, om de nu redan i tidig ålder uppfostras efter den nazistiska ideologin vill jag inte ens tala om hur framtida Tyskland kommer att se ut. 

1938

Nazisterna har bestämt att judar inte får undervisa tyskar. De får heller inte arbeta som revisorer eller tandläkare. Dessa människor har också familjer, de har barn hemma som väntar på mat, kläder, skor, studiematerial m.m.. Jag själv som har levt i fattigdom sedan jag kom till världen vet hur det är att dela på en limpa bröd till varje måltid.

Det grundas och byggs nya koncentrationsläger över hela Tyskland. Ett av dem heter Buchenwald och ligger utanför Weimar, det är även det senaste koncentrationslägret. Folk här i vår lilla stad Northeim är delaktiga med arrangemanget av koncentrationslägren, hur kan de vara så blinda och inte se verkligheten? Det är ju som om Tyskland pressas ner till något hål och snart hamnar i hålet.   

Hitler får stor respekt och uppmärksamhet i hela Tyskland. Människorna förstår inte och många är också fega, när de ger honom makten höjs inte Tysklands makt utan den sjunker egentligen. Ingen vinner något på att plåga människorna som lever i landet. Österrike, Hitlers gamla hemland är nu ansluten till Tyskland.  Man kunde se tyska trupper som tog sig förbi gränsen och i Wien togs nazisterna emot som kungar och stora härskare, de längtade troligen efter Anschluss. Donald sa att det ska firas på Wagnersaal.

De tar allt, verkligen allt utan att ens tänka på att judarna också är människor och ska behandlas som människor. Enligt dem är man inte människa om man är jude, man är bara onödig och kan brännas ned, det blir mycket bättre då om de inte existerar. Tyska och österrikiska judar måste registrera allt de har som är värt över 5000 reichmark.

Mauthausen, ett koncentrationsläger utanför Linz i Österrike är snart färdigt. Judar och romer trakasseras fruktansvärt och homosexuella män skickas automatiskt till koncentrationsläger.

Den stora synagogan i München är nu sönderslagen. Jag antar att det gör ont i alla judarnas hjärtan, speciellt om man är bland de riktigt starkt troende judarna. När det handlar om sin religion, sin tro borde det vara som jobbigast.

Både jag och Marlene kände att vi behövde gå ut ett tag bara på en liten promenad. Vi gjorde det alltid minst en gång i månaden när mor var frisk, det är ett sätt för oss att för en gångs skull kunna ta det lugnt på. Det är inte så lätt att ta det lugnt när gatorna ser ut på detta hemska sätt men vi gick ändå ut eftersom vi också ville se allt som händer lite tydligare och samtidigt prata om det med varandra. Klaus Kreidl var också ute och gick. Han hade tydligen handlat lite mat till middagen. Vi hälsade på varandra och han berättade att 2200 judar som anses vara kriminella för att de har parkerat fel eller glömt att betala räkningarna i tid har skickats till koncentrationsläger. De har också skickat iväg arbetslösa som har brutit mot kraven att arbeta. ’’ Attans också, jävla führer!’’, fick jag ut ur mig.  Marlene drog i min arm och släpade bort mig därifrån, ’’ Han har makt, han är landets führer, förstår du inte att du inte kan säga så, vill du också bli inskickad till något koncentrationsläger???’’ Till och med min syster är rädd för den hemska mannen, alla är rädda och fega. Jag vet att ingen vill att den mannen ska ha makten förutom sådana som honom då och jag vet att de inte är så många men ingen vågar säga emot alla är så fruktansvärt rädda.

Nu har en namnlag börjat också. Alla judiska kvinnor måste lägga till namnet Sarah och alla judiska män namnet Israel i sina pass. Som de kränker människor…

Hitler har kämpat för att Sudelandet, det tysktalande området i Tjeckoslovakien ska tillhöra Tyskland och till sist har han fått sin vilja igenom genom en massa hot.

Far berättade för mig att 17 000 polska judar som varit bosatta i Tyskland har arresterats och skickats tillbaka till Polen. Men Polen accepterade inte detta så dessa stackars människor fick tvingas leva i ett ingenmansland vid gränsen.

Den tyske diplomaten har von Rath har skjutits ihjäl av en polsk-judisk student i Paris, Herschel Grynszpan. Lokala SA- och partiorganisationer över hela landet har getts order att hämnas von Raths död.

Det är så fruktansvärt hemskt att jag får tårar när jag skriver om allt. Synagogor över hela Tyskland har brunnit ned, affärer har plundrats. Tusentals människor har misshandlats, en massa dödsfall sker hela tiden. Tusentals judar har arresterats och kommer troligen skickas till Dachau och andra koncentrationsläger. När blir det stopp på detta elände, kommer vi någon gång att kunna leva i fred och kärlek?

Mor ligger fortfarande sjuk i sängen, en läkare var här om dagen och sade att hon inte har blivit sämre men att hon heller inte har blivit sämre. Det enda hon får i sig om dagarna är en skål soppa och det tvingar hon i sig. När vi satt vid middagsbordet berättade far för oss att Herman Göring har bestämt att judarna ska dömas till böter för förstörelse under Kristallnatten. En miljard i böter var vad far hade hört.

Jag blir så ledsen så himla ledsen just då det handlar om barn, det är de som är de mest oskyldiga. Vad har de gjort för att bli bestraffade, är det deras fel att de kom till denna värld? Judiska barn får längre inte gå i tyska skolor. Hur kan de hindra barnen från att gå i skolan, hur kan de sätta ett stopp för deras framtid? I och för sig de tänker ju utrota alla judar så det är inte så konstigt att de inte heller tänker på deras framtid, då det i framtiden inte ska finnas några judar alls.

1939

Donald hade hört av sina kompisar att under ett tal i riksdagen hade Hitler hotat med att utrota den judiska rasen i Europa om ett nytt världskrig bröt ut.

Statskassan behöver uppenbarligen mer pengar och detta tar de från de tyska judarnas guld- och silverföremål. De betalar med judarnas pengar för att sedan skapa ett helvete för de med deras pengar. Hur sjukt som helst! 

När jag och Marlene var ute på gården gick Johann Wieghardt förbi, vi började prata om situationen i Tyskland och han sade ’’ Hela Tjeckoslovakien har ockuperats och inte bara Sudettyskland.’’ ’’ Far har rätt, människan är girig, jävla Hitler han slukar åt sig allt och alla.’’  Marlene tog tag i min arm en än gång och vi gick därifrån.

Landet är i krig igen, det blir bara värre och värre för var dag som går, detta krig kommer att kosta landet och många människor en hel del och alla liv som dör, hur ska man betala dem? 

Livet är som havet, ibland kommer vinden och tar över

Catharina Ruge

Jag mår inte bra, inte alls bra just nu. Ingen i familjen mår bra, hur kan man ens må bra när hushållets mor kämpar för att överleva. Både jag, far och mina syskon vet inte vad vi ska ta oss till, vi är helt förvirrade. Det är som om jag är någonstans i tomma intet, jag kan inte förstå vad som har hänt. Detta kan ju inte vara sant, mor, familjens starkaste, hon kan inte bara ligga där i sängen med slutna ögon och aldrig säga ett ord. Far är som ett barn som sitter och gråter i smyg och behöver all uppmärksamhet han kan få, men nekar det.

Donald sitter vid sidan av mor varje morgon och kväll och pratar ut om vad han känner. Han älskar mor så mycket att jag ibland blir osäker på om jag och Marlene älskar mor så mycket. Mors och Donalds relation har alltid varit speciell, den har varit riktigt stark, alltid, alltid har det varit så. Marlene brukar sitta med mig och dela med sig av sina känslor, häromdagen sa hon: ’’ Catarina, vad händer om mor dör´´. Ja, jag blev alldeles stum, sedan såg jag tårar falla ner för Marlenes kinder. Jag satte mig närmare henne och torkade av hennes tårar, medan jag själv började gråta.

