måndag 12 mars 2012

Epilog: Otto Baum

Otto Baum var inte på något sätt under några som helst typer av omständigheter unik i relation till Tyska rikets medborgare. I själva verket tänkte många människor som Otto Baum, det vill säga, att de blint följde strömmen och såg inte de konsekvenser som kom att ta plats. För efter all var det ju just det som nazisterna ville. De visste att befolkningen i sin helhet inte skulle gå med i NSDAP och satsade därmed istället på extremisterna och de som var mittemellan. Det vill säga de som kände sig osäkra om vilket parti de skulle välja. För dessa labila personer kom just NSDAP att bli den enklaste lösningen. Åtminstone 1933 när de tog makten, för alla deras genomförelser lät så enkla och så underbara. I stort sätt skulle alla få det prima, en stadigt växande ekonomi och diverse guld och gröna skogar. I och med att också Tyskland var i sådant stort behov av växande industrialiseringar och ekonomi överlag, nappade de flesta utan att direkt leta efter en hake (ungefär som när en bilhandlare lovar att du kan få råd med en Ferrari bara om du skriver under ett antal papper och det sedan visar sig att du för resten av ditt liv är skuldsatt upp till öronen). Speciellt Otto Baum som höll sin tidnings firma så kärt intill sig ville inte riskera en den förfärliga konkurs som ständigt oroade honom och röstade som en direkt följd på NSDAP så fort de förutspådde att det skulle gå bra om han röstade på dem. Han var en dum man, inte vidare utbildad och heller inte så politiskt insatt. Detta kom även att bli en viktig faktor för att just Otto Baum skulle lägga sin röst på detta onekligen vidriga parti och förmodligen för många fler. Ingen hade direkt kunskapen om hur man styrde upp ett land på fötter, väldigt få hade dessvärre den viktiga erfarenheten som krävdes. För dem som satt i riksdagen innan 1933 och desperat förökte styra upp ett land under ytan var i min åsikt de som på rätt spår var. Fast med en långsam fart.

Just att folk ville ha snabba förändringar är det heller inget tvivel om att även det blev en av de större bakåtliggande faktorerna. Problemet var främst att folk inte visste på vilket sätt förändingarna skulle ske eller mot vilket håll ett starkt land bör sträva mot. Även här – nazisterna kom att bli nog övertygande med sina högerextremistiska tankar.

Det blev heller inte mycket svårare att värva anhängare när man främst satsade på de unga. Den oformade ungdomen kom dessvärre också att formas efter Nazisternas behag det vill säga, att man i tidig ålder lärde ungdomarna att Nazismen var den absolut ultimata ideologin. Otto Baum var förstås inte en av dem men många andra som sedan kom att skickas ut mot ett krig omöjligt att vinna, fick denna propaganda inslagen med hammare och spik tills de inget annat ville än att tjäna sitt vackra fosterland och dess ledare.

Lebensraum kom enligt mig att bli Tysklands mest ogenomtänkta idé, alltså det som mer eller mindre utlöste världskriget. I stort sätt kan vilken individ som helst tänka sig att om man angriper flera länder utan att noga tänka sig för kommer man för eller senare synas lik en nödraket i nattehimmel. Tyskland drog på detta sätt åt sig enorm uppmärksamhet och inte precis av dess positiva slag. Självklart skulle närliggande länder, förbundsländer etc. se det hela som om Tyskland mer eller mindre försökte sig på en världskomplott. Länderna runtomkring ville dessvärre heller inte till en början angripa men för eller senare skulle det bli oförlåtligt om de inte gjorde det. Länder så som Storbritannien tänkte i första hand på sig själva, men när de såg alla exempel på hur land efter land blev annekterat av det tredje riket blev de tvungna att snarast agera.

Som en Mus i ett hörn omringad av en katt, blev även tyskland omringat 1945. Och när man väl tänker på det i ett geografiskt perspektiv känns det heller inte så konstigt. Tyskland, ett centralt land vars omkrets alltid kommer att gränsa till ett utland. När väl Amerikanarna landstigit Normandie och Ryssarna rest mot Berlin i hopp om hämnd och seger fanns det dessvärre ingen magisk kraft som kunde rädda riket mot sin onekligen befattade undergång. Alla inom tredje riket med ansvar för diverse trupper, och försvarsstrategier verkade dessutom sedan relativt lång tid tillbaka också ha varit medvetna om det stora underlag som kom att krossa Tyskland som nation. Alla förutom Hitler som långt in i bunkerns trångbodda tillvaro verkade se en chans att med egna ögon se sin önskade dröm gå i uppfyllelse. Eller? Ingen vet ju egentligen säkert vad Hitler tänkte.

Otto Baum och andra sidan lyckades mirakulöst överleva döden med en dag eller två. För mitt i hans utmattande arbete i bortskövlandet av lik, blev han räddad. Nära döden var han sannerligen, men ändå lyckades han på något otroligt sätt klara sig från Liemannens vilja. Om det var en sann historia borde det ses som gåva från himmelen. Ytterst få människor lyckades levande ta sig från gaskammarens död och dem som väl gjorde det, Uppskattade nog livet precis som Otto gjorde efter sin vistelse. Hur man än väljer att se på Otto Baums Liv så finns ändå ett tydligt budskap som gäller in på många andra Tyskar kanske även än idag. Man insåg hur fel man agerad och insåg hur minsta lilla etniska fientlighet kan starta ett massmord. Många Tyskar måste även ha känt sig bedragna av sin Führer, vilket inte Otto tycke sig känna. Idag förebygger man sådana tankar genom att förbjuda partier som liknade NSDAP i större delen av världen. Tyskland är mer främlingsvänliga än Sverige och ser invandringen som en fördel (arbetskraft) till skillnad från just vårt land som frekvent skapar partier med avsikt att stoppa Sveriges invandring. I tyskland har invandringen även gett mer förståelse för etniska skillnader på folkgrupper och också där motverkat rasism. Många människor idag kan med kunskapen för människans olika religoner och etniskt perspektiv ha skapat respekt för att vi alla tillhör mänskligheten och därmed också har rätten till att bli behandlad som människa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar