Epilog: Johann Wieghardt

En kväll i Augusti år 1958. Jag är nu 61 år gammal och bor med min fru i Sverige. Vi satt och pratade efter middagen och helt plötsligt frågade hon:

-          Hur var det i Tyskland under kriget egentligen?

Vi hade ofta pratat om just det här ämnet för att hon var från Finland och hade också upplevt ett krig . Men vi hade aldrig pratat om det mer ingående.

-          Varför undrar du? sa jag.

-          Jag har alltid undrat hur nazisterna kunde ta över makten i Tyskland och leda er in i krig utan att ni kämpade emot.

-          Vissa gjorde motstånd men de tystades snabbt.

-          Du vet vad jag menar.

-          Om du vill veta måste jag berätta om tiden innan nazisterna tog makten. Tyskland var i ruiner efter första världskriget och folk behövde en stark ledare. Jag antar att han var lite för stark. Depressionen var stor och inflationen ökade. Folk var arga efter första världskriget och de behövde någon att skylla på. Hitler använde den här ilskan för att störta regeringen och använde den sen för att kunna döda judar. Det tog lång tid innan han lyckades störta regeringen men han gjorde det gradvis och lyckades till sist.

-          Men hur gick det till?

-          Jag skulle just komma till det. När Hitler väl tagit sig in i riksdagen strävade han efter att ha full makt och om han skulle ha det behövde han folket på sin sida. Han vädjade till folket och gav olika löften till olika personer. Såklart sade han bara vad de ville höra men det visste ju inte dom.

-          Varför var det ingen som märkte det? Varför var det ingen som stoppade honom?

-          Folk ville inte märka det. Han var vad de hade hoppats på, en stark ledare som ville folkets bästa. Han spelade perfekt på deras känslor och tystade de som stog upp mot honom. Andra som märkte att något var konstigt var för rädda för att säga något. Varför ingen stoppade honom var för att ingen ville. Han utlovade att Tyskland än en gång skulle bli stort och mäktigt. Detta gav folk hopp som de saknade.

-          Jag förstår fortfarande inte hur det gick till, nu när man blickar tillbaks var bevisen på att han skulle starta ett krig och döda judar uppenbara.

-          Jag vet inte ricktigt heller men jag antar att man måste varit där för att förstå. Man kan säga vad man vill om Hitler men han var smart. Han gjorde så att mycket blev bättre för Tyskland och det var få som såg förbi detta. Mycket av vad han gjorde var bra men allt han gjorde var bara för att försöka uppnå världsdominans.

-          Men när de väl tagit makten borde väl folk ha sett vad som höll på att hända.

-          Folk var bara glada över att depressionen var över och att de inte skulle behöva leva under Versaillesfredens lagar. De brydde sig inte om riskerna och såg bara allting som positivt. Nazisterna ändrade folks tankar. Det var som om de hade hypnotiserat hela folket till att följa dem blint och gå med i allt de gjorde. Som till exempel alla ungdomsföreningar. De unga fördes bakom kulliserna och utsattes för propaganda sedan de föddes. All propaganda övertygade folk och OS hjälpte till att stärka inställningen till nazismen. Folk vågade fortfarande inte säga något även om de inte tyckte om det, för anhängare angav folk som sade emot till gestapo som i sin tur avrättade dem.

-          Men varför övergav ni inte nazismen när de hotade att starta krig?

-          Jag antar att folk inte riktigt var helt emot idén om ett krig. De var hämdlystna efter första världskriget och som sagt vågade ingen. Så alla följde blint efter och ingen ifrågasatte nazisterna. Hitler ville att alla ”sanna Tyskar” skulle ha mer Lebensraum, vilket betyder att han ville att de skulle kunna leda över alla andra ”raser” och breda ut sig på ett stort område. Detta, hatet för alla som inte var tyskar och drömmen om världsherravälde startade kriget för Tysklands del. Alla som var på Tysklands sida hade drömmen om herravälde men inget av det andra. De allierade var på defensiven efter första världs kriget och ville inte ha något krig över huvud taget. Detta gav Tyskland ett övertag då de inte ville attackera förrän det var absolut nödvändigt.

-          Men om Tyskland hade ett sånt stort övertag, varför förlorade ni då kriget?

-          Inga ”ni”, jag var aldrig inblandad i kriget.

-          Förlåt, men du vet att jag inte menade dig.

-          Jag borde inte ha reagerat på det, jag vet vad du menar, det är bara att jag inte vill associeras till det efter vad som hände.

-          Vare sig du vill eller inte så var du där då. Jag menar inte att du på något sätt är skyldig till vad de gjorde men du var ändå där.

-          Jag vet...

Det gick en stund innan någon av de pratade igen.

-          Hursomhelst vad var det du frågade?

-          Jag sade. Om Tyskland hade ett sånt stort övertag, varför förlorade ni då kriget?

-          Vi kunde inte röra England på deras ö. Detta startade en rad händelser som ledde till Tysklands fall. Vi började förlora viktiga slag och trupperna tilläts inte retirera. När vi inte hade väst fritt blev vi tvingade att kriga ett tvåfronts krig. För när Hitler väl vänt sig mot Stalin och brutit den pakt som hade varit konstig från början men som utlovade fred mellan länderna, var England kvar där och väntade. Till slut började allt att falla sönder. Nordafrika förlorades och  nästan samtidigt puttades Tyskland ut ur Ryssland och England anlände tillsammans med Amerika till Frankrike. Tyskland trycktes tillbaks på alla fronter och till slut var det över. Jag var inte ute i krig själv men min bror berättade att moralen började svikta efter ett tag. Jag antar att det kan ha spelat in på hur det slutade.

-          Vad gjorde du efter att allt var slut?

-          Jag kunde inte leva i det land med all den smärta som orsakats av andra världskriget.

-          Du hade ju inte hjälpt till, du hade till och med gömt judiska flyktingar.

-          Jag vet men jag kunde inte stå ut med all förödelse som kriget orsakat.

-          Jag tror att jag kan förstå eftersom jag hade samma känsla om Finland.

-          Jag tänkte väl att du skulle förstå.

-          Vet du vad andra från din stad gjorde?

-          De flesta stannade väl kvar antar jag, men en vän vid namn Moritz Kleinst och en viss Augustina von Kappel bestämde sig för att åka till Madagaskar.

-          Madagaskar!?

-          Jag har ingen aning om varför men det var vad de gjorde. Själv åkte jag till Sverige för jag hade hört att det fanns gott om jobb här och att svenskar hade minst aggresion mot tyskar av de nordiska länderna.

-          Och här träffade du mig.

-          Ja och det är jag glad för.

De satt där en stund och pratade om vad de skulle göra följande dagoch sedan gick de och lade sig.