Johannes, är du kommunist eller?

Max Adler 31/12 - 33

Kära dagbok!

Jag är så lycklig, så lycklig! Det har gått snart ett år men jag är fortfarande så oerhört lycklig! Du kanske undrar varför jag är lycklig, jo det är för att vår ledare Adolf Hitler äntligen har fått makten i här i mitt underbara Tyskland! Efter år av slit har Adolf äntligen fått Tysklands folk att inse vad som behövs för att få oss på fötter igen. För åren som gått har inte bara varit guld och gröna skogar, börsen har återigen (kraschat trots vår nya valuta) vilket påverkade oss tyskar då amerikanerna inte längre kunde låna oss pengar och fabrikerna började då gå i konkurs vilket i sin tur ledde till en större arbetslöshet än vanligt. Men som vanligt fanns han där när alla behövde honom som mest.

Jag tänkte fortsätta där jag slutade senast, Hitler hade då blivit gripen för sin ölhallskupp och var i fängelse. Han skulle spendera hela sex år där i Landsberg men redan efter nio månader släpptes han, och vilken lättanad det var! Jag hade gått runt i nästan ett helt år och varit orolig över vad som skulle hända med Tyskland nu när Hitler inte fanns där i NSDAP. Men nu var vi tillbaka med ännu större glöd för Tyskland! Hitler gav ut en bok  "Mein Kampf" där han skrev och förklarade allt som behövdes göra och jag kan bara säga att boken var fantastisk. Jag hade fått boken av hans förläggare Max Amann när jag var ute och lyssnade på ett av Hitlers tal i München. Varje kväll läste jag den för mina barn som nu är med i Hitler-Jugend och behöver lära sig lite om den rätta tron! Och min äldste son har visat att han verkligen lärt sig, han slog nämligen ned en jude i skolan under lunchrasten! Jag skratta nästan tills jag grät när han berättade det!

Men såklart var min lycka tvungen att ta slut någon gång och det gjorde den nittonhundratjugonio då U.S.A's börs kraschade. Sockerbutiken här i Northeim stod på en tunn tråd och var tvungna att avskeda anställda. Samma sak hände min gård, jag var tvungen att avskeda de nyanställda jag fått tag i efter förra krisen och när jag gjorde det var det med en stor sorg. De hade ju de vackra ariska generna och hade lyckats producera mer vetekorn än jag någosin gjort!

 Sorgen i landet har blivit större men vårt parti har vuxit sig starkare och starkare. Jag antar att folk nu börjar inse hur bra vi är och framförallt hur bra Hitler är. Men det viktigaste tillskottet har vi fått genom en man som känner nästan alla viktiga i landet. Alfred Hugenberg som han heter     var styrelseordförande för "Kruppverken", Tysklands största producent! Alfred kände politiker, affärsmän och han kontrollerar landets tidningar (med andra ord de män som representerade han hela tyska folket), detta gjorde att vi hade ett stort övertag mot kommunisterna! ¨

Men medan arbetslösheten blev mer och mer märkbar satt jag med Urs Walter och planerade hur vi skulle göra med SA här i Northeim, skulle vi dela ut skjortor gratis till alla de som röstat eller skulle vi låta de ansluta sig själva? Vi diskuterade saken över en öl och när servitören sa åt oss att gå hem för att vi var så fulla så slog vi ner honom, haha! Vissa kanske säger att vi ger oss på oskyldiga men jag vet att det jag gör är rätt, för jag vet att Hitler hade velat att vi stod upp för våran välförtjänta svastika på våra bruna skjortor!

En ljummen Aprilkväll 1933 hade NSDAP bestämt att vi skulle bränna alla böcker de inte ansåg vara bra att läsa för oss tyskar. Nästan hela Northeim kom ner med böckerna som var skrivna av kommunisten Karl Marx eller Ernst Block. När de första böckerna brändes hörde jag hur en man gav upp ett tjut, jag vände mig om och såg hur Johannes Haffner stod i ett hörn längre bort och grät. Vilken lipsill... Förstod han inte att detta var nödvändigt? Jag bestämde mig för att han skulle inse det och gick fram till honom.

"Johannes, är du kommunist eller?" skrek jag i ansiktet på honom.

"Nej" snyftade han.

Jag kände att han inte talade sanning och ryckte tag i hans arm och drog han mot elden och gav han några böcker.

"Bränn dem!" vrålade jag. Och mesen gjorde som jag sa och slängde böckerna i elden. Äntligen borde han ha förstått, annars så skulle jag se till att han blev en av de som steriliserades och inte kunde föra sina smutsiga gener vidare.

Sex månader senare infördes en lag som gjorde det förbjudet att vara arbetlös. Det har gjort att situationen inte är lika kritisk längre och folk går till sina jobb varje dag (även om de inte får betalt).

Och det är ungefär där vi är nu, jag är lycklig över att Hitler har makten och ekonomin börjar sakta bli bättre.

Länge leve Tyskland!