Nu är slutet nära

Moritz Kleinst

1924

I dag vaknade jag utvilad och pigg. Ja sen USAs lån till tyskland har ekonomi bara blivit bättre och bättre. Folket är mer glada och ser ljust på framtiden.

Mitt sockerraffinaderi klarade sig trots allt och nu går det bättre och bättre. Nån gång i framtiden kanske vi säljer lika bra som innan inflationen.

Jag har även inhandlat en dammsugare, radio, tvättmaskin, kylskåp och en bil. Ett garage håller jag på att bygga på en del av gården. Jag tycker väldigt mycket om min nya bil och därför bygger jag ett garage för att förvara den i under vintrarna när det är frost, snö och kallt.

Alla dessa manicker är "tekniska underverk" . Och för att inte tala om hur användbara dom är.

Jag tänker mig ibland: Vad skulle ha hänt om inte den där mystiske mannen donerade till sockerbruket och därmed ledde till dess överlevnad!

Hemska tanke om jag hade behövt flytta ut på gatan och mista det enda jobbet jag någonsin haft. Och det som förvånar mig mest är att denna mannen vill tydligen förbli anonym.

Varför? "Det vet jag inte och kommer förmodligen aldrig lista ut"

1926-1928 Guldåren

Det är fortfarande goda tider och mitt sockerbruks framsteg är otroliga. Jag har utökat sockerraffinaderiets lokal till det större och när det är klar kommer jag kunna producera mer och gå ännu mer framåt!

Imorse lyssnade jag på jazz på min grammofon. "Det är det nyaste musikstilen från USA!"

"Det finns inget så fridfullt och sitta inne och lyssna på jazz under frukosten på morgonen samtidigt som solen lyser in i mitt kök"'

Imorgon ska jag ta en långtur men min bil och vara borta hela dagen. "jag längtar så!"

Och allt flyter bättre nu än vad det någonsin kommer förmodligen att göra!

1929

Den stora katastrofen

Ekonomin är dålig igen.

Sockerraffinaderiet är nästan i konkurs och jag har behövt avskeda hälften av alla arbetare.  Och det är bara en tidsfråga innan jag går i konkurs.

Jag lever nu med en väldigt liten inkomst och sparar in på allt som går. Men om inget bättre händer kommer jag behöva flytta ut ur huset.

På tisdag ska jag ha en loppis och göra mig av med saker som går att sälja. Men jag tror inte att det kommer bli någon succé eftersom jag inte är den enda som har drabbats av detta.

Jag har ett extra arbete på en bondgård och det gör så att jag har pengar till mat. Men lönen är precis hög nog för att jag ska ha råd med mat. Men min arbetsgivare har också dåligt med pengar och jag kommer förmodligen inte kunna få arbeta kvar här så mycket längre till.

Nu är slutet nära!