Epilog: Trina Thielenhemme

Mitt namn är Dan Thielenhemme och jag har släktforskat sedan min far dog för tre år sedan och jag började studera historia. Jag är från Wales, men min far var tysk och ingen i min familj visste särskilt mycket om hans ursprung. Jag har sökt i Tysklands folkbokföring och jag har rest runt i Northeim och Berlin och pratat med olika släktingar. Många av mina släktingar berättade besviket att deras förfäder verkade stå på nazisternas sida, kanske var det därför min far inte talade om sitt ursprung. Innan andra världskriget var många stolta över att vara tyskar, men nuförtiden känner sig många tyskar sig skyldiga över förintelsen. Dock var det obligatoriskt att vara med i NSDAP så det går inte att säga säkert om mina förfäder trodde på den nazistiska ideologin eller inte.

De flesta av släktingarna härstammade från Northeim, en liten stad nära Hannover. En av släktingarna var lärare och han och hans fru var en av dem som gick med i NSDAP tidigt, när det inte var obligatoriskt. Dock hade de en dotter, Trina Thielenhemme. Jag fick reda på att hon hade bott i en liten lägenhet nära utkanten av staden, och det var också där hon hade hittats mördad 1944, strax efter att hennes far hade dött av bombningarna i Hannover.

Jag tyckte att Trina verkade vara en av de intressanta släktingarna, så jag ringde på utanför lägenheten som hon hade bott i. En gammal dam öppnade dörren och när vi talade så berättade hon att hon hade hittat en dagbok under en golvplanka i lägenheten. Jag fick se på dagboken, men eftersom den var skriven med en gammeldags skrivstil och min tyska var dålig så fick den gamla damen översätta den åt mig.

Trina började skriva i dagboken när hon var 16 år gammal, och hon skrev ca 1-3 gånger per år fram tills hon dog. I början så verkade hon vara en helt vanlig tonåring som klagade på sina föräldrar, var intresserad av musik, ointresserad av politik och hade många vänner. Hennes äldre bror dog i första världskriget och hon ville bli en läkare precis som han hade tänkt bli, men istället så blev hon en sjuksköterska.

Första världskriget ledde till många problem i Tyskland, på grund av fredsavtalen. Det uppstod inflationer, det var hög arbetslöshet och många, även Trina, hade problem med ekonomin. Sedan kom Hitler med nazismen, han lovade arbete och att Tyskland skulle bli starkt igen. Detta skulle lösas på olika sätt, framför allt genom att förinta judar och kommunister. Befolkningen var desperat. Fler och fler tyskar anslöt sig till NSDAP. Många anslöt sig bara för att deras vänner och familj gjorde det, troligen var de rädda. Trina trodde inte på den nazistiska ideologin, och undvek därför sina vänner och sin familj eftersom de trodde på den. Hon försökte konvertera sig själv till nazismen genom att läsa Mein Kampf, men det gjorde bara saken värre. Hon var en av de få personerna som förstod hur ologisk nazismen var, många tänkte inte på det utan blev påverkade av Hitlers tal och hans självsäkerhet.

Trina höll för det mesta sina känslor inom sig, men hon råkade en dag försäga sig om sina åsikter, dock hade hon tur och kvinnan som hörde, Eva Tannberg, var också emot nazismen. Trina hade även en kollega, Maria Bruyker, som hon misstänkte var på samma sida.

Trina och Maria blev flera gånger tvungna att åka ut i krig och hjälpa de tyska soldaterna. De var i Polen en kort tid under 1939, och sedan i Frankrike 1940. Trina var en hjälpsam person, hon hjälpte till exempel en familj som gömde sig från Gestapo i hennes källare. Hon ville gärna göra något slags motstånd mot nazisterna så därför arbetade hon lite som hon ville och hjälpte ibland soldater på motståndarnas sida. En dag struntade hon i att ta hand om en man som var högt befäl på ett koncentrationsläger, denna handling ledde till att mannen dog.

Nazismen och kriget förändrade många människor. Jag tror att många mådde dåligt efter kriget, efter att de förlorat familjemedlemmar och arbete. Många var besvikna eftersom de förlorat kriget. De såg nazismen som en räddning, deras nya mening med livet och de gjorde vad som helst för NSDAP. De kunde till och med anmäla sina familjemedlemmar till Gestapo. Goda människor blev onda som torterade eller dödade andra. Vänner kunde bli till fiender, bara för att en av dem var jude. Vissa människor var emot nazismen och gömde sig från världen för att de inte kunde lita på någon längre. Trina var en väldigt god människa, men när hon såg hur kriget förändrade människor, och hur det förändrade henne själv, så fylldes hon med hat och sorg.

Ingen vet vem som mördade Trina. Troligen så var det personen som hotade henne genom att lämna en lapp till henne om att hon måste lämna Northeim. Kanske hade personen hört hennes konversation med Eva Tannberg, eller så var det hennes förre detta vän som var bror till befälet som hon lät dö.
Trina mindes mellankrigstiden, och hon ville inte att hennes land skulle gå igenom dessa svåra saker igen, men hon ville verkligen inte att Tyskland skulle vinna kriget, eftersom hon visste att världen inte skulle bli en trevlig plats att leva på då. Trina blev alltså mestadels lättad när det började gå utför för Tyskland i kriget. Det gick inte bra för Italien och Japan, och Tyskland fick ännu en gång alla länder emot sig, och även USA, som var en väldigt mäktig fiende. Alla förstod att kriget snart var över. Dock önskar jag att Trina hade fått leva lite längre och fått uppleva freden.

Men om Hitler vinner, hur skulle världen se ut då?

Trina Thielenhemme

1939

9 September

Jag har haft det ganska trevligt i Berlin ett tag. Storbritannien, Frankrike, Nya Zeeland, Australien och Kanada har förklarat krig mot Tyskland nu. Jag hoppas att vi förlorar kriget, hur kan vårt land inte vara utplånat ännu när vi har fem länder emot oss? Men många undrar i fall kriget kanske bara är på låtsas eftersom det är inte någon som vågat gå till attack ännu.

Just nu befinner jag mig i Polen, och arbetar som sjuksköterska till de skadade soldaterna. Jag vet inte riktigt hur de fick tag på mig. Men antagligen var det aldrig någon som anmälde mig till Gestapo, eftersom då hade jag nog suttit i koncentrationsläger eller varit död nu. Jag har haft tur, eftersom när jag kom till Polen så var Maria Bruyker där, vi kände varandra sen tidigare eftersom vi varit både skolkamrater och kollegor. Även fast vi inte känner varandra så väl så är det trevligt att se ett ansikte som man känner igen. Jag tror att hon också är emot den nazistiska ideologin. Vi brukar inte tala om det men det är någon slags outtalad överenskommelse vi har.

12 September

Många här är stolta över att tjäna sitt land men många verkar också lida av att skada folk, kanske skulle de hellre vilja att vi låter de dö. Men värst är det nog hos den polska armén, de har samma vapen som de hade under medeltiden. Idag försökte vi rädda en polsk man som höll på att förblöda. Han upprepade samma ord på polska hela tiden. Jag tror att han bad om förlåtelse.

28 November

Mina föräldrar har kontaktat mig för första gången på flera år. Vi tappade kontakten då jag råkade nämna att jag ogillade Hitler. Men tydligen var allt glömt och förlåtet nu eftersom de skrev i sitt brev att de var mycket stolta över att jag tjänat landet och tagit hand om soldaterna i Polen. Troligen tror de att jag numera är nazist, men det äcklar mig att jag tjänat ett land som det här. De berättade också att man hade "tagit hand om" flera polska barn med ariskt utseende och placerat dem i fosterfamiljer, och nu var de en av dessa fosterfamiljer. De hade hand om ett tystlåtet syskonpar som nu bodde i mitt gamla sovrum. Inte konstigt att de var tystlåtna tyckte jag.

Även fast jag bara hjälpte armén eftersom jag inte ville sättas i koncentrationsläger så känner jag mig något skyldig till olyckan som drabbat många människor i Polen. Jag skulle vilja göra något slags motstånd.

1940

9 April

Nu har Danmark och Norge blivit besegrade. Två små länder som inte gör så mycket ljud ifrån sig, så det är svårt att förstå varför Hitler skulle vilja erövra dem. Men troligen är det bara för att utöka Tysklands lebensraum och komma ut järnmalmen som finns i Sverige bättre, och kanske också för att stor del av befolkningen i norden har ariskt utseende.

17 Juni

Jag befinner mig i Frankrike. Här finns det mer att göra eftersom den franska armén är betydligt bättre än den polska, men tyskarna är bäst av alla och jag tror att vi snart kommer vara på väg hem igen.

Jag har alltid trott att jag är en människa som tror att alla är goda innerst inne, och att alla är värda att få leva. Fast igår så ändrades det. En av de hösta befälen, Bruno Grantz, är även högsta befäl på ett koncentrationsläger nära Berlin. Igår blev han knivhuggen flera gånger och höll nästan på att förblöda. Han började tala om alla människor han skulle döda när han kunde återvända till Berlin. Det var meningen att jag och Maria Bruyker skulle ta hand om honom, men vi bara gick därifrån. Några minuter senare var hand död. Till min förvåning så ångrar jag det inte, kanske för att jag tänker på alla liv som jag kan ha räddat.

17 Juli

Jag har återvänt till min kusins stora lägenhet i Berlin, men genast blev jag nedtvingad i skyddsrummet. Brittiska bombplan cirkulerar över staden, det har tydligen skett ganska ofta nuförtiden. Jag fick även reda på att även Belgien och Holland hade kapitulerat och jag låtsas bli glatt förvånad. Det går så bra för Tyskland nu att det är många som byter sida, så man får akta sig för vad man säger ännu mer.

1941

Juni

Jag har drabbats av lunginflammation och har svårt att sova efter alla hemska saker som jag har sett under kriget. Jag kan inte sluta tänka på allt som skulle kunna ske just nu. Jag håller för öronen då jag går förbi en radio, även fast nazisternas propaganda radio inte säger så mycket om vad som egentligen händer. Innan kriget visste jag också om alla hemska saker som sker, men då kunde jag sova helt perfekt.

Nästan hela Balkanhalvön har Hitler erövrat. Riket blir bara större och större och ingen blir förvånad längre. Nu börjar Hitler gå emot Sovjetunionen trots hans hans avtal med Stalin. Jag har fått inkallelse till även detta krig, men jag kan inte följa med på grund av sjukdomen.

Oktober

Jag har blivit frisk nu och igår kväll när jag var ute och gick så stötte jag på en hel grupp med människor från Northeim. Jag kände igen nästan alla, men kom inte ihåg alla namn. En av de som jag kom ihåg var Johannes Haffner, som arbetade för borgmästaren förut men som nu är bosatt i Berlin och arbetar för RHSA. Jag har träffat folk som arbetat där och de har alltid bettet sig som väldigt viktiga människor, men Johannes verkade inte alls stolt. Han verkade förvirrad och troligen hade han dåligt med sömn precis som jag.

1942

Jag spenderar en stor del av min tid i källaren och lyssnar på BBC på radion. Efter att Japan har bombat en flottbas i USA har de erövrat hela Sydostasien. Nu har USA kommit över sin neutralitet och är också med i kriget, både mot Japan och Tyskland. De börjar tillverka en mängd krigsmaterial, till och med gasmasker för barn, med Musse Pigg på.

1943

Den tyska armén pressas bakåt nu. De har förlorat ett stort slag i Stalingrad och ett i Moskva. USA hjälper Sovjetunionen med material till kriget. Jag vet inte om jag ska vara glad. Jag är ledsen över alla soldater som har dött och jag vill inte att Tyskland ska förlora ännu ett krig. Men om Hitler vinner, hur skulle världen se ut då? Det vill jag inte ens tänka på.

1944

Det har skett så mycket sedan den där kvällen då jag var sexton år och började skriva i denna bok. Ett helt nytt världskrig, det hade jag aldrig trott. Vad hade hänt om Storbrittannien och Frankrike inte varit så konflikträdda? Hade kriget varit slut nu? Hade det varit slut med nazisterna? Jag önskar att de hade tagit fredsavtalen på lite större allvar.

Jag har återvänt till Northeim för min fars begravning. Han dog för ett tag sedan på grund av bombningarna i Hannover. Jag gick mest på begravningen av artighet, men jag sörjer ändå honom och alla andra som dött.

Det var svårt att ta sig hit. Det är knappt några tåg som går och nästan all bränsle verkar gå till militären, men jag lyckades till slut lifta med en av de få bilarna som skulle åt samma håll som jag. Men nu börjar jag ångra att jag kom hit, jag har känt mig förföljd under hela min vistelse, och jag misstänker att det är någon som är missnöjd över att jag är tillbaka. I värsta fall skulle det här kunna bli mitt sista inlägg.

Imorse hittade jag en lapp inskjuten under min ytterdörr

Trina Thielenhemme

1934

Augusti

Jaha, nu är president Hindenburg död och Hitler har tagit hans plats och blivit "Führer". Jag tror att alla ändå visste att den här dagen skulle komma, Hitler har tillsammans med NSDAP och SS nästan styrt landet sedan han blev rikskansler. Alla är så glada och på gatorna jublar folk. Det händer så mycket nu för tiden. Förra månaden dog Ernst Röhm och en massa andra högt uppsatta SA-ledare. De hade tydligen planerat en statskupp. Jag tycker att Ernst Röhm dog ganska sent med tanke på att Hitler visste om att han var båda socialst och homosexuell.

1935

Oktober

För några dagar sedan skulle jag gå ner i källaren för att hämta några saker. Källaren står oftast tom och det är mest jag som brukar använda den av de som bor i huset. När jag kom ner upptäckte jag att det var ett par ögon som stirrade på mig från hörnet. Jag blev förstås rädd men sedan upptäckte jag att den var en hel familj som satt där, troligen var de judar eller kommunister som gömde sig ifrån Gestapo. Jag blev ganska chockerad men jag lyckades få fram att jag inte skulle berätta för någon och sedan rusade jag upp till lägenheten igen. Jag förstår att de gömmer sig, troligen är det mer än arbete som sker på koncentrationslägrerna. Sedan den dagen har jag gått ner och gett dem något att äta lite då och då. Det är säkert flera runt om i landet som har det så. Jag tror inte att majoriteten av befolkningen kan tycka att det här är rätt, troligen så förtränger de allt hemskt som NSDAP gör och tänker bara på det som de tycker är bra. Jag önskar att någon kunde öppna deras ögon på något sett.

September

För nazisterna är det väldigt viktigt att den ariska folkgruppen förs vidare, och att den är så bra så möjligt så därför förbjuder de arier från att gifta sig med judar, och de har infört tvångsaborter på folk som har ärftliga sjukdomar. Många människor på stan eller på mitt arbete försöker övertala mig att sluta arbeta och bilda en familj istället. Jag fyller snart 31 år så de flesta kvinnor i min ålder har barn vid det här laget. För några år sedan var Tyskland en av de mest jämställda länderna men nu verkar kvinnorna mest vara till för att generationerna ska föras vidare. Jag skulle aldrig vilja ha barn då NSDAP leder landet. Om jag hade haft ett barn nu skulle han/hon ha varit med i Hitlerjugend eller BDM och i skolan hade han/hon också blivit hjärntvättad av lärare, som min far bland annat.

November

Idag gick jag förbi Tannbergs smyckesbutik. Jag gick runt och tittade på de fina prydnadssakerna när jag upptäckte att Mein Kampf låg på en hylla nära kassan. Det var inte mycket till smycke tänkte jag. På omslaget stirrade Adolf Hitler ut med ilksna ögon. Jag tänkte mig inte för och la en negativ kommentar om boken. Jag tittade upp och i kassan satt Eva Tannberg och tittade storögt på mig. Hur kunde jag vara så dum och försäga mig ännu en gång? Adrien och Eva Tannberg är syskon och är nära min ålder, så vi gick i samma skola. Jag hade alltid tyckt att de var snälla innan Adrien blev kapten för SS, troligen är Eva också nazist och troligen skulle hon berätta allt för sin bror. Jag skulle precis försöka förklara att jag bara hade skämtat men då log Eva och sa att hon var på min sida. Det fyller mig med hopp att träffa någon som tycker som jag.

1936

April

Jag gick nyligen ner i källaren för att lämna mat åt judefamiljen som bor där, men när jag kom ner så var det helt tomt. Jag fick en klump i magen. De hade inte sagt något om att försöka fly, men jag hoppades att det var därför de var borta. När jag kom upp till min ytterdörr så stötte jag på min granne som stolt berättade att det var han som hittat familjen i källaren och rapporterat dem till Gestapo. Jag kokade av ilska på insidan men jag nickade bara åt honom och hoppades att han inte märkte att påsen jag höll i var fylld med bröd. Koncentrationslägrerna blev nyligen fler och de som fanns blev ännu större. Jag undrar om min granne vet vad som egentligen kommer att hända med familjen.

Juni

Det här blir troligen mitt sista inlägg i Northeim. Imorse hittade jag en lapp inskjuten under min ytterdörr. Du bör lämna Northeim. Jag vet vad du har gjort och jag har anmält. Någon ville tydligen ge mig ett försprång innan Gestapo kommer och hämtar mig. Varför vet jag inte, antagligen hade den fortfarande lite mänsklighet kvar. Jag packade ihop alla mina saker och mina pengar och nu sitter jag på tågstationen och är beredd på att ta första bästa tåg.

1938

Oktober

Jag befinner mig nu i Berlin där jag bor hos min kusin. I ungefär två månader efter att jag lämnat Northeim reste jag runt i olika städer runt om i Tyskland, sedan fick jag slut på pengar så jag kontaktade min kusin Hedvig via brev och hon kom och hämtade mig. Hedvig är gift med en rik man så hon har gott om pengar. Jag kom till Berlin under de olympiska spelen så alla nazitiska skyltar var borttagna och det såg precis ut som det gjorde när jag växte upp. Gestapo har inte hittat mig ännu och jag vet inte om de letar efter mig, om de struntar i mig, eller om jag inte ens blivit anmäld utan bara blivit skrämd. Jag pratade inte med någon innan jag reste så mina vänner och mina kollegor undrar nog vart jag är. Jag tror att de flesta är vana vid att folk försvinner nu för tiden. Jag har inte längre något arbete men jag får husrum och ekonomiskt stöd av min kusin. Hon har en ganska stor familj, hon har till och med fått pris för att hon fått så många barn. Vårt land har blivit större nu, och större kommer det att bli. Österike blev med vilja en del av Tyskland eftersom de är så stolta över att Hitler växt upp i deras land. Nu vill Hitler även ha delar av Tjeckoslovakien. Storbrittaninen och Frankrike är så rädda för krig, men de måste faktiskt göra motstånd någon gång.

Hur kan alla dessa människor tro på något så ologiskt?

Trina Thielenhemme

Januari 1933

Imorse när jag läste tidningen satte jag nästan kaffet i halsen. Hitler har blivit vald till rikskansler! Hur kunde detta ske egentligen? Jag minns 1924 då Hitler sattes i fängelse och NSDAP blev förbjudet. Nästan alla skrattade bara åt Hitler då han kom ut ur fängelset och publicerade sin bok. Då var arbetslösheten låg efter att vi fått ekonomisk hjälp av USA, men nu har depressionen slagit in i USA och även här har arbetslösheten stigit rejält. Nu röstar nästan alla på NSDAP. På stan går det runt män i bruna skjortor och med hakkors på armarna. I det senaste valet fick de mer än hälften av rösterna i Northeim. Jag röstade på ett annat parti, men jag håller mina åsikter för mig själv, för det mesta i alla fall. Jag önskar att någon var smart nog att inför JM Keynes "The New Deal" i Tyskland, så skulle ingen behöva rösta på NSDAP för att försöka sänka arbetslösheten.

Min far har fått sparken från sitt jobb. De ersatte honom med en bättre lärare som krävde lägre lön. Tydligen var den läraren arbetslös innan så det var väl bra för honom, men dåligt för min far. Senaste gången jag träffade mina föräldrar var för några månader sedan. Jag tänkte inte riktigt på vad jag sa och råkade nämna att jag inte trodde på Hitler eller nazismen. Det blev en obehaglig stämning och jag ursäktade mig fort och gick hem. Jag har inte hört från dem sedan dess. Men jag anklagar dem inte, visst har mina föräldrar alltid varit nationalister, men nu för tiden skulle nästan alla reagera på samma sett som dem, kanske t.om med våld.

Jag står definitivt inte på nazisternas sida. Elijah Grantz lät mig låna "Mein Kampf" av Adolf Hitler. Jag läste några sidor av den men la den ifrån mig. Hur kan alla dessa människor tro på något så ologiskt? Hur vet Hitler att det är judarnas och kommunisternas fel att Tyskland förstörs? Det är snarare alla bittra människor och den dåliga ekonomin som orsakar problemen.

Jag lämnade tillbaka boken till Elijah så fort jag kunde. Han ville att jag skulle komma och se på när Hitler håller tal på Northeims torg, men jag skulle som tur var arbeta så jag hade en anledning att inte följa med, men jag hörde ändå allt jubel från torget när jag var på väg till jobbet, och ett par män i svarta uniformer gick förbi och stirrade misstänksamt på mig.

Jag umgås inte mycket med Elijah längre eftersom han har gått med i NSDAP och umgås mest med sina nya vänner. Men jag respekterar ändå folks åsikter, och de flesta av mina få vänner tycker att nazisterna är bra. Jag hoppas ändå att de snart inser att de har fel.

För några veckor sedan kom det in en man som var jude på sjukhuset jag arbetar på. Han hade fått sin affär vandaliserad och han själv hade blivit grovt misshandlad. Många läkare ville inte ta hand om honom. Jag tyckte att det var hemskt.