Nu är frågan: Vad har hänt med Tyskland under dem senaste åren? Jo, 1923 var Hitler fängslad i Landsberg och hans parti var officiellt förbjudet i Tyskland men redan innan jul 1924 var Hitler ute ur fängelset och februari 1925 blev hans parti åter tillåtet. Detta är ju inte sant, hur kan en sådan omänsklig människa ta sin gamla plats igen och inte bli tillräckligt straffad, jag kan inte förstå mig på detta elände.

Men som tur är har det blivit mycket bättre i Tyskland. Ekonomin har blivit mycket bättre med hjälp av den nya valutan, riksmarken som infördes i augusti 1924, betalningskraven för krigsskulden sänktes, och USA med andra länder gav lån till Tyskland och detta gjorde att Tyskland nu fick det bättre med sin ekonomi. Jag är glad över att vi har fått det bättre med ekonomin, att det är bättre ekonomi i landet leder ju troligen till att vi som är bofasta i landet också får det bättre. Det som är viktigast just nu i min familj är inte vår dåliga ekonomi utan mors hälsa, egentligen allas hälsa men sjukvården är ju tack och lov ändå utan bekostnad. 

Men det hjälper tyvärr inte så mycket, vårt samhälle är inte så utvecklad att den har kommit på ett botemedel för mors sjukdom. Ingen vet ens vad det är för sjukdom som hon bär på, och det värsta av allt är ju att man inte vet hur länge till mor lever, hon kan dö om några år men hon kan också dö idag och nu. Det är egentligen nu som jag mest har vill bli läkare, när jag ser mor ligga där i sängen pumpar mitt hjärta så snabbt att jag tror att den snart ska gå i tusen bitar och det jag blir förbannad och less på är att jag inte kan göra något för att hon ska återhämta sig och för att allt ska bli som vanligt igen.

Häromdagen fick herr Johannes Haffner syn på mig. Han är en nära vän till far som jag tidigare har glömt säga. Han sa såhär till mig ’’ Du Catarina, jag vet att du är en klok tjej och alla som bor här i gatan vet vad du har i hjärtat, alla vet den stora viljan du har om att bli läkare och rädda människors liv. ’’ sa han ’’ Ja, herr Haffner sa jag, det vill jag mer än allt. Men ni vet ju hur det är, jag och mina syskon och far måste jobba och vi måste jobba ännu mer då vår mor ligger i sängen och är svårt sjuk.’’ sa jag. 

Då sa herr Haffner till mig att han vill hjälpa mig, han sa att han känner en lärare som ger kvällslektioner till ungdomar som är i samma situation som mig, ungdomar som verkligen vill studera men som samtidigt måste jobba för att familjen ska kunna försörja sig. Kunde detta vara sant? tänkte jag men det var det. Jag tackade herr Haffner så hemskt mycket och sprang sedan hem och berättade det för familjen och de blev självklart jätteglada, ja inom den stora sorgen gav detta en stor glädje till familjen.

Tråden hade gått upp på mina lagade skor och hålet blev bara större och större så jag var tvungen att gå till skrädderiet och där såg jag fru Gisela, hon höll i en bok och jag försökte tjuvkika lite och se vad den heter, Mein Kampf stod det. Min kamp, det låter spännande tänkte jag. ’’ Hallå där Catarina, du verkar intresserad av Hitlers bok.’’ sa fru Gisela. ’’ Hitlers bok, har den mannen skrivit en egen bok nu också.’’ tänkte jag. Hon räckte fram boken till mig, jag bläddrade snabbt igenom alla sidor och räckte sedan fram boken till henne. Skräddaren herr Herbst så duktig som han är var som vanligt snabb med att fixa mina skor, så jag sprang raka vägen hem. När jag kom hem var jag alldeles andfådd och Marlene frågade mig vad som hade hänt. ’’ Marlene………… den där mannen så kallad Hitler har släppt en helt egen bok!!!’’ Marlene blev alldeles chockad. På den stunden kom Donald och sa ’’Det är ingenting att vara så chockade över, han har också hållit ett tal i München, han är på väg mot makten.’’  Nej tänkte jag, detta kunde inte vara sant, absolut inte! Men tyvärr, det är sant den här mannen är ju inte klok, han är ju otrolig! Han föreslår att tyska judar inte ska få ha kvar sitt medborgarskap, de judar som har flyttat till landet efter 1914 ska sändas ut ur landet, ett förbud mot judisk invandring ska införas och även ett förbud mot att judar äger tidningar och butiker.

Året är 1929, det är ett stort kaos, ett stort elände i hela Tyskland. En ny ekonomisk kris har drabbat landet. Det har skett en ekonomisk krasch i USA som självklart drabbar hela världen. Tyskland kan inte längre ta skulder från USA. Företag och banker gått i konkurs och människorna mår så dåligt att de tar sina liv. För cirka en månad såg jag med egna ögon en man som hoppade från ett hustak och därmed tog livet av sig, jag böjde mig på knä och skrek och grät och bad till Gud att det måste bli ett slut på detta. Kleiensts sockerraffinaderi har börjat avskeda arbetare och det sägs att snart är fyra miljoner människor i Tyskland arbetslösa. Så länge det fortsätter såhär kommer det bara vara konflikter och oro i landet. Varför blir det såhär, varför kan vi inte ha ett Tyskland där alla människor mår bra? Ja, det är nog en bra fråga det.

1930 och Tysklands största industrikoncern har ställt sig bakom nationalsocialisterna och Hitler.  Far berättade att i riksdagsvalet lade 1742 personer här i vår lilla stad Northeim sin röst på partiet. NSDAP har 107 platser i riksdagen och håller på att växa. Övriga partier har tillsammans 470 platser. Det är ju osannolikt att de ens röstar på Hitlers parti och att den dessutom växer och blir större! Jag blir alldeles förbannad såklart, hur i all världen kan folket tillåta detta, ha det kanske med deras svaghet att göra?

Jag vill, jag vill så gärna mer allt göra något åt detta! Jag vill visa folket den rätta vägen och det ska jag, bara några år till så ska det ske en stor förändring i landet!

Som om det inte vore nog med kaoset i Tyskland redan så har vi ju en grupp slagskämpar också som går runt i Northeim i sina bruna skjortor, iförda armbindlar märkta med hakkors. Usch, för att inte tala om deras blickar som de lägger på vissa människor som inte faller de i smaken. Det händer också att de slår ner någon stackars oskyldig person också. Dessa för gäves idioter har också slagit sönder fönster till affärer som ägs av judar.

1931, Mor blir bara sämre och sämre för var dag som går. Jag har en stor klump i halsen när jag nu sitter och skriver det här. Mor hostar fruktansvärt mycket, hennes hand ligger hela tiden på vänstra bröstkorgen. Jag förstår att det gör ont, hon nekar det men alla i familjen förstår det. Det känns som om allt det hemska kommer samtidigt. Jag känner att jag är för ung, alldeles för ung för att klara av allt detta på en och samma gång. Far sade en gång till mig ’’ Catarina, tiden är medicinen över alla sorger, det gäller bara vara stark, vänta och se.’’ Jag, gör som far säger, vad mer kan jag egentligen göra? För övrigt går ja ju nu i skolan på kvällarna och det går alldeles utmärkt. För många som är i min situation skulle skolan troligen gå åt helvetet men så är det inte för mig. Jag vet att mors största dröm alltid har varit att jag och mina syskon ska få en bra utbildning. Jag vill också så fruktansvärt mycket rädda liv! Detta betyder något otroligt mycket för mig.  Jag blir liksom extra motiverad då jag tänker på mor och alla svårt sjuka människor runt omkring i världen. Det är som om jag får en extra kick och tänker bara på att bli klar med min utbildning och så snart som möjligt göra mitt jobb.

Den hemska mannen så kallad Hitler lovar arbete, bröd och välstånd till alla som röstar på hans parti. Det finns också Northeimbor som lockas till Hitlers propaganda och det är inte främst de arbetslösa utan de som har arbete och en inkomst som går med i NSDAP. De är ju så fega att det inte är sant! det gör riktigt ont i hjärtat att se hur nazisterna särbehandlar judarna på det sättet. Man bör nog ha ett hjärta av sten för att kunna förstå dem.

Nu tar vi oss framåt ett år, 1932, jag önskar att jag kunde börja med något positivt om detta år men tyvärr, arbetslösheten har bara förvärrats. Sju åtta miljoner människor är arbetslösa och sjutton miljoner människor lever på understöd, sägs det. Som studerande är jag på gränsen till att förlora hoppet om framtiden, då det fortfarande inte har skett någon förändring i landet. Hitler visar sig lite här och var i landet och påstår att han är landets hjälte, men folket hamnar i gräl och det är bara hat och våld på gatorna. Han ska ju föreställa ledare. Hur kan en hemsk person som skapar sådana eländen och kaos i landet vara ledare?

Detta måste jag skriva om, Riksdagshuset i Berlin har bränts ned! Enligt nazisterna var det en kommunist som skapade branden. En av Hitlers närmaste män har fängslat de främsta ledarna i kommunistpartiet och över 4 000 andra medlemmar i partiet.

Hitler har nästan förintat yttrandefriheten, pressfriheten och organisationsfriheten.

Jag och Marlene har inte tid att gå ut och leka med grannarnas barn längre, dels pga. allt som händer i Tyskland och dels för att mor är sjuk och vi behöver jobba mycket. Vi har liksom ingen fritid. Men vi hade saknat de så mycket så vi gick och kollade hur de mådde och pratade lite med dem. Det bara stack till i hjärtat när jag såg de glädjefyllda barnen med trasiga skor och kläder. ’’Catarina, vad är det som händer på gatorna, är det något farligt.’’ frågade en av flickorna jag höll om henne och svarade, ’’ Du behöver inte vara rädd Maria, det är som en lek, som snart kommer gå över.’’ försökte jag. En lek, tänkte jag men en lek går ju inte ut på att en del ska vara utanför, en lek går ju ut på att alla ska vara med och ha kul.

Nazisterna har genomfört bojkott mot judiska affärer och företag. En nationell kampanj har inletts mot det judiska folket. 

Jag var på Wolfgangs Bageri och skulle köpa lite bröd till frukosten och plötsligt kommer Eva Tannberg springandes mot mig och berättar att SA-män blockerar judiska affärer i hela landet och judestjärnor och kränkande texter om judar målas över dörrar och fönster. Eva var alldeles frustrerad och för den delen jag också, självklart. Jag hade sätt något som var målat på ett fönster men jag tänkte inte så mycket på det faktiskt, men nu förstår jag vad det handlar om och det gör så ont där inne i ens hjärta.

Judar får inte vara statligt anställda längre och de får heller inte vara universitetslärare och advokater.

Donald vet att jag är en person som älskar att läsa böcker. Han satte sig bredvid mig vid min sovplats. Han berättade för mig att det hade bränts ned böcker i hela landet. Jag förstod inte, ’’ Va, vadå bränts ned.’’ sa jag. ’’ Ja syster, nazisterna har uppfordrat till bokbål av böcker skrivna av judar och antinazistiska mål.’’ Jag klev upp ur min lilla “säng” och slog ned handen på skrivbordet. Pappa hörde det hårda slaget mot skrivbordet och försökte få mig att bli lugn igen, själv hade jag inte märkt hur hårt jag hade slagit men det blödde mycket på min lillfinger. Jag frågade far vilka böcker det var och han visste inte namnen på de men han visste en del författare som hade skrivit dem. ’’ Heinrich Mann, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch och Sigmund Freud min dotter, sade far.’’ Marx och Freud var bland mina favoriter. Synd är det, riktigt synd.

Det har öppnats några hemska koncentrationsläger i Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen och Ravensbrück. Lägren är “till” för främst aktiva antinazister, politiska oppositionella och “stadsfiender”. Meningen är att de ska isoleras och ’’ omskolas’’ i lägren. Vadå omskolas? Är det någon som behöver omskolas så är det Hitler! Scheiße, vad jag hatar den mannen alltså!

Tyskland är nu en enpartistat eftersom alla partier har förbjudits förutom NSDAP. Vart är demokratin? Betyder detta att den har försvunnit helt?

Jag som mer än allt brinner för att bli läkare blir ju ändå mest ledsen och arg över den nya lagen om att tvångssterilisera personer med ärftliga sjukdomar. Enligt de okloka forskarna är denna “behandling” att “förbättra” den tyska rasen och spara framtida vårdkostnader. En dag såg jag Samuel Raab ute på gatan och han satt och grät, jag frågade vad det var som hade hänt och han sade till mig ’’ En nära vän till mig är utvecklingsstörd och alla utvecklingsstörda, handikappade och kroniskt sjuka ska steriliseras’’. En stor förbannelse uppstod i mig. Jag svor och skrek och var till gränsen att skrika ’’ JÄVLA HITLER!!!!!’’ men Donald såg mig och la sin hand framför min mun. Ja, vi är ju fega. Varför vågar vi inte stå för det goda som vi bär inom oss, är det fel att vara god? Eller måste vi dölja allt och visa svaghet och visa den onda sidan av oss?

Nu är det också så att tyska judar inte får äga land. Hur sjutton tänker de, eller tänker de ens? Enligt Hitler och hans naziparti ska Tyskland bli ett mycket bättre Tyskland genom att utrota de människor som de anser är “onödiga”. Jag försöker sätta mig in i dessa oskyldiga människors situation och det bara brinner inom mig. Ett konkret exempel är ju det här med att de inte längre får äga mark, vi har en sjuk mor hemma och vi har det dåligt ställt, vår lilla mark som vi odlar på, om den inte skulle finnas skulle vi troligen dö av svält. Att dö av svält är nog bland de värsta sätten att dö på.

Den här mannen som jag mår riktigt illa av bara jag nämner hans namn (Hitler), har infört en annan ny lag, nämligen att det numera är ett brott att vara arbetslös. Denna lag gäller för “vaneförbrytare” dvs. tiggare, hemlösa, alkoholister och arbetslösa. Dessa människor ska nu skickas till koncentrationsläger.

Mitt citat jag alltid har med mig då tålamodet sjunker: ’’ Aldrig ge upp Catarina, sådana som du behövs, ni behövs för att studera och sedan skapa ett fredligare Tyskland!’’

/ Catarina Ruge

Vart är vi på väg? Vad väntar Tyskland härnäst?

Catharina Ruge

1919- 1923

Oh, vilken dag det har varit. Jag och min syster har varit ute på gården hela dagen och hjälpt mor med planteringen. Det är riktigt kallt ute också, vi försökte klä oss så ordentligt som möjligt men vi frös ändå, väldigt mycket faktiskt. Jag var rädd att någon av oss eller allihopa skulle frysa ihjäl. Dagarna är som sagt riktigt tunga för oss men vi har tyvärr inget val. Det som gör mest ont är att se våra föräldrar slita så mycket för oss. Jag önskar att jag kunde göra något åt detta men tyvärr kan jag heller inte göra något mer än att hjälpa och stötta dem. Vi måste på ett eller annat sätt försörja oss.

Versaillesfreden, den är jag ledsen och besviken över. Det skulle inte slutat såhär, Tyskland skulle ta hem segern!  Det är helt ofattbart vad stora summor pengar i skatt Tyskland är skyldig att betala och detta drabbar ju främst som vanligt oss fattiga. Det trycks mer sedlar och pengarnas värde sjunker enormt mycket.

Jag förstår inte att priset på alla varor har gått upp enorma summor och brödet som vi äter till varje måltid och försöker göra oss mätta på har stigit oändligt mycket. Frimärket också, ett frimärke kostar miljontals krononor. Vart är vi på väg, vad väntar Tyskland här näst?  

Far berättade här om dagen att den tyska högern med arméledningen talade om ’’dolkstöten’’ och att denna skulle tilldelats den tyska fronten i ryggen av den politiska vänstern. Då när vi satt vid köksbordet och diskuterade detta sa Donald att den tyska armén egentligen aldrig har besegrats, utan att den istället har ’’knivhuggits” i ryggen av landsförrädare. Detta gjorde mig fundersam, vad menade egentligen min storebror med att vi aldrig har besegrats?

En annan sak som jag är riktigt less över är att alla män som återvänder efter kriget inte får arbete. De har kämpat för vårt land och när de kommer tillbaka är de arbetslösa, hur ska de nu kunna försörja sina familjer? Många kvinnor återvänder till stor del till hemarbete.

