Epilog: Theodor Lewald

Jag är en 32 årig person som bor i sydöstra delen av Tyskland. Jag arbetar inom familjekällor. Jag letar t.ex. upp gamla familje saker. Det kan vara allt ifrån en familjemedlem till en ägodel.

Jag har arbetat med det i nästan 8 år nu. Jag arbetar med sådant eftersom jag tycker att det är kul. Det är väl kul att hitta en persons t.ex. bror?

För ett halvt år sedan så började jag leta upp min egen familjs ägo delar. Jag hittade nyligen en dagbok som skrevs utav min gammel farfars bror.  Den beskrev hans tid under andra världskriget. Den har inte ett riktigt slut, det sista han skrev är att han blev inkallad till ett duschrum med massa andra i auswitch.

Det står även att han inte var så involverad i början men blev det mer mot slutet. Han ägde ett bageri med en nära vän som bär namnet Heinrich Wenkel. Bageriet var stort och det gick bäst för dem i stan under krisen. Det var fortfarande inte tillräckligt.

Det man får veta om Theodor är att han var en omtänksam och snäll person. Han ville inte döda eller skada någon. Han ville att allt och alla skulle må bra. Han kunde t.ex. rädda en person och riskera att han själv dör.

Efter allt detta jag läst från hans dagbok och dem massa kommentarerna jag hittad honom så anser jag att han är en man som bör hyllas.

Han förändrade människors syn på livet och stöttade dem till den rätta vägen. Han gav också ut bröd till de som var extremt fattiga. 

Kortfattat – Han var en underbar person. Ett exempel på hur människan egentligen skall vara.

Jag önska att han vore här och kunde berätta lite mer. Jag kan inte berätta mer eftersom massa sidor är försvunna och de som är kvar är otroligt svåra att läsa.

Han dog med stor sannolikhet i duschrummet i Auswitch. Han skall från och med nu kommas ihåg som en viktig och bra person.

Vila i frid Theodor Lewald

Epilog: Dorothea Lackhausen

28 juli 1956 – Sista dagboksinlägget

Det är 14 år sedan jag skrev sist. Jag hittade nämligen min gamla dagbok när jag städade huset här om dagen. Jag har läst igenom allt och jag är så tacksam för att jag har skrivit dagbok. Det är ju väldigt roligt att läsa såhär i efterhand. Men mycket har hänt på dessa år. Min man Johan har hunnit gå bort. Efter hans amputering fick han en infektion som senare urartade sig till en allvarlig blodförgiftning. Jag saknar honom så. Det har gått 2 år sedan. 

En stor händelse i livet som hänt under tiden jag inte skrivit är att jag har hunnit få 3 barn. Så jag är inte ensam. Dom är alla väldigt uppfostrade och duktiga både i skolan och när det kommer till att hjälpa till i hemmet. Det är viktigt att jag får hjälp hemma nu när flyttat från staden ut på landet. Vi bor nämligen i ett stort hus och vi har både hästar, får, kor och hönor. Jag fick råd med detta efter jag sålt skrädderiaffären i staden. Efter Johans bortgång blev det för tungt att ta hand om 4 barn och samtidigt driva en egen affär helt på egen hand. Och så sålde vi ju lägenheten och de pengarna gick då till att köpa våra djur.

Jag hoppas på att det är här jag får dö. Och att mina barn väljer att ha kvar detta hus när jag inte längre finns kvar. Jag tänker även spara denna dagbok till min äldsta dotter. Kanske hon kan ha glädje av att läsa om hur det var under min uppväxt. För nu är det inte så kul att lyssna på mamma som endast pratar om ointressanta saker, tycker hon. Kanske hon också kommer vilja skriva dagbok i framtiden.

Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg

Dorothea Lackhausen

Den 28 Februari 1939

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en hel del grejer sedan sist. Jag har fått ta över affären. Ägarna blev arresterade av polisen för ett tag sedan. Tydligen så får inte judiska personer driva eget nu för tiden. Så nu jobbar jag helt ensam. För mig är det inte samma arbete längre. Det är svårt på det sättet att jag inte har en aning om vad som hände med dem.

Hemma är jag ensam också. Min man Johan kallades in till den Tyska armen i Polen och har varit hemifrån i 4 månader nu. Vi brevväxlar ständigt vilket känns bra. Att upprätthålla vår kontakt är viktig. Så att jag vet att han är okej, att han inte är skadad på något sätt.

I stunder som dessa önskar jag att jag hade haft barn. Att bara slippa vara helt ensam. Folk tycker att det är konstigt att jag inte har några eftersom dem tycker jag börjar bli lite försenat. Det vanligaste brukar vara att ha runt 3-4 stycken i min ålder. Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg. Att jag kanske inte kan bli gravid och att det inte kommer gå bra för mig om jag inte blir det snart.

Min pappa har dött. Han dog härom veckan i influensan. Så jag har tillbringat mycket tid i mina föräldrars hus i staden.

Hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet

Enoch Hoffman

När jag var ute och gick så såg jag en gammal man som tvingades att springa i cirklar och det var några ungdomar som hade tvingat honom. Jag hade blivit less på att se judar behandlat på det sättet, så jag sa emot. Det var då ungarna kallade mig för en jude älskare och sköt både mig och den gamla manen på plats. Trots att jag inte dog direkt som den gamla manen så blev jag väldigt skadad. Det här är kanske den sista dagboken som jag skriver så det enda jag vill säga är innan jag avgår är bli inte frestad tänk på framtiden först, Och hoppas att min familj kan ta sig ur det här helvetet.

Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig

Enoch Hoffman

Hitler är nu presidenten över Tyskland. Jag tror inte att det är nu längre inte möjligt att stoppa honom. Det bli värre och värre för varje dag för judarna, de kan inte ens gå på gatan utan att bli misshandlade eller ut skämda av så kallade poliser. Det här är inte den Tyskland som jag hade tänkt mig. Trots att ja själv var emot Versailles fred avtala så är det här inte värt det. Men Hitlers följare är för dumma för att inse att det här kan skada Tyskland i framtiden, och jag tror faktiskt att de flesta vet det. 

Men det är frestelsen som leder Tyskland åt fel håll.

Är jag så svag?

Enoch Hoffman

12 oktober 1929

Jag blev påhoppad alldeles efter mitt eftermiddagspass idag av ett gäng ynglingar, högst 18 år gamla, som behandlade mig synnerligen hårdhänt. De kallade mig ”Judeälskare”. Jag undrade vad de pratade om. De informerade mig att Herr Sherman, vars butik jag arbetade i var Jude, och eftersom jag jobbade i hans butik var jag de facto en som stödde Judarna och deras konspirationer: ”De har skapat alla våra problem!”, ”Din lilla medlöpare, jag borde banka in din skalle omedelbart!”

Jag kontrollerade mig själv, jag skulle trots allt bli rejält nerbultad av detta fanatiska gäng om jag ens försökte säga emot, så jag berättade att jag faktiskt var emot Versaillesfreden och dess utveckling, vem var inte det, men det fanns ingen bevisning att det hela var en ond komplott av judarna. Jag arbetade också endast hos herr Sherman. Jag var även tvungen att insistera att han alltid är endast lite grann sträng, och att han alltid betalar min lön.

Detta var inte godtagbart nog, utan dessa ungar fortskred med att hoppa på mig, efter en signal från den brunklädde ledare, samtidigt som jag ursinnigt sprattlade som en fisk. Tydligen trodde ett gäng kommunistarbetare att jag var en av dem, för de hoppade in i bråket och det hela eskalerade. I villervallan kunde jag kravla mig ut, och stoppa blödningen i tandköttet, nu med nyvunnet hat för allt som förknippas med Arbetarparti överhuvudtaget.

Dessa ungdomar, är detta det Nationalsocialistiska partiet vilket så många talar gott om här i Northeim? Allt fler låter sig hotas av dem och deras hårdföra metoder.

Jag har inte följt med i inrikespolitiken så nämnvärt, det behövs inte så som Puben ljuder av allt prat hit och dit med Hitler. Jag har märkt att många aldrig pressar vidare sina argument mot Hitler, som om hänvisningarna till ”Mein Kampf” är någon sorts obestridlig sanning. Nationalsocialisterna fortsätter sedan att citera de bästa bitarna ur Hitlers bok tills jag utrymmer lokalen i irritation.

30 januari 1931

Man ser fler och fler ”brunskjortor” i staden nu för tiden. De går hårdare på Kommunisterna också, senast slogs de både gula och blå. Jag hatar att erkänna det, men jag har blivit rädd för att gå ut på kvällarna, dessa personer provocerar med flit folk till bråk.