Jag vet att det är fler i Northeim som tänker som jag, som tycker att det som nazisterna gör är fel. Men alla håller det väl inom sig, precis som jag. Det finns fortfarande socialistiska och kommunistiska partier, men nu när Hitler är rikskansler misstänker jag att det snart är slut med det.

Själv tycker jag att allt bara är vansinne

November 1923

Jag, Trina Thielenhemme är nu 21 år gammal och är tydligen väldigt dålig på att skriva dagbok eftersom jag inte skrivit på fyra år.

Nu för tiden arbetar jag som sjuksköterska på ett av de nya sjukhusen som regeringen låtit bygga för att höja välfärden. Jag ville egentligen bli läkare men det räckte inte mina betyg till, dessutom är sjuksköterska ett vanligare arbete för kvinnor.

Jag bor i en liten lägenhet i utkanten av staden. Mina föräldrar hjälpte mig att köpa lägenheten för snart ett år sedan, som tur var innan den extrema inflationen uppstod. Det mesta av min lön går till hyran så då priserna höjdes så förskräckligt var jag nästan på gränsen till att svälta.

Trots mina föräldrars ovanliga generositet har vi inte haft så bra kontakt på senaste tiden. De gick med i arbetarpartiet (som nu bytt namn till nationalsocialistiska arbetarpartitet) för några år sedan och när vi ses så brukar de prata om hur den nya ledaren Adolf Hitler kommer att göra Tyskland starkt igen och hur han kommer befria Tyskland från alla judar som tydligen har dåligt inflytande på landet.

På senaste tiden har jag blivit mer intresserad av politik.  På sjukhuset får vi ofta in människor som skadat sig i demonstrationer. Jag ville veta mer om den här mannen som många människor är beredd att riskera sin hälsa för så jag funderade på att följa med min vän Elijah Grantz för att se Hitler tala, men jag valde att spara pengarna till något annat istället. Jag har känt Elijah i några år. Hans dotter har tuberkulos så jag brukar hjälpa honom ibland. När Elijah kom tillbaks så var han helt lyrisk över hur bra Hitlers tal hade varit.

Flera av mina vänner börjar gå med i olika högerextremistiska eller vänstextremistiska grupper, jag tror att många väljer att göra det eftersom de känner sig svikna av staten efter kriget. Men själv tycker jag att allt bara är vansinne, samtidigt som jag känner en press på att behöva välja sida.

Vem är Trina Thielenhemme?

Jag heter Trina Thielenhemme och jag är 16 år gammal. Klockan är halv elva på kvällen och jag har svårt att sova, så jag tänkte att jag skulle börja skriva dagbok, eftersom jag hört att det kan vara en bra sak att göra.

Jag bor i Northeim tillsammans med min mor och far. Vi flyttade hit för lite mer en ett år sedan, då mina föräldrar ville ha lite mer lugn och ro efter att min far kommit tillbaks från kriget och vi fått reda på att min äldre bror blivit skuten till döds. Tidigare bodde vi i Berlin, men både min mor och min far är födda och uppväxta i Northeim. Vi bor i en lägenhet med tre väldigt små rum nära mitten av staden. Min far arbetar som lärare, alltså kommer jag ifrån en familj av lägre medelklass. Min mor arbetar inte. Mina föräldrar är väldigt strikta människor som gillar ordning och reda, t.ex så har de ett schema på vad vi ska äta varje vecka och vårt hem är aldrig ostädat. De är också väldigt nationalistiska och är mycket kritiska mot människor från andra länder eller med andra religioner. Trots situationen i vårat land efter kriget har jag själv aldrig varit speciellt intresserad av politik.

Jag är fortfarande lite ovan av att bo i en småstad, efter att ha bott i Berlin hela mitt liv. På fritiden gillar jag att lyssna på min grammofon som min bror lämnade till mig, även fast mina föräldrar ogilllar den och den inte fungerar så bra så gillar jag den väldigt mycket. Jag tycker även om att läsa och umgås med de få vännerna jag har lyckats få i min skola, annars går jag bara omkring i staden utan att göra någonting.

Jag har alltid varit intresserad av människokroppen, och min bror hade planer på att studera till läkare innan han blev inkallad till kriget. Därför skulle jag gärna vilja bli läkare istället för honom. Jag håller även på att spara ihop pengar så att jag ska kunna flytta tillbaks till Berlin när jag blir myndig. Men det går inte speciellt bra eftersom jag alltid måste ge bort pengar då mina föräldrar får ekonomiska problem.

Jag har en ganska stark känsla att jag kommer bli fast i den här staden för alltid.