Fuhrern är död och Tyskland ligger i ruiner

 22 december 1939

Tyskland har nu attackerat Polen även fast Frankrike och Storbritannien sagt att de står på Polens sida. Hitler har blivit helt galen, han har startat vad som ser ut att vara ett nytt världskrig. Jag blir mer och mer orolig för min bror men jag håller kontakten via brev. Som läget ser ut nu har Tyskland överhanden. 

11 april 1940

Kriget har börjat och det märks. Det är färre människor i städerna dessa dagar om man inte räknar militären som väller igenom staden. Min bror är med i anfallet på Danmark och Norge.

Sen Holland och Belgien för att kunna ta sig fram till Frankrike. Jag undrar om vi vinner det här kriget eller hur det kommer bli om vi gör det. Jag hoppas att vi förlorar innan för många oskyldiga dött. Jag vill inte att lika många ska dö i detta krig som i första världskriget.  Om det bara var soldater som stupade vore det inte lika hemskt men nu är det civil befolkningen som också lider. 

3 juni 1940

Storbritannien har vägrat att sluta fred och efter allt som hänt skulle jag inte ha gjort det heller. Vi kommer inte kunna röra dem på deras lilla ö och de kan bara sitta där och vänta på bättre tider. Vårat flygvapen misslyckades med att ta sig igenom deras försvar. Jag kan inte titta på medans folk dör för mitt land medans jag inte gör någonting. Jag ska hjälpa alla som behöver min hjälp som jag kan hjälpa. Detta kan jag inte tolerera, personer som min pappa kommer dö i det här kriget också. Jag ska göra allt jag kan för att hindra det.

22 juni 1941

Min bror har skickat mig ett brev som oroar mig. Hitler skickar in Einsatzgrupper för att ”städa upp” bland judar och kommunister samt alla andra som inte håller med om den nazistiska ideologin. De radar upp dem, säger åt dem att gräva sina egna gravar för att sen skjuta dem och gräva igen hålen. Hemska saker händer och ingen sätter stopp för det men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa till här hemma. 

12 januari 1943

Ryssarna har omringat Tyskarna i Stalingrad och vi förlorar nog fästet om öst snart. Att Hitler ens gick in i en pakt med Ryssland förbryllar mig, så det var inte en överraskning när han bröt den. Men vi kommer få ett helvete med att kämpa mot ryssarna, britterna och USA. Men priset för detta krig har redan varit för högt. Min bror skickar brev om de vidriga saker som händer i arbetslägren. Han är just nu i ett arbetsläger i öst och om vi förlorar slaget vid Stalingrad som vi förmodligen kommer göra kommer vi att behöva retirera. De kommer nog skicka min bror till fronten vilket oroar mig väldigt mycket men så länge jag får brev kommer jag inte vara lika orolig. Jag har börjat att ta in flyktingar som antingen söker sig undan nazisterna eller kommer från kriget hemlösa. Jag köpte jätte mycket mat innan kriget började för att förbereda mig så det är ingen brist på det men de får betala vad de kan för sin egen mat. Just nu lever två familjer med mig. En judisk familj och en familj som blivit hemlösa under kriget.

30 oktober 1944

Tyskland retirerar men det borde jag inte veta. Vi har förlorat Nordafrika, och en öppning har öppnats i väst vid Normandie så nu väller det in britter, amerikaner och fransmän som är tillbaks på fötterna. Hitler tvingas skicka resurser till väst och vi kommer förmodligen förlora både väst och öst. Vi trycks tillbaks mot Tyskland och Hitler försöker täcka sina spår av förintelsen av judar. Jag är väldigt orolig för min bror som har slutat skicka brev. Det vore inte konstigt om Hitler blockerat alla brev från armén för att inte sänka moralen. Han har redan förbjudit media att sända nyheter om att vi håller på att förlora. Det enda skälet till att jag vet hur det är, är för att vi kan få in BBC på radion även om det är förbjudet. Därför måste jag sitta under min filt med låg volym och lyssna. Jag är inte orolig för att någon av familjerna jag tar hand om ska ange mig men man kan aldrig vara säker nog. Jag har tagit in två till familjer och min lägenhet är nu full av folk. Vårat matförråd börjar ta slut och jag oroar mig för att behöva sparka ut en judisk familj som kom hit sist. Men detta vore som att döma dem till döden så jag skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag gjorde det. 

2 Maj 1945

Fuhrern är död och Tyskland ligger i ruiner. Kriget är förlorat och Ryssarna har intagit Berlin. Hitler har tagit självmord och hittades död i sin bunker. Det kommer inte ta lång tid innan vi kapitulerar. Mina förhoppningar om ett kort krig med lite döda har helt krossats. Med miljoner döda och förintelsen av judar som ägt rum kan jag inte längre se på mitt land eller världen med stolthet. Hur kunde vi låta något sånt här hända. Jag kommer lämna detta land för jag kommer aldrig kunna titta på dessa gator utan att komma ihåg kriget. Northeim var inte ett stort mål för bomberna men det fälldes några bomber även där. Dresden har jämnats med marken och även fast jag inte tycker alla civila där förtjänade att dö kan jag förstå varför de allierade gjorde det. De ville ha hämnd för allt Tyskland gjort. Själv kommer jag flytta till Sverige för jag har hört att det finns mycket jobb där. Min bror har inte återvänt ännu och jag förmodar det värsta, jag har inte fått brev på år. Jag ska åka till min mor för att säga hejdå innan jag åker till Sverige. Hon kanske har hört något om min bror. Jag kommer att åka så fort det är möjligt men det kommer nog att ta ett tag innan saker lugnar sig.

24 Maj 1945

Idag är dagen som jag åker till Sverige. Jag har stannat i Kiel för att hälsa på mor och ska åka vidare senare idag. Jag ser huset som min mor bor i. Det är skadat men ändå i ganska gott skick med tanke på att det varit ett stort krig. Jag knackar på dörren och till min förvåning är det min bror som öppnar dörren. Jag omfamnar honom och känner en stor lättnad över att se honom igen. Han välkomnar mig in och jag undrar varför han inte skickat brev om att han skulle vara här. Det kanske kom fram när jag hade åkt. Det visar sig att vår mor är svårt sjuk så jag får tänka om angående mitt beslut att resa.

Jag funderar över om jag ska stanna istället och hjälpa henne så länge jag kan och skippa att åka till Sverige tills hon kanske blir bättre. Jag bestämmer mig för att avvakta min resa. Sverige kan vänta lite.