Fler och fler förlorade jobb. Många blir frustrerade över arbetslösheten, och vissa drivna av den till att gå med i NSDAP. Jag har haft den förmånen att ha kvar mitt jobb, men jag vet ej hur länge detta kan pågå innan även jag förlorar allt.

En kommunistisk arbetslös man i 30 årsåldern vände sig mot mig i puben och undrade om jag ville gå med i partiet. Han såg utmärglad ut. Jag är nog lite rädd att ta ställning, jag vill definitivt inte bli misshandlad av nazisterna, men samtidigt har jag inget till övers med just kommunisterna, det är deras politik jag har svårt för.

Jag har kollat lite i ett upphittat exemplar av ”Mein Kampf” jag hittade på en trottoarkant, förmodligen slängd av någon stackars nyfiken person. Det är verkligen dynga. All detta blatanta hat mot judar, totalt idiotiskt. Ingen verkar tänka efter i nazistleden, eller tycker de verkligen så?

När jag kallade boken för skräp i puben när en gammal man höll på att predika, hoppade genast ett par, tre män upp med knytnävar uppe. Jag satte mig ned.

Är jag så svag?

2 februari 1932

Jag hade ett samtal med herr Sherman igen, som var synnerligen nervös.

Han sa att han absolut vill lämna Tyskland, alla dessa oroligheter och vandalismen i staden är för mycket. Hans fru var däremot stenhård på att flytta, så det slutar med att de stannar kvar i deras lägenhet ovanför butiken. Jag kände mig illa till mods när jag fick reda på ännu mer nyheter om massarbetslöshet, Sherman behöver det här jobbet.

Och jag själv? Jag får vara glad om jag inte blir avskedad innan sommaren, och vad händer sedan?

Vi behöver en förändring

Enoch Hoffman

10 december 1923

Det är en skandal hur Tyska politiker har låtit denna situation skena iväg så totalt som nu, ekonomikrisen har lamslagit Tyskland med hejdlös inflation. Alla talar om NSDAP och Hitlers misslyckade kupp, huruvida det var något planerat ur desperation eller om det helt enkelt var en plan att ta över Tyskland politik.

Vilket som, måste det sägas, behöver vi en ledare som tar oss ur denna djävulska inflation, och inte några mesproppar i Riksdagen som käbblar om vad som ska betalas och var. Om inte våra ”ärade” politiker löser problemet kommer det garanterat att dyka upp fler uppstickare som Hitler och hans anhang, inte minst bland Kommunistpartierna.

15 november 1923

Nyss pratade jag med min arbetsgivare herr Sherman om situationen, som oroade sig om de ökande priserna på kålhuvuden. Han har sålt väldigt lite den senaste månaden, och de ökande priserna i allt möjligt gör att han tyvärr måste sänka min lön. Jag som knappt tar mig fram på det jag har! Och han sitter och tänker på kålhuvuden… Vi behöver en förändring.

Jag sa till Sherman att NSDAPs kupp i München visade exakt var Hitler står, han är en man som kan ge Tyskland en förändring! Sherman stirrade, och sade sedan något i stil med att de var våldsförande praktidioter, som inte skulle kunna leda sig själva genom sina egna byxor.

Där har man en som vet vad han tycker. Jag tycker detta Arbetarparti låter tämligen lockande själv. Huruvida de kan ändra något återstår att se.

Det känns som om allting snart ska ta slut

Klaus Kreidl

Det känns som om allt det goda och njutbara i livet har tagit slut. Northeim är inte längre samma stad som den tidigare varit, det känns som om alla har förändrats och blivit nazister. Alla mina nära och kära är nu borta, de har följt med den gigantiska nazistiska folkmassan.

Polen har precis blivit invarderat av Tyskarna. Storbritannien och Frankrike har förklarat krig mot Tyskland men ändå så gör de inget för att hjälpa polackerna. Den nazistiska ideologin har vuxit i många andra länder och respekten för Hitlers makt har ökat. Detta är en av faktorerna till varför jag tror att Storbritannien och Frankrike inte gör något för att hjälpa till, de är rädda helt enkelt. Tyskarna stormade in i Polen med sina stridsvagnar, de hade tillräckligt många för att komma in i landet och efter en kort tid var de redan inne. Som om detta inte räckte så blev Polen också attackerat av Ryssland och deras diktator "Stalin". Tyskland och Ryssland hade alltså gjort en pakt ihop om att ta över Polen tillsammans. Det de berättade för folket var att de ville utveckla världen på ett bra sätt, något som såg förfärligt ut i mina ögon.

Kriget pågick inte så länge, bara i några veckor men konsekvenserna efter detta anfall var det som drabbade Polen värst. Många polacker blev dräpta på plats och de som hade tur blev "bara" skickade till koncentrationsläger där de fick tillbringa hela sitt liv i smärta och hunger. Vissa polska barn blev kidnappade och fördes ut ur landet, bort från sina föräldrar. De polska judarna var de som hade det värst. Om de inte dödades eller blev tagna till koncentrationsläger levde de i ghetton. Ghettot var ett begränsat område, omringat av tyska soldater. Det var som vilket ställe som helst men just i ghettot bodde bara judar. Det var ett väldigt smutsigt ställe och lagarna där var mycket mer strikta! ALLA judar som var 10 år eller äldre var tvungna att ha en gul davidsstjärna på sitt klädesplagg. Det vanligaste sättet att döda massvis polacker var genom att gasa ihjäl de med en gas som kallas "cyklon b", men det var inte bara polacker, det var mest judar, utvecklingsstörda och handikappade människor man ville få åt, något som bara Tyskland INTE kunde komma undan med. Polen är nu längre ingen självständig stat då den utplånats av Sovjetunionen och Tyskland.

Förra månaden ockuperade Tyskland Norge och Danmark. Det gick rätt så snabbt och det såg inte så svårt ut för Hitler, kanske för att Sverige godkände trupperna att gå genom deras land vilket gjorde det enklare för de att komma fram. Dessutom så är både Norge och Danmark rätt så små länder vars försvarskraft inte är så stark jämfört med Tysklands. Nu i Maj valde Tyskland att attackera de gamla fienderna från första världskriget, Frankrike. Hitler har nu längre ingen kontroll över vad han håller på med, hans makt gör bara så att han vill ha ännu mer av den. Hans folk håller nu på att bygga fler och fler koncentrationsläger för den opassande rasen, det är nu alla verkligen inser att han tar allting på dödligt allvar.

Det är nu redan september och Tyskland har redan misslyckats lite med sina attacker. Förra månaden planerade Tyskland att förstöra mycket för storbritannien men istället så var det Tyskland som råkade illa ut, massvis med tyskar blev dödade, tillsammans med deras plan och vapen. Det började med att tyskarna i sina bombplan flög in över Storbritanniens mark för att förstöra deras industrier och mycket mer. Dessvärre så blev som sagt tyskarnas plan nerskjutna, attacken hade misslyckats. När en viss tid hade passerat började fler tyska soldater att bomba Englands storstäder, England var bara tvunget att förstöras i Hitlers ögon.

Flera länder ansluter sig till kriget och själva kriget pågår nu inte bara i Europa utan i andra delar av världen också. Den amerikanska flottbasen Pearl Harbor attackerades av Japan (den 7e december 1941). Just att Japan hade folk som offrade sitt egna liv (kamikazes) för sitt egna land gjorde så att flottan gick ner på några minuter då de självmordsbombade sig själva in i flotten med flygplan som förstörde gigantiska delar av basen. Det var nu bara en tidsfråga innan USA skulle ansluta sig till kriget, men vilka länder skulle de samarbeta med?

Hitler tog över mer och mer länder, hans namn blev mer fruktat och tillslut så kom attacken som många hade misstänkt. De Tyska soldaterna rusade in genom den Ryska gränsen med ett mål om att ta över och besegra Sovjetunionen. Det var nu november 1942 och Hitler trodde att Sovjetunionen inte längre stod på sina fötter, att de hade gett upp. Men så var det absolut inte. De sovjetska soldaterna började strida mot Tysklands armé, det var början på en strid som skulle vara i några månader, månader av blod och ånger. Under den här tiden dog ungefär 200 000 tyska soldater och nästan hälften av de hamnade i fångenskap av det sovjetiska folket, det var dags för Hitler att tänka om.

Under den senaste tiden har bara katastrofala saker hänt mig, världen håller på att kapitulera och inget står i sin balans. Utan mina nära och kära är livet betydligt svårare. Vart man än går så ser man rubrikerna svämma över folket, den här gången handlade det om slaget i Normandie. Det var Tyskarna,  engelsmännen och amerikanarna som deltog i det brutala slaget. Jag kan fortfarande inte förstå att Tyskland har råd för att kriga såhär, snart kommer vi ju förlora vår ekonomi om vi fortsätter bygga olika stridsvagnar.

Det är nu året 1945 och det känns som om allting snart ska ta slut. Tyskland har det väldigt svårt att hantera kriget, både amerikanare och engelsmän trängde sig in i landet och samtidigt som detta pågick kom också sovjeterna in österifrån. Jag var säker på att Hitler inte hade någon aning om vad han höll på med, han hade ju inga planer alls! Massvis med onödiga dödsfall inträffade dagligen. Det sista jag hörde om Hitler var att han hade gift sig med sin älskade Eva Braun, sedan försvann de spårlöst. Min bild över världen har förändrats enormt, det känns som om allting ska ta slut nu när Hitler och Eva är borta, nu när de båda är döda.

Det har gått en viss tid sen kriget slutade. Allting har förändrats enormt nu när inte Hitler är med oss. Visst har vi fortfarande konsekvenser att ta hand om men allting håller på att lösa sig. Min dröm har gått i uppfyllelse och det känns verkligen som om man kan börja om på nytt och glömma allt som har hänt, jag kommer dock aldrig få tillbaks mina gamla vänner och en del av min familj, jag vet inte ens vad som har hänt med de, om de är döda eller vid liv.

Epilog: Maria Bruyker

Jag har fått äran att intervjua min faster, Maria Bruyker, om hennes kommande bok som utspelar sig under andra världskriget och är baserad på hennes liv. Den är kritikerrosad, mycket efterlängtad och förväntas sälja lika bra som hennes andra böcker, om inte bättre. - Jag har fått privilegiet att läsa några sidor i boken som du har skrivit och de sidorna var skrivna i dagboksform. Många har spekulerat om att det är faktiskt är en dagbok, är den det? Om så är fallet; är det din egen dagbok och varför har du valt att publicera den?- Ja, det är faktiskt en dagbok som jag började skriva i när jag flyttade från Hannover och slutade när kriget var över. Jag vill att folk ska få så mycket insikt och förståelse om krig, dess konsekvenser och om hur människorna levde under kriget så att det bryter ut fler. Dessutom vill jag att folk ska veta hur Hitler kom till makten så att de inte blir hjärntvättade av sina ledare och följer dem utan att ifrågasätta, som en del av det tyska folket gjorde. Jag har valt att redigera några grejer eftersom de är alldeles för personliga eller detaljerade för allmänheten att läsa. Om jag publicerade det jag valt ta bort skulle vissa, som det handlade om, kanske hamna i klistret och det vill jag ju inte! 

- Hur kom nazisterna till makten?

- Efter första världskriget slut var Tyskland tvungen att ge upp och de var tvunga att skriva på Versaillefördraget där det fanns krav som segrarländerna hade ställt för att kriget skulle upphöra. Dessa krav var utan tvekan till för att försvaga Tyskland och generalerna för den tyska armén rådde våra politker att skriva på och de gjorde det. Generalerna var också de som började sprida att Tyskland skulle ha vunnit kriget men att man blivit stabbade i ryggen av de politiker som skrev på Versaillefreden. Nåja, Tyskland fick ge bort land som de ockuperat under kriget och en del som de erövrat några år innan kriget. Det var inga problem förutom att stoltheten sårades men det stora boven här var skadeståndet. Det var en orimligt hög summa som skulle betalas och det gjorde att folket fick leva i en oerhörd fattigdom men snart kunde inte Tyskland betala allt men tyskarna gjorde inte det och då marscherade franska soldater in i Ruhr, ett område med många stålverk och kolgruvor, och krävde pengar. De tog i princip alla pengar de såg och när de tog slut, tog de ut vinsten som industri-grejen fick. I ett försök att stoppa dem, uppmanade politikerna lokalbefolkningen att passivt demonstrera genom att inte arbeta så då fick soldaterna inget. Men för att få demonstranterna att fortsätta demonstrera var politikerna tvungna att betala dem, de tryckte upp ofantligt många nya, större sedlar så till slut förlorade pengarna sina värden och det ledde till inflation och det fortsatte, vilket ledde till hyperinflation. Folk som hade pengar kunde inte köpa mat eftersom värdet på pengarna sjönk för varje dag, folk förlorade jobben, vilket ledde till svält. Men då kom Hitler och co.(nazisterna) och utlovade jobb för alla och att Tysklands storhet skulle återuppstå genom det tredje riket. Folket stödde ju honom då han var en bra talare och att Joseph Goebbels anordnade stora grejer under valkampanjen som liknade konserter och om inte Hitler övertygade alla, så övertygade alla varandra. Dessutom var de som inte stödde honom i princip tvungna att göra det eftersom alla andra var det och man ville liksom inte bli påhoppad av galna nazister för att man inte var med. Andra såg möjlighet att få jobb och brydde sig bara om det. De ville även få tillbaka typ ära som de förlorat efter första världskriget.

- Hur påverkades du och din omgivning när nazisterna kom till makten?

- Nazisterna förstörde mitt liv. Jag har fått se grejer som jag aldrig kommer att glömma; lemlästade ben och armar, inälvor bredvid en död soldat, personer som såg ut som skelett p.g.a svält, judarnas sorgna ögon och en död nazist som brändes på bål... Jag var alltid så rädd, så, så rädd för att bli arresterad för det jag "gjort" och tänkte. Dessutom fick jag ingen chans att förverkliga mina drömmar i mer än trettio år, jag fick vara sjuksköterska före, under och efter kriget, i några år men sedan satte jag mig ner och skrev. Ah, just det, min kusin konverterade till nazist eftersom det fanns ett par bröder i Northeim som han verkligen avgudade, han gjorde precis allt de gjorde. Några år efter att nazisterna varit vid makten hade han arbetat sig upp och blivit en tvättäkta nazist, han hade fått jobb i underrättelsetjänsten för Gestapo, blev befordrad och fick åka utomlands för att arbeta där. Har aldrig hört av honom igen, vet inte om han är död eller fortfarande lever. Ursula, min moster är död och hennes sista ord var att hon förlåter hennes son, så om du fortfarande lever så ska du veta att din mor har förlåtit dig för det du gjort. Min vän som var jude försökte rymma men han blev gasad i Auschwitz.

- Ok, måste dra snart  *gäsp* berätta varför det slutade som det gjorde.

- De allierade kom helt oväntat på en plats där tyskarna inte väntat sig och de kom med över två miljoner soldater och ett mycket stort arsenal. De vann stor mark hela tiden och kom djupare in i Tyskland varje dag. Samtidigt kom Sovjet från andra sidan Europa och marscherade mot Tyskland. Hitler blev rädd och började kalla in sextonåringar i kriget och tog sedan stridsvagnar för att möta fienderna men de var bättre utrustade och vann självklart kriget. Då fick Hitler höra grejer om det och tog självmord med sin nyblivna fru, Eva, det gjorde så att folket gav upp och då slutade kriget i väster.

- Så där, nu springer jag bort och lycka till med boken :)

Epilog: Trina Thielenhemme

Mitt namn är Dan Thielenhemme och jag har släktforskat sedan min far dog för tre år sedan och jag började studera historia. Jag är från Wales, men min far var tysk och ingen i min familj visste särskilt mycket om hans ursprung. Jag har sökt i Tysklands folkbokföring och jag har rest runt i Northeim och Berlin och pratat med olika släktingar. Många av mina släktingar berättade besviket att deras förfäder verkade stå på nazisternas sida, kanske var det därför min far inte talade om sitt ursprung. Innan andra världskriget var många stolta över att vara tyskar, men nuförtiden känner sig många tyskar sig skyldiga över förintelsen. Dock var det obligatoriskt att vara med i NSDAP så det går inte att säga säkert om mina förfäder trodde på den nazistiska ideologin eller inte.

De flesta av släktingarna härstammade från Northeim, en liten stad nära Hannover. En av släktingarna var lärare och han och hans fru var en av dem som gick med i NSDAP tidigt, när det inte var obligatoriskt. Dock hade de en dotter, Trina Thielenhemme. Jag fick reda på att hon hade bott i en liten lägenhet nära utkanten av staden, och det var också där hon hade hittats mördad 1944, strax efter att hennes far hade dött av bombningarna i Hannover.

Jag tyckte att Trina verkade vara en av de intressanta släktingarna, så jag ringde på utanför lägenheten som hon hade bott i. En gammal dam öppnade dörren och när vi talade så berättade hon att hon hade hittat en dagbok under en golvplanka i lägenheten. Jag fick se på dagboken, men eftersom den var skriven med en gammeldags skrivstil och min tyska var dålig så fick den gamla damen översätta den åt mig.