Efter allt jag själv uppfattar som tragiskt måste jag få berätta en bra nyhet. Kvinnorna har också fått rösträtt! Ja, det är sant, även vi kvinnor får äntligen tycka till och få fram våra åsikter och tankar. Detta kommer att påverka vårt samhälle väldigt mycket eftersom jag anser att en enda kvinnas chans att påverka kan vara på ett helt annat sätt än en mans påverkan. Jag vill att det ska vara jämställt i vårt land, jag vill att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter. Varje dag, vart som helst, även då jag är ute på gården så funderar jag över hur det skulle vara om jag och mina syskon gick i skolan som alla andra ungdomar. Vet du? Jag skulle göra vad som helst för att få en bra utbildning för att kunna vara med och påverka vår värld på ett gott sätt. Men sådant är livet, det är bara att nöja sig med det man får.

En dag stötte jag på Johannes Haffner som bor på andra sidan gatan och av honom fick jag höra att under denna ekonomiska kris som Tyskland har drabbats av försöker regeringen ändå ständigt att skapa ett välfärdssamhälle genom att bostäder byggs, gratis skola för alla, utökad sjukvård, pension och deltidsarbeten för krigsoffer, lagar om barn/ungdoms rätt till bra uppväxt stiftas, a-kassa planeras och mycket mer. Jag kan bara inte beskriva hur glad jag blev av att höra detta av honom så jag sprang raka vägen hem och berättade det för mor och Marlene. Far och Donald hade redan hört talas om det lite men de tog det inte så seriöst eftersom de inte riktigt trodde på det. Det blir riktigt dyrt för Tyskland efter kriget att utföra sådana ärenden för folket men samtidigt är ju detta något vi alla länge har längtat efter. Jo, visst jag behöver fortfarande jobba tillsammans med mor och Marlene men en stor förbättring har ändå skett.

Frankrike och Belgien har ockuperat Ruhr-området här i Northeim för att tvinga fram pengar av Tyskland eftersom inbetalningarna inte kommer in pga. av den ekonomiska krisen i Tyskland.

Att det är kris i landet drabbar ju självklart alla och även industrier och industriarbetare. Samtidigt som det drabbar oss köpare drabbar det ju också säljare och producerare. De blir arbetslösa då fabrikerna går i konkurs och för att få regeringens uppmärksamhet går de i strejk.

Inte tala om hur människorna mår pga. detta elände. Bara jag ser vårt samhälle på det här sättet blir jag alldeles tårögd. Varför, varför har det blivit såhär?

Våra gator är alldeles förfärliga, högernationalister slås mot socialister och kommunister och ibland görs det även kuppförsök mot delstatsregeringarna.

Att den socialdemokratiska regeringen använder armén och frikårerna för att slå ner kommunisternas uppror splittrar vänstergrupperna.

En dag såg jag Eva Tannberg i Wolgangs bageri och hon berättade för mig att i Italien hade fascisten Benito Mussolini tagit makten. Mussolini ville skapa en ny ideologi som inte hade något med de gamla att göra, hans viktigaste förklaring av fascismen var därför att den var antiliberal, antikonservativ och antikommunistisk. Eva berättade också att Mussolini och andra fascister plockade ut valda delar ur de tre ’’klassiska’’ ideologierna och fick därmed fram en unik kombination.

När Eliyah Grantz såg oss prata om Mussolini och fascismen blev han intresserad och berättade för oss att i Ryssland hade Lenin och kommunisterna tagit makten. Själv är jag absolut inte kommunist och detta gjorde mig en aning besviken ändå. Eliyah berättade att många som har arbete eller förmögenhet i Tyskland upplever kommunisternas tal om social rättvisa och avskaffandet av privat äganderätt som hotfullt.

Dessa år har som sagt varit riktigt hårda och jobbiga för oss, men det är livet, livet som går ut på att födas och sedan kämpa för att kunna överleva. Det mesta som jag kommer ägna mitt liv på just nu är att arbeta på gården med mor och Marlene, det behövs verkligen nu vid kristider.

