Jag är ärrad av det jag sett

Elijah Grantz

1944

Detta inlägg är ganska annorlunda. Jag står här i min affär och minns tillbaka på den tid jag lämnat till de förflutna. De vackra papper jag skriver på bli kanske mitt sista inlägg så jag ska skrivs kort men förståligt. Jag har ägnat mitt liv åt hemska dåd men i mina ögon har vartenda dag varit värt det bara för att se världen i rörelse. En rörelse mot det ultimata styret.

Mitt jobb har varit att informera människor om vad som pågår men allt jag gjort är ljugit, men det är det värt. Vem vill höra att ens far eller man till och med son just blivit gasade till döds och brända då de nu flyter i luften du andas, Ingen vill höra det utan vad jag sa var något som ”Ta det lugnt allt är under kontroll”

Kriget är ännu inte över men en känsla liknande rädsla fyller mig. Hitler är nu på väg mot seger och jag kunde inte vara lyckligare. Jag kan nog vara lyckligare och jag ber om ursäkt för blodet på kanten av pappret. Jag kunde inte låta dem ta henne. Trine jag är så ledsen för vad som hänt och jag kommer en dag att träffa dig igen. Min bror dog på grund av en djävulsk kvinna och hennes vän. Jag kan se dem när de sliter min brors liv ur hans kropp. Men mordet på min bror borde kanske inte ha straffats med döden utan med en redig dom.  

Jag är ärrad av det jag sett alla kroppar jag släpat endast för att känna deras ångor och aska fylla mina lungor. Alla dessa familjer jag rivit isär mor och barn åtskilda innan få sekunder senare de tar sitt sista andetag.

Jag måste bikta mig. För bara någon timme sedan dödade jag en av mina bästa vänner som alltid trott på mig och alltid stöttat mig även om hon visste att det jag gjort vart fel. Jag minns det mycket klart hur kunde jag ta min ny slipadekniv och dra den rakt över hennes hals bara för att sedan rista in vårt märke i hennes arm. Jag skäms och gråter samt så det droppar ner på pappret och smetar ut mina sista ord.

Jag vet att hon är på väg och har hjälpt henne lite på traven, eftersom jag nu står här med en tändsticka i hand och mina tavlor nerslängda på golvet. Jag vet att hon kommer jag kan nästan känna hennes närvaro. Nu när jag skrivit klart detta ska jag vänta tills hon står vid min dörr redo att skjuta. Nu kan jag se henne stå vid min fönster och känner en  kula krossa min ruta och in i min axel. Innan jag vänder mig om tänder jag min sticka och blundar

Pang…

Smärta mina sista ord när jag känner mig förblöda på golvet av min butik och ser elden sluka mig.