Trina började skriva i dagboken när hon var 16 år gammal, och hon skrev ca 1-3 gånger per år fram tills hon dog. I början så verkade hon vara en helt vanlig tonåring som klagade på sina föräldrar, var intresserad av musik, ointresserad av politik och hade många vänner. Hennes äldre bror dog i första världskriget och hon ville bli en läkare precis som han hade tänkt bli, men istället så blev hon en sjuksköterska.

Första världskriget ledde till många problem i Tyskland, på grund av fredsavtalen. Det uppstod inflationer, det var hög arbetslöshet och många, även Trina, hade problem med ekonomin. Sedan kom Hitler med nazismen, han lovade arbete och att Tyskland skulle bli starkt igen. Detta skulle lösas på olika sätt, framför allt genom att förinta judar och kommunister. Befolkningen var desperat. Fler och fler tyskar anslöt sig till NSDAP. Många anslöt sig bara för att deras vänner och familj gjorde det, troligen var de rädda. Trina trodde inte på den nazistiska ideologin, och undvek därför sina vänner och sin familj eftersom de trodde på den. Hon försökte konvertera sig själv till nazismen genom att läsa Mein Kampf, men det gjorde bara saken värre. Hon var en av de få personerna som förstod hur ologisk nazismen var, många tänkte inte på det utan blev påverkade av Hitlers tal och hans självsäkerhet.

Trina höll för det mesta sina känslor inom sig, men hon råkade en dag försäga sig om sina åsikter, dock hade hon tur och kvinnan som hörde, Eva Tannberg, var också emot nazismen. Trina hade även en kollega, Maria Bruyker, som hon misstänkte var på samma sida.

Trina och Maria blev flera gånger tvungna att åka ut i krig och hjälpa de tyska soldaterna. De var i Polen en kort tid under 1939, och sedan i Frankrike 1940. Trina var en hjälpsam person, hon hjälpte till exempel en familj som gömde sig från Gestapo i hennes källare. Hon ville gärna göra något slags motstånd mot nazisterna så därför arbetade hon lite som hon ville och hjälpte ibland soldater på motståndarnas sida. En dag struntade hon i att ta hand om en man som var högt befäl på ett koncentrationsläger, denna handling ledde till att mannen dog.

Nazismen och kriget förändrade många människor. Jag tror att många mådde dåligt efter kriget, efter att de förlorat familjemedlemmar och arbete. Många var besvikna eftersom de förlorat kriget. De såg nazismen som en räddning, deras nya mening med livet och de gjorde vad som helst för NSDAP. De kunde till och med anmäla sina familjemedlemmar till Gestapo. Goda människor blev onda som torterade eller dödade andra. Vänner kunde bli till fiender, bara för att en av dem var jude. Vissa människor var emot nazismen och gömde sig från världen för att de inte kunde lita på någon längre. Trina var en väldigt god människa, men när hon såg hur kriget förändrade människor, och hur det förändrade henne själv, så fylldes hon med hat och sorg.

Ingen vet vem som mördade Trina. Troligen så var det personen som hotade henne genom att lämna en lapp till henne om att hon måste lämna Northeim. Kanske hade personen hört hennes konversation med Eva Tannberg, eller så var det hennes förre detta vän som var bror till befälet som hon lät dö.
Trina mindes mellankrigstiden, och hon ville inte att hennes land skulle gå igenom dessa svåra saker igen, men hon ville verkligen inte att Tyskland skulle vinna kriget, eftersom hon visste att världen inte skulle bli en trevlig plats att leva på då. Trina blev alltså mestadels lättad när det började gå utför för Tyskland i kriget. Det gick inte bra för Italien och Japan, och Tyskland fick ännu en gång alla länder emot sig, och även USA, som var en väldigt mäktig fiende. Alla förstod att kriget snart var över. Dock önskar jag att Trina hade fått leva lite längre och fått uppleva freden.

Epilog: Hazel Bader

Kära dagbok, nu är det inte Hazel som skriver utan hennes syster

Heidi. Det är med sorg om jag skriver det här. Hazel tog livet av sig. Hon kunde inte stå utlängre. Sorgen efter våran mors bort gång och allt drama runt kriget tog kål på henne långsamt. Jag trodde verkligen att hon skulle klara sig. Att hon var stark nog. Jag har anklagat mig själv för hennes självmord. Jag flyttade och det bidrog nog väldigt mycket till att hon tog livet av sig. Jag var borta i ungefär en månad innan jag kom och hälsade på Hazel. Hon mådde så dåligt då, hon bad mig om en sak, att göra en interjuv med henne om allt som hänt. Så jag gjorde det.

- Hej Hazel, du är nu 41 år gammal och har gått igenom väldigt mycket under en väldigt lång tid. Har du lust att berätta lite om hur du tror att nazisterna kunde få makten i Tyskland?

- Nazsiterna hade väldigt lätt att övertyga folk, så fort en var övertygad så hade dom satt i gång ett mönster. Bara dom fick en påverkad så berättade ju genast den för sina vänner och familj vilket gjorde att väldigt många under en snabb tid blev fast under nazisternas klor. Precis som jag. Jag fastande där, och det tog många år tills jag insåg att Hitler gjorde fel och att han bara lurat oss. Idag ångrar jag att jag betet mig som jag gjort och varit hatisk mot många människor. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för hur jag har tänkt om människors värde. Jag blev som manipluerad av Hitlers tal. Det blev många andra också. Hitler var bra på att övertala folk om att det han sa var rätt. Sen var ju Tyskland väldigt svagt efter första världskriget och Hitler lovade oss att vi skulle bli ett starkt och mäktigt land igen. Folk var desperata så det var inte så mycket att tänka över.

- Hazel du har nu nämnt Nazisterna många gånger hur påverkade nazismen och hitler invånarna i Tyskland och vårat samhälle?

- Nazisterna skapade kaos. Folk flydde, speciellt judarna. Dom gömde sig som små kaniner som blir jagade av rovdjur. Dom som stod på Nazisternas sida blev väldigt våldsamma och hatiska. Många var deprimerade pga hur allt stog till och många förlorade sina nära och kära i sjukdommar och krig. Det var en mörk period för dom flesta. Förutom för nazisterna som verkade ha en väldigt rolig tid med att springa runt och leta efter judar, som en katt som jagar möss. Det var en rolig syn till en början tyckte jag, men det blev bara värre och värre. Eftersom att nazisterna tvingade folk att välja sida så var det inte många som vågade säga emot och gick därför över på nazisternas sida motvilligt.

- Jag var ju själv med om allt du var med om men hur tror du att kriget kunde bryta ut?

- Jag tror att det kunde bryta ut eftersom att Hitler var väldigt hämdlysten och ville hämnas och göra Tyskland till ett stort och mäktigt land igen. Och när Hitler väl kom till makten så visste han inte hur han skulle kontrollera den. Vilket ledde till att han inte hade någon kontroll och då spårade det ur som det gjorde. Det ledde till att alla länder vände sig emot Tyskland igen. När Tyskland hade i stort sätt alla länder emot sig så blev vi svaga igen. Så det blev bara som en ond cirkel. Jag tror att det här kommer att påverka dom tyskar som kommer att leva efter det här kaoset.

　

- Jag förstår vad du menar. Men det är intressant att höra din åsikt Hazel. Det finns alltid flera delar av en historia. Och nu har vi fått höra din.

Jag och Hazel hade inte så bra kontakt efter det här, jag hade mitt liv och mina problem. En månad efter jag träffat henne sist så fick jag ett brev från Hazel granne och det stod:

”Hej Heidi,

Det är med sorg som jag skriver det här, men som du vet så har Hazel mått väldigt dåligt den senaste tiden och till slut orkade inte hon mer. Jag hade inte sett henne på länge så jag bestämde mig för att hälsa på henne och kolla så att allt var bra med henne. Men det var ingen som öppnade så jag gick bort till våran fastighetsskötare och fick nyckel in till eran gamla lägenhet. När jag öppnade dörren så blev jag chockad. Jag vet inte hur jag ska berätta det här, men det är väl lättast att bara säga som det där. Hazel hade hängt sig själv mitt i hallen. Jag är så hemskt ledsen över det här, att jag berättar det såhär. Ville säga det öga mot öga men eftersom att du flyttat så kan jag inte det.

Heidi, jag vill att du ska veta att Hazel älskade dig så mycket. Hon kämpade, men hon orkade inte mer, jag kunde höra henne skrika att hon saknade dig och eran mor. Ibland vaknade jag av att hon skrek av mardrömmar. Jag önskar verkligen att hon var här igen. Jag saknar henne, men inte alls lika mycket som du kommer göra när du läser det här.

Jag är ledsen. Du är alltid välkommen hem till mig.

Herr Zweidorff ”

Jag grät hela tiden när jag läste brevet, min älskade syster. Hon ville alltid väl om alla andra och satte sig alltid i andra hand och jag tror att det var det som fick henne att lämna oss att hon inte hade tagit itu med sina problem när de kom istället för att låsa in de. Då blri det bara värre. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka henne och min mor. Men tyvärr så går det inte..

Det ända jag kan göra nu är att bearbeta min sorg. Och alltid komma ihåg att minnen vi haft tillsammans.

Jag kommer alltid att älska dig ändå syster!

Ha det bra i himlen nu, och hälsa mamma.

Heidi Bader

Epilog: Klaus Kreidl

Under andra världskriget så var Klaus Kreidl som vilken annan person som helst. Han hade absolut inte en fenomenal relation med det tyska rikets folk vilket ledde till att han var tvungen och vara försiktig. Efter en viss tid så märkte han att det inte bara var han som tyckte/var sådan, i själva verket så tänkte många människor nästan likadant som honom, att för många följde den massiva folkströmmen och tillslut gick in i "nazist fällan" där de blev fångade. Nazisterna hade redan sin lilla finurliga plan där de visste exakt vad de skulle göra för att sätta igång sitt rike. Genom att satsa på de som inte visste vilket parti de skulle välja och extremisterna fick de över mer och mer folk till sitt parti. År 1933 när NSDAP tog över makten framstod det som ett gudalikt parti där inget kunde gå fel med en lovande stadigt växande ekonomi och helt problemfritt i huvud taget. Men som vanligt så var detta bara massa trams som skulle hjärntvätta folket, men det visste ju inte människorna, så de tog den enklaste utvägen och gick med i partiet utan någon aning om vad som väntade de. Folket hade blivit övertygat av nazisternas högerextremistiska tankar och hitler hade gett de hopp, hopp om ett tredje rike, ett hopp som egentligen aldrig fanns.

Det var inte bara nazisternas plan som fick detta att fungera. Det var Tysklands stora behov av ekonomi överlag samt växande industrialiseringar och det var ju precis det här som NSDAP hade lovat! Detta gjorde så att folket inte riktig letade efter de negativa faktorerna, de ville bara att allting skulle bli bättre och att en ny gyllene tid skulle komma för Tyskland. Det var just här Klaus Kreidl gav upp. Han gick med i partiet som många andra för att få ett bättre liv och för att ständigt inte behöva oroa sig om att gå i konkurs, utan pengar fanns det liksom inget att göra. Människorna hade fått nog av de dristiga tiderna och de ville ha förändringar, mycket snabba förändringar och Klaus Kreidl ansåg att detta var en av de viktigaste bakåtliggande faktorerna till varför det blev som det blev. Alla partierna förändrade landet så långsamt, det vill säga, sakta men säkert men just NSDAP ville förändra landet hastigt och konstant vilket många personer tyckte var bra eftersom att de inte orkade vänta för det "perfekta livet". Det var heller inte så svårt att värva anhängare bland de unga. Den outbildade ungdomen formades dessvärre efter Nazisternas tankar och fick lära sig om den "Ultimata ideologin" som handlade om att det bara fanns en sann väg att ta i livet, att bli nazist och Klaus var en av de.
Om ni frågar Klaus Kreidl så ansåg han att det andra världskriget var oundvikligt med Hitler som ledare. Han hade skapat så mycket hat mot andra länder när han började bryta mot fredsavtalets regler som gällde för det tidigare kriget. Det var ett Tyskland som bara för ca 15 år sedan hade förlorat första världskriget. Många tyskar var upprörda för den sakens skull. De hade tillbringar flera år i krig bara för att sen inte vinna någonting alls på det, Tyskland förlorade bara land. I det fredsavtal som skrevs under när första världskriget tog slut så stod det att Tyskland bara fick ha 100 000 man rustade för krig, och de fick inte ha några man i Rhenlandet, en plats som låg på gränsen till Tyskland.

Redan bara ett par år efter att Hitler tagit makten så började han bryta mot fredsavtalets regler. Han lät alla pengar gå till upprustning av krigsmakten, och 1936 så tågade han in i Rhenlandet. Även fast han gjorde detta så mötte han inget som helst motstånd från stormakterna eller från FN. Det var kanske här människorna märkte att han ville ha mer än bara ett rikt Tyskland men samtidigt så märkte de att han var ganska mäktig pga av ingen stoppade honom, det var i alla fall det Klaus tänkte då han märkte att Hitler väjde på reglerna. I mars 1938 så tågade han in i Österrike, fortfarande utan att möta något som helst motstånd från de andra länderna. Och i september 1938 så kunde han också gå in i Tjeckoslovakien utan några problem alls, efter att ha rådgivit med de andra stormakterna. Han lovade dem att han inte skulle ta mer än den västra delen av Tjeckoslovakien. Men i mars 1939 så tog han även resten av landet. Nu började Hitler rikta siktet mot Polen. Polackerna gick inte med på detta, och därför så hotade Hitler med krig, ett krig som sedan skulle kallas för andra världskriget eftersom att stormakterna inte kunde sitta och titta på längre, de förklarade att Polen skulle få hjälp vid ett angrepp, hjälp av andra länder. Klaus Kreidl som vid denna tid inte var särskilt utbildad blev tvungen att gå med i armén. Det var vid denna tidpunkt Klaus ångrade att han aldrig hade utbildat sig, de utbildade ansågs viktigare och fördes därför inte in i kriget, de fick tillverka saker och stanna i landet. Efter bara 14 dagar i armén var Klaus enligt Nazisterna redo för sin första strid. Det gick snabbt och när han minst anade det stod han där mitt i fältet och skjöt ner människor han inte ens kände, personer som han absolut inte hade något emot. Striden varade inte särskilt länge den här gången, efter ca 2 och en halv timme slutade alla skjuta och tusentals kroppar låg i leran, Tyskland hade vunnit, igen. Nu var det dags för Klaus att samla upp kropparna i en hög. Han kollade alltid i deras fickor innan han la de i högen. Han letade efter pengar och andra saker han kunde bevara men han hittade också saker som han inte ville hitta, bilder på de dödas barn, familjer i huvud taget. Han böjde sig ner för att ta upp kroppen och hörde plötsligt ett skarpt ljud. Han försökte kolla bak men ramlade genast ner på marken, Klaus hade blivit skjuten. Soldaten kom fram till Klaus och sa något som inte han förstod sedan skjöt han honom i huvudet tre gånger, andra världskriget var slut för Klaus del.

Tyskland fortsatte kriga på flera fronter men tillslut kom tiden då de var tvungna att backa, de höll långsamt på att förlora. Alla länder som var emot Tyskland lade för stor press på landet och när man minst anade det var Tyskland helt omringat, som sylten i en munk. Hitler visste nu att han hade förlorat och han ville inte att motståndarna skulle få äran att döda honom så han begick självmord. Tysklands hopp om ett tredje rike dog med honom. Hoppet som Hitler hade byggt upp hos tyskarna, hoppet som fick människor att dyrka honom var nu nerbränt som Hitler han själv.

Många vet inte ens att Klaus dog och det kan bero på att han inte skilde sig så mycket ifrån de andra soldaterna som dog. Men skillnaden mellan Klaus och andras död var att jag ändå tror att han dog lycklig, han ville bara bort från kriget och om han skulle ha överlevt tillsammans med kriget skulle han ändå ta sitt liv efter ett tag, det var bara för mycket för honom. Klaus som älskade sitt land men inte det de höll på med dog helt enkelt med hoppet om ett bättre Tyskland i behåll. Att han trodde på gud gjorde det bara enklare för honom att dö och återförenas med det han älskade mest, skaparn, gud.

Epilog: Thomas Carstens

NU sitter jag här 30 år efter andra världskriget började, kom ihåg den som om det var igår. Fick ett mail av ett tv bolag som ville komma och intervjuva mig om det jag var med om i andra världskriget. Det kommer sändas som en dokumäntär. Igentligen ville jag inte ställa upp för skäms över att jag har varit nazist, kan inte fatta att jag tänkter så, men det var inte mitt fel Hitler manipulerade oss han lurade unte bara mig utan hela landet och folket, han var en hemsk människa. Jag hade blivit följd till ett rum på ett hotell i stan flyttade till Berlin, vill inte flytta från tyskland har för mycket histora kvar här dålig men ändå bra, och vill inte lämmna kvar en massa minnen. Så nu bor jag i berlin med min fru och mina två barn. Och hoppas att mina barn inte kommer få gå igenom det som jag har gjort, vaknar fortfarande kallsvettig vissa nätter från mardrömmer av andra världskriget.
Dörren öppnades och in kom, en ung tjej och ett kamerateam, dom kom fram och hälsade på mig, kände mig genast obekväm med kameran, hon såg det på mig och sa att man snabbt vänjer sig. Helena hette hon, vi pratade inte så mycket utan satte igång interjuven direkt.
- Så Tomas carstens, du var en av dom överlede andra världskriget berätta om hur det var att leva på den tiden?