Vem är Catharina Ruge?

Klockan 20.00 Måndag 3:e januari 1919

Hallo!

Mitt namn är Catharina Ruge. Jag är 17 år gammal och bor med mor, far och mina två syskon, Marlene, 15 och Donald, 19 år. Vi bor i ett litet hus i Northeim. Jag och mina syskon delar ett rum och mor och far ett rum. Vi har ett vardagsrum och ett kök. Mitt emot vårt hus finns det en liten affär där vi handlar mat. Bredvid affären finns Wolfgangs bageri där vi brukar köpa varmt bröd av självaste Wolfgang. Hans bröd är väldigt populär här bland grannarna. Lite längre bort finns ett snickeri och skomakeri.

 

Vi är en familj som alltid håller ihop både på gott och ont, vi hjälper varandra och finns alltid för varandra om något händer. Det är så det ska vara i varje familj, det är det som gör att man blir en familj. Vi har det inte så bra ställt men vi klarar oss. Mor är hemmafru och jordbrukare och min far är soldat. Min storebror jobbar också, hos en smed på gatan där vi bor. Brorsan måste jobba annars klarar vi inte oss. Ingen av oss kan studera tyvärr, vi har inte råd med det. Både jag och mina syskon skulle mest av allt vilja gå i skolan som de rika barnen, men nu måste vi hjälpa till med hushållet. Jag och min syster hjälper mamma. Vi har lite mark där vi odlar frukt och grönt som vi sedan säljer. Min största dröm var att blir läkare. Känslan av att rädda en människas liv skulle vara obeskrivlig för mig. Jag har inte de möjligheterna att bli läkare men drömmen finns alltid i mitt hjärta. Varje natt innan jag går och lägger mig ber jag kvällsbön, jag ber till Gud att vi ska ha det lite bättre ställt och att han ska öppna en dörr för mig och mina syskon så att vi också får möjligheten att studera och få de yrken vi vill. Mor säger att Gud hör min röst och att han inte kommer lämna mina händer tomma, så länge jag ber honom och så länge jag är en bra människa.

För det mesta hjälper jag och min syster mamma med hemmet och planteringen men då vi har tid brukar vi leka med grannarnas barn. Vi båda älskar småbarn, när vi ser de glömmer vi allt som är svårt och jobbigt. Det är som om vi själva också blir barn.

Kriget har varit tungt för oss alla. Jag minns dagarna när mor satt och bad till Gud varje dag, hon var så orolig över att förlora någon i familjen. Det var pappa också men han visade inte det på samma sätt, en dag såg jag honom sittandes under ett träd och grät. Han är en sådan som döljer sina känslor och håller allt inombords. Våra föräldrar var egentligen de som var mest starkast, det enda de tänkte på var att jag och mina syskon skulle ha det så bra som möjligt. Vår storebror Donald tänkte hela tiden på att skydda främst mig och Merlene. Han ansåg att läget var farligast för oss tjejer. Ibland kunde han vara så ledsen och arg och orolig över kriget att detta gjorde honom riktigt aggressiv. Jag själv blev mest påverkad av alla människor som dog, jag önskade att jag kunde göra något för att rädda dem. Mest hemskt var att se barn som hade dött. Ja, nu är kriget i alla fall över men vem kan hämta tillbaka alla människor som har dött, den lilla flickan på andra sidan gatan, hon har ingen kvar, varken sin mamma eller pappa, vad ska hon göra, hur ska hon leva? Tyvärr är det riktigt fruktansvärt.

Jag gillar faktiskt Northeim. Jag är både född och uppvuxen här. Men när jag blir äldre och får egen familj kanske jag flyttar, vi får se.

Jag vet inte hur det ska bli med situationen här i Tyskland efter detta krig. Det är kris i landet och många ställen har förstörts, många människor har dött och situationen är helt enkelt katastrofalt. Soldaterna har bildat olika kamporganisationer och en av de största är Stalhelm. Deras mål är att krossa demokratin och återupprätta kejsaren.

Hoppas du lärde känna mig lite. Nu ska jag gå och lägga mig.
God natt!