Det blir allt svårare att komma ifrån den yttre pressen från omvärlden

Augustina von Kappel

1934

2 augusti : President Hindenburg dog just. Folk har en viss tomhet I blicken i staden, men de allra flesta jublar av glädje. Tyskland har fått sin ”riktiga” ledare ropar människor och stora parader hålls på gatorna med hakkorsprydda flaggor hållna av uniformerade män och barn. Alla verkar känna en förtröstande glädje, förutom de underlägsna grupperna i staden. De står och tittar vid sidan av, med en uppgivenhet samt rädsla i blicken. Jag kan inte annat än att hålla med dem. Nu finns det inget som kan stoppa Führern.

1935

28 juni: Fick just reda på att en lag om tvångsabort har införts för opassande barn, som inte är av det rätta blodet. Detta är ännu ett vidrigt förslag från staten med syfte att försöka rena sitt ”egna” folk. Såklart så behöver vissa vara underlägsna så att sådana personer som jag kan ha kommando och leva i välfärd gentemot de andra. Så har det alltid varit i världen, den starka vinner, och så kommer det att fortsätta. Men det här, detta är för mycket. Det handlar inte om att upprätthålla en klasskillnad, detta liknar utrotning.

21 september: Mina misstankar om dessa utrotningsfasoner har bekräftats. De nyligen stiftade Nürnberglagarna har trätt i kraft här i staden. Om judarna behandlades illa förut, så är det värre nu, och officiellt rättfärdigat. Det har alltid funnits en viss underliggande offensiv inställning till denna folkgrupp. Det kunde jag se speciellt i mina år i armén. Trots att det handlade om liv och död, så var det alltid svårare för de judiska befällen att få resurser och befordringar gentemot deras etniskt tyska motsvarigheter. Bland alla skoleveranser så vet jag att knappt en av femton leveranser var till judiska befälhavare, trots att det gick säkert fyra judiska befäl på femton i armén.

1938

18 april: Överallt så skickas utsända personer från staten och dokumenterar och arkiverar folks förmögenheter. De säger att de ”ser till att pengarna är i rena, tyska händer” med en direkt ansyftning på att de kommer att beslagta all annan typ av förmögenhet som ägs av ”orena” raser. Min egen förmögenhet (som dock är krympande) har också blivit ifrågasatt. Officerare har klampat in i min bostad och frågat om hur blodslinjen i min släkt ser ut. Jag har som tur i förväg lyckats snickra ihop en ätt av släktningar som lägligt nog är alla döda, utan förmåga att avslöja att jag egentligen aldrig har haft någon med dem att göra, överhuvudtaget. Fast som sagt så är de döda, och då är det papper och bläck som är det som knyter ihop mitt blod med deras. 


Enda problemet är att en av dessa släktingar inom dessa generationer är av halvjudiskt blod (enligt det idiotiska, inbilska rassystemet som nazisterna har målat upp). Officerarna har ett flertal gånger försökt beslagta alla mina pengar, men jag har lyckats överlista dem varenda gång. Det som dock är obehagligare än pengarna, är att jag som person håller på att bli hopparad med en massa män av alla runt mig. Alla säger att det inte anstår en kvinna som mig att gå omkring och vara ensam. Jag måste göra min plikt mot det tyska folket och sköta ett ordentligt hushåll, säger alla möjliga människor. Det är inte sällan att någon gubbe går fram till mig på gatan med förslag på män som han försöker propsa på mig. Det blir allt svårare att komma ifrån den yttre pressen från omvärlden. 


Jag trodde inte att en fri, självständig kvinna som jag skulle hamna i samma bur som alla andra förtryckta, utan fri vilja och möjligheter. Enda skillnaden är att mitt adelskvinna-jag är en mask jag kan fly ifrån, och att den i undre världen så bryr sig ingen av mina kontakter sig om mitt kön eller etniska ursprung. Där är det pengarna som gäller, och det är så det ska vara.