-Det var en jätte jobbig tid inte ens ord kan beskriva hur det var. Men jag var en av dom som blev manipulerad av hitler och hans propaganda, skäms över det nu men jag var rädd och vilsen, och visste inte vad jag skulle göra, men drog mig ut när jag märkte att han hade blivit maktgalen tror jag förstod det när jag fick höra hur många oskyldiga människor, hitler redan då hade dödat. Och jag märkte att Hitler hade förlorat en massa krig men inte gav upp, han var så himla envis, en vidrig person så att säga. Jag var redan fattig då, fattar inte hur vissa judar kunde överleva, det var jätte svårt att få tag i mat vissa dagar, men hade en liten stuga i northeim en liten tysk by, där jag bodde med min mor, men tyckte vi ändå hade bra i jämförelse till andra vissa sov utomhus mitt i vintern, och den ändå dom hade var kanske bara en skorta om ens det. Det var hemskt att vittna.

-Förstår det, det måste ha varit hemskt men varför tror du Hitler fick  en sån makt över Tyskland och övriga världen?

-För att vi inte hade någon anning om vad som skulle hända, han lät så himla trovärdig, han sa att han skulle få tillbacks Tyskland, och vem vill inte göra sitt land starkare så att säga, och folk ville ha något nytt, hans propagande lät så himla trovärdig, och när han väll började få med sig folk så slutade det inte. Och sen han visste vad han ville, han kunde göra allt för få makten och när han väll fick makt så ville han ha mer.  Och tack vare hans maktgalenhet så blev det krig han nöjde sig inte med bara Tyskland han ville ha så mycket mer och innan vi visste om det var det för sent för att kunna stoppa allt.

- Varför tror du det slutade som det gjorde att han tog livet av sig?
För att han visste att han hade förlorat, en dålig förlorare, nej men det är den största anledningen i slutet så fick han en massa länder i mot sig. Tror inte det fanns någon större anledning, så han lämmande sårade Tyskland efter sig när han lovade det bästa för sitt land.
-Det var alla frågor, om det inte är något du vill tillägga,
-nej har redan sagt allt
-okej, tack så mycket för att du var med och berättade din historia. Vi skakade händer och sa hejdå. Nu stod jag ensam kvar i rummet, forfarande så kan ingen inse hur det var på den tiden, man måste ha upplevt det med egna ögon för att se hur det var, men nu har jag berättade min historia men det finns tusentals som hade det värre en mig så fattar inte varför dom valde mig? men det är mycket man inte kommer få reda på här i världen.

Jag är glad att de försvinner

Paul von Duhn

Äntligen! Nu är Hitler president, och det finns inget som kan stoppa honom! Lyckan i min familj är total! Han har även ändrat en del lagar, till exempel förbjudit andra partier. Vissa tycker att det är fel, men jag håller inte med. Vi kan inte låta planen för det perfekta Tyskland bli förstörd av några som har andra åsikter, då är det bättre att förbjuda dem.

Judarna får nu mindre och mindre rättigheter, vilket är otroligt bra.Till exempel på sjukhusen, där tyskar har rätt att gå före judar. Jag vet att Theodor Lewald är väldigt upprörd över detta, och även Heinrich Wenkel, som var på sjukhus men blev nerputtad i kön. Judesvin, de förtjänar inget annat. Synd att han inte dog där på sjukhuset. Då hade det varit en jude mindre i staden.

Många judar i Northeim har nu lämnat tyskland, och det är inte bara i Northeim, utan i hela landet, som judarna flyr. Jag är glad att de försvinner, men det skulle vara bättre om de dog. Då skulle de inte bara låta bli att smutsa ner tyskland, då skulle de inbte kunna smutsa ner världen över huvud taget.

Alla SA-ledare har blivit avrättade, så att de inte ska kunna hota Adolf Hitler. SS och Gestapo gör ett bra jobb enligt mig, alla som står i väger för Hitler måste undanröjas. Och det är tyligt att det fungerar, för det blir bara fler och fler som blir medlemmar i Nationalsocialistiska arbetarpartiet.

Det är även värnplikt för alla nu, och många verkar spekulera i om Hitler tänker dra ut i krig inom kort. Jag föredrar att inte spekulera, utan jag litar på att Hitler kommer göra det som är bäst för Tyskland.

Men det mitt val

Thomas Carstens

Nu har Hitler ropad ut ett krigsutbrott, kan ine vara mer än glad. Vi har angripit Europa det här sa han i ett tal i riksdagen. Polen särkilt vi har skickat 50.000 polska barn har vi kidnappad och skickat till tyska familjer rätt ska vara rätt. Nu har vi tagit norge och danmark ochså det går bra nu. Min mamma dog häromdagen, så har haft det väldigt jobbigt. Hon sa att hon var stolt över mig även ifall hon inte gillar att jag är nazist. Men det mitt val, jag väljer att dyrka mitt land framför allt annat.

Tyskland har nu ivarderat Danmark och norge, dom har ingen chans mott oss, skrattar bara åt tanken hur stora vi kommer bli, Hitler kommer ta över världen. Sitter och jublar här hemma.

Häromdagen mötte jag upp min kompis Pol von Dhnh. Han hade lite skvaller, han berättade att Rudolf Hess har försvunnit och tydligen blivit galen och flytt, vi stod och snackade ett tag om det hela, men behövde snabbt gå därifrån, behövde gå förbi bageriet för att köpa en bit bröd till mor. När jag gick vägen hem så tänkte jag, Rudolf Hess galen? nej det kan inte stämma om det är några som är galna är det judarna. Konstigt tyckte jag vem kan bli galen nu? Det ända vi ska göra är att vänta in mer makt och mer land!

Hitler tar bara över allt, tycker han borde ta det lite lungt, han har redan tagit över mycket. Har börjat tveka lite på Hitler nu min mamma dog för att det inte fanns mat kvar, folk snor mat från affärerna tror att folk gömmer judar här i staden men orkar inte bry mig jag menar vem kan skylla dom? Ångrar att jag röstade på hitler, nej så kan jag inte säga han är vår fuher han ska leda oss till seger. Tänkte inte innan på hur många människor han har avrättat, trodde fel om honom, han kommer inte leda oss till seger han gräver sin egen grav. Hörde om massmorden i öst nu skulle inte rösta på honom ifall jag visste att det skulle gå så här långt orkar inte längre.

Nu har vi förlorat kriget mot nordafrika, skönt tycker jag nu kanske Hitler inser att han har blivit galen av sin makt. Är glad över att jag insåg att det här var fel, om jag kanske inte hade in sett det så hade jag säkert blivit lika galen som Hitler vem vet? ryser bara av tanken.

Vaknade häromdagen och hörde ett glädje skrik, öppnade fönster och såg en man springa ner längst gatan "Hitler är död! han tog livet av sig igår!" hörde jag rätt, är verkligen Hitler borta? sprang ner till närmaste tidningskiosk och köpte en tidning, på första sidan stod det "Hitler död inatt" kände en lättnad över mig, men ändå en en oro vad kommer hända med tyskland nu? kommer vi få tillbaks Tyskland och bli förlåtna? Men en sak är jag säker på kommer aldrig förlåta mig för det jag gjorde, och dom tankar jag hade. 

Jag fick reda på att hon var kommunist

En morgon, kom min bror Benjamin in till mitt rum, och väckte mig med ett glädjetjut. Hitler har blivit rikskansler! Äntligen får han den makt han ska ha, nu kommer Tyskland bli det land det är menat att vara. Jag och min familj har alltid trott på Hitler, men det finns många andra som inte gör det. Dock ändrade sig väldigt många när Hitler släppte sin bok Mein Kampf.

Vissa är rädda för att visa vad de tycker, av rädsla för att bli bortstötta av vänner och familj. Ens politiska åsikt har blivit ett väldigt känsligt ämne nu, har man inte rätt åsikt är man inte mycket värd. Och rätt åsikt är såklart Hitlers. Alla som tycker något annat kan också lämna tyskland, för min del. Att folk följer Hitler är helt rätt. Vissa säger att han hjärntvättar folk, och att de därför tror på allt han säger, men jag är helt övertygad om att han har rätt, i allt. Jag har inte hört honom säga något alls som får mig att tvivla minsta lilla.
Jag gjorde nyss slut med min flickvän, på ett ganska brutalt sätt. Jag fick reda på att hon var kommunist i hemlighet, av en bekant. När hon kom hem den dagen, hon bodde nämligen med mig och min familj, låg alla hennes saker i en svart sopsäck ute vid grinden. Hon kom in och försökte säga att hon inte alls var kommunist, att det bara var någon som hade hittat på det, men jag svarade att jag inte trodde på ett enda ord hon sa efter det jag hade hört om henne. Att vara kommunist är nästan lika illa som att vara jude.

Jag har även hört ett rykte att det finns en anonym jude i staden. Jag hörde det av Hazel, men hon ville inte säga vem det var, eftersom hon inte var säker. Jag insisterade, men hon stod på sig.

Hur som helst känner jag att en ny tid, en bättre tid har börjat för tyskland.  Något stort är på gång, det känner jag, och även många andra, på sig.

Heil Hitler!

Epilog: Samuel Raab

Året är 1960 och jag känner att jag inte har så mycket kvar att göra i livet. Jag fyllde 81 år förra veckan och är mycket väl medveten om att mina dagar är räknade. Jag har varken fru eller barn. Ända sedan andra världskriget tog slut så har jag oavbrutet fått berätta min historia för tidningar, författare, släktingar och många andra vilket jag inte har något problem med. Jag har inte så mycket annat att leva för så att berätta någonting intressant för intresserade personer är en helt okej livsuppgift för min del.

För en vecka sedan fick jag en förfrågan av en journalist att intervjuas om hur det är att ha överlevt andra världskriget. Jag tackade ja då jag kände att jag borde ta vara på min sista tid här på jorden och detta var en utmärkt chans att hjälpa någon annan vilket jag alltid har gillat att göra. Nu när jag har berättat om detta får jag väl berätta om intervjun också. Nåväl, så här gick det till.

Jag satt vid matbordet och avnjöt en kopp kaffe när journalisten som jag avtalat tid med ringde på dörrklockan. Jag ropade ”Kom in!” så högt jag kunde, vilket inte var särskilt högt, och hon öppnade dörren och steg in i mitt hus. Det var en kvinna i 20-årsåldern som såg väldigt upprymd ut över att få chansen att intervjua mig. Vi hälsade och hon slog sig ner vid matbordet på en stol mittemot mig. Hon var väldigt ivrig att börja och började fråga mig sina förberedda frågar på en gång.

-          Så, herr Raab...

-          Snälla, kalla mig Samuel.

-          Okej. Samuel, min första fråga till dig är följande; hur kom nazisterna till makten i Tyskland? De tyska medborgarna måste väl förstått att NSDAP inte ville väl?

-          Efter den hemska förlusten i första världskriget så var Tyskland i en stor depressionsperiod. Ekonomin var så hemsk så att den i stort sett var oexisterande. Tyskland hade nästan inga pengar överhuvudtaget och det lilla vi hade gick till att betala krigsskadeståndet som var en astronomisk summa. Än idag har Tyskland inte betalat det fulla beloppet*. (*Den sista utbetalningen skedde år 2010 och denna text utspelar sig år 1960) De tyska medborgarna var deprimerade och kände sig orättvist behandlade. När man känner sig orättvist behandlad så ligger det i människans natur att vilja skylla på någon annan för situationen de befinner sig i. NSDAP var det enda partiet som gav en tydlig instruktion vilkas fel det var att läget i Tyskland var så pass hemskt. De skyllde på en folkgrupp som inte kunde göra något tillbaks på grund av deras religion. Han gav också det tyska folket tomma löften om en bättre framtid och en overklig plan om hur han skulle genomföra dessa löften. Vid denna tidpunkt så trodde det tyska folket på vad som helst som lovade mat och/eller pengar. Det låter antagligen väldigt märkligt för dig men människans överlevnadsvilja slår ut allt annat. I hemska situationer som denna så gör alla vad som helst för att överleva.

-         Intressant.  Det här går mycket bättre än vad jag förväntade mig, du är ovanligt frisk och pigg för att vara... så... eh...

-         Gammal? Det är okej, det är inget jag skäms över. Tvärtom, efter att ha upplevt så mycket död vid såna tidiga åldrar i mitt liv så är jag väldigt glad över att ha levt såhär länge.

En pinsam tystnad bröt ut. Hon bläddrade i sina anteckningar och bröt till slut tystnaden med en till fråga.

-          Hur skulle du säga att nazismen påverkade dig och människor i din omgivning?

-          Jag har alltid haft en väldigt neutral position när det gäller politik. Eller nja, när det gäller det mesta nu när jag tänker på det. Nazismen påverkade mig på det sättet att jag för första gången i mitt liv valde en sida i en politisk fråga. Jag försöker att alltid ha förståelse och acceptera andras åsikter men det nazismen var lite för mycket för mig. Det fanns ingen logik i deras åsikter och de var otroligt fientliga mot en folkgrupp som inte gjort något för att göra dem arga. Sen hur det påverkade de andra är ganska simpelt igentligen, det fanns de som höll med Hitler och de som inte gjorde det. Det baserades dels på människornas personlighet men mestadels på hur orättvist behandlad man kände sig. Nazismen tvingade alla medborgare i Tyskland, eller hela världen igentligen, till att välja sida. Antingen så trodde man på att judarna är roten till all ondska och att Hitler kommer ge dig gratis mat eller så gjorde man det bästa av situationen och sakta men säkert hjälpa till att bygga upp den tyska ekonomin igen så att nästa generation får ett bättre liv. Jag behövde inte ens fundera på vilken av sidorna som jag skulle välja men de flesta andra var desperata nog för att tro på Hitler. Så nazismen påverkade det tyska samhället på det sättet att det förvandlade de flesta tyska medborgare till zombies.

-          Okej. Jag tycker att vi går direkt till nästa fråga. Varför tror du andra världskriget bröt ut?

-          Den frågan skulle jag säga är sammanlänkad med den första. Ett desperat och nerstämt folk behövde någonting att tro på och Hitler var där för att hjälpa dom med just det. Så då är väl frågan egentligen vad som fick folket att bli desperat och nedstämt. Och svaret till andra världskrigets början är ironiskt nog första världskrigets slut, Versaillesfreden. Det enorma krigsskadeståndet som var alldeles för mycket. Det fanns inte en chans att Tyskland skulle kunna betala den summan på den bestämda tidsperioden (senast år 1984 skulle det vara betalat). Såklart att det skulle få människor att ställa frågor och känna sig orättvist behandlade, med all rätt också. Krig slutar nästan alltid i ekonomisk vinst också för de flesta inblandade, vilket fick många länder att vilja starta krig enbart för det. Då Tyskland inte hade något att förlora så kunde de bara satsa det lilla de hade på att vinna storpotten. Och de lyckades nästan.

-          Då har vi kommit till min sista fråga här på pappret. Det var många vändningar i kriget och det var tider då Tyskland såg ut att faktiskt vinna kriget. Varför slutade kriget som det gjorde?

Hitler var ett as. Men han var ett intelligent as. Han visste att han inte skulle kunna vinna ett krig mot hela världen så han räckte ut sin hand till de som ville ha den, vilket var främst Italien och Japan. Och i början så var även Ryssland på Tysklands sida. Men det var bland annat där som Hitler gjorde fel; han förnedrade Ryssland på ett sätt som han fick ångra senare i kriget. Han förrådde ett väldigt farligt land vilket var ett dumt misstag. Och han blev också vän med fel länder. Italien klantade till sig gång på gång vilket krävde att Tyskland var tvungna att hjälpa dem. Efter att Tyskland hade blivit fiender med Ryssland efter att ha förrått dem och fått USA att förklara krig mot dem på grund av tyskarnas ubåtskrig mot storbrittanien hade gått fel och råkat dra in USA i det genom att sänka ett av deras skepp. Hitler hade för många bollar i luften och i slutet så hade nästan alla delar av hans plan gått helt åt skogen.

Det ser helt hopplöst ut

Heinrich Wenkel

Jag har inte skrivit på ett tag men jag har just anlänt till London.

Det här känns jätte konstigt men jag som aldrig skulle vilja se mitt Tyskland besegras hoppas nu från botten av mitt hjärta att alliansen segrar.

Det ser däremot inte så just ut längre då Frankrike tvingats att kapitulera.

Jag lever nu varje dag som går i skräck. Jag är fast i en tunnelbana pga av de bombningar som sker på marken över våra huvuden. Vi har en radio här som lite då och då får in lite nyheter men förutom det så är det bara brus.

Vi hörde för nån månad sen att bombningarna hade nått flygfälten och något annat men vi hann inte höra resten då bruset tog över.

Vi håller kontakten med de andra civila genom tunnlarna och lite då och då kommer militära ner med mat och vi sprider det vidare till de andra stationerna men igår så har hela västra ledet tappat kontakten med oss då vår närmaste station föll ihop av den senaste bomben.

Innan dess så trodde vi alla att vi skulle oss klara oss så länge vi stannade i tunnlarna men nu är inte ens det här säkert. 

