söndag 10 juni 2012

Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg

Dorothea Lackhausen

Den 28 Februari 1939

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en hel del grejer sedan sist. Jag har fått ta över affären. Ägarna blev arresterade av polisen för ett tag sedan. Tydligen så får inte judiska personer driva eget nu för tiden. Så nu jobbar jag helt ensam. För mig är det inte samma arbete längre. Det är svårt på det sättet att jag inte har en aning om vad som hände med dem.

Hemma är jag ensam också. Min man Johan kallades in till den Tyska armen i Polen och har varit hemifrån i 4 månader nu. Vi brevväxlar ständigt vilket känns bra. Att upprätthålla vår kontakt är viktig. Så att jag vet att han är okej, att han inte är skadad på något sätt.

I stunder som dessa önskar jag att jag hade haft barn. Att bara slippa vara helt ensam. Folk tycker att det är konstigt att jag inte har några eftersom dem tycker jag börjar bli lite försenat. Det vanligaste brukar vara att ha runt 3-4 stycken i min ålder. Jag har hört att det pratas om det bakom min rygg. Att jag kanske inte kan bli gravid och att det inte kommer gå bra för mig om jag inte blir det snart.

Min pappa har dött. Han dog härom veckan i influensan. Så jag har tillbringat mycket tid i mina föräldrars hus i staden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar