Jag är glad att de försvinner

Paul von Duhn

Äntligen! Nu är Hitler president, och det finns inget som kan stoppa honom! Lyckan i min familj är total! Han har även ändrat en del lagar, till exempel förbjudit andra partier. Vissa tycker att det är fel, men jag håller inte med. Vi kan inte låta planen för det perfekta Tyskland bli förstörd av några som har andra åsikter, då är det bättre att förbjuda dem.

Judarna får nu mindre och mindre rättigheter, vilket är otroligt bra.Till exempel på sjukhusen, där tyskar har rätt att gå före judar. Jag vet att Theodor Lewald är väldigt upprörd över detta, och även Heinrich Wenkel, som var på sjukhus men blev nerputtad i kön. Judesvin, de förtjänar inget annat. Synd att han inte dog där på sjukhuset. Då hade det varit en jude mindre i staden.

Många judar i Northeim har nu lämnat tyskland, och det är inte bara i Northeim, utan i hela landet, som judarna flyr. Jag är glad att de försvinner, men det skulle vara bättre om de dog. Då skulle de inte bara låta bli att smutsa ner tyskland, då skulle de inbte kunna smutsa ner världen över huvud taget.

Alla SA-ledare har blivit avrättade, så att de inte ska kunna hota Adolf Hitler. SS och Gestapo gör ett bra jobb enligt mig, alla som står i väger för Hitler måste undanröjas. Och det är tyligt att det fungerar, för det blir bara fler och fler som blir medlemmar i Nationalsocialistiska arbetarpartiet.

Det är även värnplikt för alla nu, och många verkar spekulera i om Hitler tänker dra ut i krig inom kort. Jag föredrar att inte spekulera, utan jag litar på att Hitler kommer göra det som är bäst för Tyskland.

Jag fick reda på att hon var kommunist

En morgon, kom min bror Benjamin in till mitt rum, och väckte mig med ett glädjetjut. Hitler har blivit rikskansler! Äntligen får han den makt han ska ha, nu kommer Tyskland bli det land det är menat att vara. Jag och min familj har alltid trott på Hitler, men det finns många andra som inte gör det. Dock ändrade sig väldigt många när Hitler släppte sin bok Mein Kampf.

Vissa är rädda för att visa vad de tycker, av rädsla för att bli bortstötta av vänner och familj. Ens politiska åsikt har blivit ett väldigt känsligt ämne nu, har man inte rätt åsikt är man inte mycket värd. Och rätt åsikt är såklart Hitlers. Alla som tycker något annat kan också lämna tyskland, för min del. Att folk följer Hitler är helt rätt. Vissa säger att han hjärntvättar folk, och att de därför tror på allt han säger, men jag är helt övertygad om att han har rätt, i allt. Jag har inte hört honom säga något alls som får mig att tvivla minsta lilla.
Jag gjorde nyss slut med min flickvän, på ett ganska brutalt sätt. Jag fick reda på att hon var kommunist i hemlighet, av en bekant. När hon kom hem den dagen, hon bodde nämligen med mig och min familj, låg alla hennes saker i en svart sopsäck ute vid grinden. Hon kom in och försökte säga att hon inte alls var kommunist, att det bara var någon som hade hittat på det, men jag svarade att jag inte trodde på ett enda ord hon sa efter det jag hade hört om henne. Att vara kommunist är nästan lika illa som att vara jude.

Jag har även hört ett rykte att det finns en anonym jude i staden. Jag hörde det av Hazel, men hon ville inte säga vem det var, eftersom hon inte var säker. Jag insisterade, men hon stod på sig.

Hur som helst känner jag att en ny tid, en bättre tid har börjat för tyskland.  Något stort är på gång, det känner jag, och även många andra, på sig.

Heil Hitler!

Det verkar inte finnas någon gräns för folks idioti och blindhet längre

Min tillvaro har förändrats radikalt de senaste fyra åren. Inflationen är så enorm att den påverkar även min familj. Mat och andra nödvändigheter har vi fortfarande råd med, men det är inte längre tal om att köpa en ny bil. Vi har bara två hushållerskor kvar, och mor lagar inte stek lika ofta längre. Det är mer av grytor och soppor, bröd och potatis. Jag vet dock varför det är som det är, jag ser sanningen som så många blundar för. Sedan jag gick med mina bröder på ett av NSDAPs möten, och jag gick med i partiet, har jag förstått exakt hur det ligger till med vårt land. Jag kan inte förstå hur jag kunnat missa sanningen om judarna förut, hur jag kunnat se förbi hur de verkligen trasar sönder Tyskland inifrån, som en sjukdom.

Samma sak med kommunisterna! Det verkar inte finnas någon gräns för folks idioti och blindhet längre. Att de inte förstår vad som är rätt och vad som är fel! Vi blev tvungna att slå det i dem, på något som började som en fredlig demonstration från våran sida. Men när sedan kommunisterna kom, och ropade saker som jag inte förstår att någon kan ta i sin mun, kände jag mig tvungen att ingripa, och slå lite vett i skallen på dem. De försökte slåss tillbaka, men tillslut gick de. Nästa gång jag ser de har jag än känsla av att det kommer bli värre.

Och Seisser, Kahr och Lossow! Vilka förrädare! Sådana som dem borde inte få finnas i vårt vackra Tyskland!  Det var tack vare att de förrådde Hitler som hans stadskupp inte gick igenom! Och nu hotas Hitler av fängelsestraff för landsförräderi! Hitler som inte gör annat än att värna om Tyskland. Herregud, vad händer med vårt land?

Jag måste helt enkelt bara se till att folk fattar vad som räknas. De som inte kan fatta ska försvinna. Helst försvinna helt, men de ska i alla fall ut från Tyskland. Så länge de finns kvar kan Tyskland inte vara rent.

Vem är Paul von Duhn

Hej! Jag är en kille på 13 år. Jag är blond med blå ögon, och bor i den fina delen av Northeim med min far, min mor och två äldre bröder, Benjamin och Filibert. Jag går inte i vanlig skola, utan jag och min fars vänners söner går hos en privatlärare. Far säger att han inte vill att vi ska få vår utbildning av samma lärare som judepacket, som bor här i stan, och går i den vanliga skolan.

Min familjs hus är väldigt stort, med många antika möbler och vackra tavlor. De flesta husen i området runt där vi bor är ganska fina, men det är få som slår vårt. Jag brukar aldrig vara i de mindre fina delarna av Notheim. Jag trivs mycket bättre bland mitt eget folk, än med judeblandningarna.

Man kan tro att i den fina delen av staden lever alla ett bra liv, och det är sant, vi har relatvit gott om pengar, och vi har fina hus. Men det är inte alltid så att lyckan ler mot en ändå. Även för oss är nu framtiden oviss i dessa tider. Vem vet om vi kommer klara krisen bättre än andra? Och alltför ofta kommer det judar eller annat pack hit, och försöker stjäla det som tillhör oss. När man kommer hem känner man sig inte längre säker på att allt som var i huset när man gick, är kvar när man kommer hem. Och ständigt måste man vakta sig när man går själv, så att man inte blir påhoppad och rånad.

Jag vet inte vad jag vill ha av mitt liv, framtiden är så oviss just nu. Jag vill följa i mina bröders och min fars fotspår, och göra en insats för mitt land. Jag vet inte om det blir genom armén, eller kanske politik. Det får framtiden utvisa...