Nu har det gått några dagar sen den närliggande stationen kollapsade och jag tror att bombningarna antingen minskat eller så har jag bara vant mig.

Men vi har fått höra fler saker på radion så jag tror nog att det är bombfallen som minskat.

Bland de nyheter vi hört så har vi hört att Sovjet och Tyskland inte har någon pakt längre men inget mer än så.

Men vi fick även veta att tre av de fem stationer bortom de västra tunnlarna inte kollapsat så vi förbereder nu mat sändningar och jag har anmält mig som frivillig. Men dessa sändningar kommer att ske med tio man och alla måste ta sig till stationerna till fots och ovanför mark då alla tunnlar mellan dessa tre stationer förstörts av bomberna. Några bomber släpps lite då och då men med tiden så försöker jag att intala mig själv att ingen av dessa kommer att träffa mig och att de är för långt borta.

Trots att det ser helt hopplöst ut och jag vet att det här inte kommer ta slut på den kommande tiden så säger mitt hjärta och mitt undermedvetna mig att allt kommer att bli bra och jag kommer att komma levande ur det här.

Jag ska snart hjälpa resten av gänget att ta maten till de andra tunnlarna och om jag inte skriver mer så har jag antagligen dött.

Eller så har jag kanske bara tappat boken…

Inget kunde rädda oss nu

 22 december 1939

Tyskland attackerar bara fler länder, nu är attackerar dom Polen. Men eftersom att Polen har hela Storbritannien på sin sida, så tror jag att det här bara kommer bli ännu en förlust och Tyskland kommer inte orka mer snart.

 11 april 1940

Det här är en väldigt jobbig dag. Min mor dog i natt. Hon somnade in lugnt utan smärta som tur var. Jag vet att hon känt en väldigt smärta länge. Jag kände nästa på mig att det skulle hända. Min syster är helt förstörd, så jag har inte tid att känna någon sorg nu. Jag måste bygga upp en känslomur och ta hand om min lillasyster. Hon är den ända jag har kvar nu.

3 juni 1940

Storbritannien vägrar att sluta fred och det förstår jag. Efter alla omständigheter skulle jag inte heller göra det. Men jag vill att det här ska ta slut så fort som möjligt. Jag orkar inte se fler folk dö. Folk dör på gatorna. Tyskland är bara massa sorg just nu. Vi som var ett glatt land innan. Och allt är Hitlers fel. Det är Hitlers fel att alla dör. Att min mor dog.

22 juni 1941

Hitler blir bara värre och värre. Jag förstår inte hur jag kunde ha röstat på honom. En man som är så grym att han ställer upp judar och kommunister på och tvingar de att gräva sina egna gravar. Efter de grävt sina gravar blir de upp ställda på rad för att bli avrättade. Jag orkar inte se mer smärta och död. Det är mer än ett år sen min mor dog. Jag har fortfarande inte tillåtit mig själv att känna sorg. Om jag gör det kommer jag nog inte att klara av det. Men jag måste klara av det. Jag måste ta hand om min syster. Mitt allt.

12 januari 1943

Allt blir bara värre. Fler och fler länder blir inblandade i kriget. Hitler har tappat greppet om sin makt. Han har nog fått megalomani. Eller storhetsvansinne som ni nog är mer vana vid att höra det. Hans makt har stigit honom över huvudet. Jag tror att Adolfs plan har blivit förstörd för längesen. Och nu försöker han bara att göra det bästa av situationen men han misslyckas bara mer och mer. Enligt mig själv så har han gått övergränsen. Jag saknar tiden innan Hitler. Innan all död.

30 oktober 1944

Det blir bara fler och fler förluster i det här kriget. Vi förlorade nyss mot Nordafrika. Jag förstår inte hur Hitler inte kan ha gett upp än. Hitler är en envis gubbe han. Ju mer tid som gick ju mer växte mitt hat. Hat mot mig själv mest. Att jag kunde ha trott på honom. En man som bara förstör folks liv. Hitler började täcka sina spår av förintelsen av judarna. Jag vill kunna hjälpa. Hjälpa judarna, och alla andra svaga människor. Men eftersom att det går så dåligt på sjukhuset, vi fick inte in medicin och det vi behövde, så fick jag sparken. Då är det svårt att hjälpa till. Kan ju knappt ge mat till mig själv och min syster. Min ända familjemedlem som är kvar. Jag måste låta henne leva. Jag kan inte låta henne dö.

2 Maj 1945

Nu är han död. Vår Führer. Vår ledare som tog livet av sig när han insåg att det var slut. Kriget hade varit förgäves. Hitler borde ha insett det mycket tidigare, innan det var för sent. Men nu var det verkligen för sent. För sent för att rädda något. För sent för att stoppa all död. Nu fanns det bara ruiner kvar av Tyskland. Inget kunde rädda oss nu. Vi har fått massa kostnader i skadestånd av Frankrike och andra länder. Dom kostnaderna var sky höga. Ingenting som vårat land skulle klara av. Jag tror ingen i vårat land såg ljuset bland alla ruiner. Det ända som var skönt nu var att Hitler var död. Hitler är död! Han som varit vår diktator i nästan tio år. Han som styrt vårat land i helt fel riktning. Och hans riktning var döden. Där han var nu. Hitler dödade för många människor. Snart orkar jag inte mer heller. Jag har börjat tänka allt mer på min mor. Jag saknar henne så mycket. Hon var mitt allt. Min lillasyster har bestämt sig för att flytta också. Nej jag vill inte vara ensam. Ensam helt ensam jag kommer inte klara av det.

Jag vet inte hur länge jag står ut

Hannes Lutze

1939

Det otroliga har nu hänt, Tyskland har nu invaderat Polen. Det sjuka med det är att Frankrike och England står på Polens sida. Som det ser ut kommer detta resultera till det andra världskriget!!!!!!!!

1941 -  1943

Kriget är nu i fullrulle. Jag har enligt årder från SS blivit skickad till Auschwitz, konsertrationslägret. Vid konsertrationslägret jobbar hög rankade SS medlemmen som Rudolf Höss. Om det finns ett helvete på jorden så kan man säga att det är Auschwitz är det. Där är livet ett enda lidande för judarna. Judarna misshandlas, gasas och blir utsatta för helt meningslösa arbeten som tex gräva ett hål och sen fylla igen det igen. När judarna ska gasas så säger soldaterna att det ska in och dusch men när alla står där inne i det gråa och smutsiga rummet så låser de dörrarna och börjar gasa dom. Helt jävla sjukt! Jag fattar inte hur vi SS soldater kan bara följa dessa jävla sinnes sjuka årder. Det måste vara all propaganda om att judarna inte är mänskliga. Varför skulle inte dom vara mänskliga? Det är ju likadana som oss så kallade Arier. Helt absurt.

Arbetet här på Auschwitz är något helt sjukt. Jag fattar inte själv varför jag ens gör det, att jag medvetet dödar helt oskyldiga judar en efter en. Men Jag kan inte bara vägra. Då blir jag ju skjuten i huvudet. Jag har sån ångest över hur jag ska göra så jag sover knappt någon ting. Jag bara ligger och funderar hur jag ska göra för att slippa det här och hur man ska sätta stopp på allt jude dödande.

En dag för mig kan se ut så här.

06:00-15:00 vaknar jag och klär på mig och börjar leda det första gruppen av judar som ska gasas.

15:00-18:00 vaktar jag över judarna som arbetar och det händer då och då att jag behöver skjuta någon jude som försöker smita.

18:00-22:00 avrätta judar som inte har skött sig. Man radar upp judarna och sen räknar en av SS soldaterna ner från tre och sen skjuter man. Det känns som en klump i magen för varje skott jag avfyrar.

Vid 22:00 så är det lägg dags, men jag sover ändå inte en blund. Jag ligger ner och bara tänker. Jag tänker på vad jag har gjort, vad jag borde gjort och så vidare.

Dagarna är alltid lika danna. Det händer ibland att jag behöver rensa döda kroppar från gaskamrarna. Det är som att jobba i helvetet. Ibland är det barn. Barn som hade hela sitt liv framför sig. Jag vet inte hur länge jag står ut. 

   

1944 december

Jag har nu bestämt mig för att göra något jag borde gjort för länge sen. Nu idag vid lägg dags ska jag spränga mig och resten av SS soldaterna i min barack. Det här har jag tänkt på länge och jag känner att det är dags. Det här blir nu minna sista ord. Jag vill bara säga att när jag deltog i nazisterna så trodde jag aldrig att det skulle sluta såhär. Om någon hittar det här så hoppas jag att om något sånt här skulle inträffa någon annan gång så ska ni tänka på följd konsekvenserna.  

Tack och adjö