Men om Hitler vinner, hur skulle världen se ut då?

Trina Thielenhemme

1939

9 September

Jag har haft det ganska trevligt i Berlin ett tag. Storbritannien, Frankrike, Nya Zeeland, Australien och Kanada har förklarat krig mot Tyskland nu. Jag hoppas att vi förlorar kriget, hur kan vårt land inte vara utplånat ännu när vi har fem länder emot oss? Men många undrar i fall kriget kanske bara är på låtsas eftersom det är inte någon som vågat gå till attack ännu.

Just nu befinner jag mig i Polen, och arbetar som sjuksköterska till de skadade soldaterna. Jag vet inte riktigt hur de fick tag på mig. Men antagligen var det aldrig någon som anmälde mig till Gestapo, eftersom då hade jag nog suttit i koncentrationsläger eller varit död nu. Jag har haft tur, eftersom när jag kom till Polen så var Maria Bruyker där, vi kände varandra sen tidigare eftersom vi varit både skolkamrater och kollegor. Även fast vi inte känner varandra så väl så är det trevligt att se ett ansikte som man känner igen. Jag tror att hon också är emot den nazistiska ideologin. Vi brukar inte tala om det men det är någon slags outtalad överenskommelse vi har.

12 September

Många här är stolta över att tjäna sitt land men många verkar också lida av att skada folk, kanske skulle de hellre vilja att vi låter de dö. Men värst är det nog hos den polska armén, de har samma vapen som de hade under medeltiden. Idag försökte vi rädda en polsk man som höll på att förblöda. Han upprepade samma ord på polska hela tiden. Jag tror att han bad om förlåtelse.

28 November

Mina föräldrar har kontaktat mig för första gången på flera år. Vi tappade kontakten då jag råkade nämna att jag ogillade Hitler. Men tydligen var allt glömt och förlåtet nu eftersom de skrev i sitt brev att de var mycket stolta över att jag tjänat landet och tagit hand om soldaterna i Polen. Troligen tror de att jag numera är nazist, men det äcklar mig att jag tjänat ett land som det här. De berättade också att man hade "tagit hand om" flera polska barn med ariskt utseende och placerat dem i fosterfamiljer, och nu var de en av dessa fosterfamiljer. De hade hand om ett tystlåtet syskonpar som nu bodde i mitt gamla sovrum. Inte konstigt att de var tystlåtna tyckte jag.

Även fast jag bara hjälpte armén eftersom jag inte ville sättas i koncentrationsläger så känner jag mig något skyldig till olyckan som drabbat många människor i Polen. Jag skulle vilja göra något slags motstånd.

1940

9 April

Nu har Danmark och Norge blivit besegrade. Två små länder som inte gör så mycket ljud ifrån sig, så det är svårt att förstå varför Hitler skulle vilja erövra dem. Men troligen är det bara för att utöka Tysklands lebensraum och komma ut järnmalmen som finns i Sverige bättre, och kanske också för att stor del av befolkningen i norden har ariskt utseende.

17 Juni

Jag befinner mig i Frankrike. Här finns det mer att göra eftersom den franska armén är betydligt bättre än den polska, men tyskarna är bäst av alla och jag tror att vi snart kommer vara på väg hem igen.

Jag har alltid trott att jag är en människa som tror att alla är goda innerst inne, och att alla är värda att få leva. Fast igår så ändrades det. En av de hösta befälen, Bruno Grantz, är även högsta befäl på ett koncentrationsläger nära Berlin. Igår blev han knivhuggen flera gånger och höll nästan på att förblöda. Han började tala om alla människor han skulle döda när han kunde återvända till Berlin. Det var meningen att jag och Maria Bruyker skulle ta hand om honom, men vi bara gick därifrån. Några minuter senare var hand död. Till min förvåning så ångrar jag det inte, kanske för att jag tänker på alla liv som jag kan ha räddat.

17 Juli

Jag har återvänt till min kusins stora lägenhet i Berlin, men genast blev jag nedtvingad i skyddsrummet. Brittiska bombplan cirkulerar över staden, det har tydligen skett ganska ofta nuförtiden. Jag fick även reda på att även Belgien och Holland hade kapitulerat och jag låtsas bli glatt förvånad. Det går så bra för Tyskland nu att det är många som byter sida, så man får akta sig för vad man säger ännu mer.

1941

Juni

Jag har drabbats av lunginflammation och har svårt att sova efter alla hemska saker som jag har sett under kriget. Jag kan inte sluta tänka på allt som skulle kunna ske just nu. Jag håller för öronen då jag går förbi en radio, även fast nazisternas propaganda radio inte säger så mycket om vad som egentligen händer. Innan kriget visste jag också om alla hemska saker som sker, men då kunde jag sova helt perfekt.

Nästan hela Balkanhalvön har Hitler erövrat. Riket blir bara större och större och ingen blir förvånad längre. Nu börjar Hitler gå emot Sovjetunionen trots hans hans avtal med Stalin. Jag har fått inkallelse till även detta krig, men jag kan inte följa med på grund av sjukdomen.

Oktober

Jag har blivit frisk nu och igår kväll när jag var ute och gick så stötte jag på en hel grupp med människor från Northeim. Jag kände igen nästan alla, men kom inte ihåg alla namn. En av de som jag kom ihåg var Johannes Haffner, som arbetade för borgmästaren förut men som nu är bosatt i Berlin och arbetar för RHSA. Jag har träffat folk som arbetat där och de har alltid bettet sig som väldigt viktiga människor, men Johannes verkade inte alls stolt. Han verkade förvirrad och troligen hade han dåligt med sömn precis som jag.

1942

Jag spenderar en stor del av min tid i källaren och lyssnar på BBC på radion. Efter att Japan har bombat en flottbas i USA har de erövrat hela Sydostasien. Nu har USA kommit över sin neutralitet och är också med i kriget, både mot Japan och Tyskland. De börjar tillverka en mängd krigsmaterial, till och med gasmasker för barn, med Musse Pigg på.

1943

Den tyska armén pressas bakåt nu. De har förlorat ett stort slag i Stalingrad och ett i Moskva. USA hjälper Sovjetunionen med material till kriget. Jag vet inte om jag ska vara glad. Jag är ledsen över alla soldater som har dött och jag vill inte att Tyskland ska förlora ännu ett krig. Men om Hitler vinner, hur skulle världen se ut då? Det vill jag inte ens tänka på.

1944

Det har skett så mycket sedan den där kvällen då jag var sexton år och började skriva i denna bok. Ett helt nytt världskrig, det hade jag aldrig trott. Vad hade hänt om Storbrittannien och Frankrike inte varit så konflikträdda? Hade kriget varit slut nu? Hade det varit slut med nazisterna? Jag önskar att de hade tagit fredsavtalen på lite större allvar.

Jag har återvänt till Northeim för min fars begravning. Han dog för ett tag sedan på grund av bombningarna i Hannover. Jag gick mest på begravningen av artighet, men jag sörjer ändå honom och alla andra som dött.

Det var svårt att ta sig hit. Det är knappt några tåg som går och nästan all bränsle verkar gå till militären, men jag lyckades till slut lifta med en av de få bilarna som skulle åt samma håll som jag. Men nu börjar jag ångra att jag kom hit, jag har känt mig förföljd under hela min vistelse, och jag misstänker att det är någon som är missnöjd över att jag är tillbaka. I värsta fall skulle det här kunna bli mitt sista inlägg.